Det var 36 grader varmt i Paris. Inte sådan där svensk sommarvärme som får oss att plocka fram grillen och säga att vi borde passa på. Det här var värme som fick fyra medelålders kvinnor att behandla Resorb som om det vore en officiell sponsor till Roland Garros.
Vi hade rest dit för tennisen. Fyra vänner som spelat dubbel tillsammans i många år. På tennisbanan lär man känna varandra på ett sätt som är svårt att göra någon annanstans. Man ser frustrationen när en enkel volley går i nät, irritationen över en missad serve och glädjen när ett omöjligt slag plötsligt sitter perfekt. Man ser vinnarskallen, envisheten och självironin. Kort sagt: efter några år känner man varandra utan och innan. Det gör också att man blir ett ovanligt bra resesällskap.
Två dagar innan vi kom fram hade världsettan Jannik Sinner slagits ut ur turneringen. Favoriten som många redan räknat hem som vinnare. Ingen vet riktigt vad som hände. Kanske var det värmen. Kanske ett virus. Kanske bara en kropp som inte ville samarbeta just den dagen.
Det slog mig hur snabbt förutsättningarna kan förändras.
Vi människor älskar att tro att vi vet hur historier ska sluta. Vi tittar på tabeller, prognoser och planer. Vi gör budgetar, projektplaner och målsättningar. Vi försöker skapa ordning i tillvaron. Sedan kommer livet och gör det livet så ofta gör – överraskar oss
Samma kväll satt vi kvar på läktaren långt efter att solen gått ner. Framför oss kämpade amerikanen Brandon Nakashima och kanadensaren Felix Auger-Aliassime under strålkastarna. Matchen drog ut på tiden. Vattenflaskorna fylldes på.
Klockan närmade sig 12-slaget när himlen ovanför stadion plötsligt började lysa upp. Först ett fyrverkeri. Sedan ett till. Och ytterligare ett.
PSG hade vunnit Champions League.
Från läktarna kunde vi se hur fyrverkerier exploderade över Paris. Jublet spred sig genom natten. En hel stad verkade ha tappat fattningen av glädje. Några timmar senare satt vi i en taxi genom ett Paris som inte längre liknade staden vi upplevt tidigare under dagen. Tusentals människor fyllde gatorna. De sjöng, dansade, klättrade på allt som gick att klättra på och firade som om morgondagen hade ställts in.
Vår chaufför manövrerade sig fram genom folkmassorna medan vi tittade ut genom rutorna och försökte avgöra om vi bevittnade en folkfest eller början på en revolution. Dagen efter åkte de stolta fotbollsspelarna på parad genom staden. President Macron tog emot dem och hundratusentals människor hyllade sina hjältar.
På mindre än ett dygn hade Paris gått från vanlig vardag till historiskt firande.
När jag satt på flyget hem tänkte jag på hur mycket av livet som egentligen är just så. Vi tror att vi vet hur våren ska sluta. Vi tror att vi vet vilka mål vi kommer nå, vilka projekt som ska bli klara och vilka planer som kommer hålla. Men verkligheten har en förmåga att överraska oss.
Någonstans just nu sitter människor och tittar på sina att-göra-listor med en lätt känsla av otillräcklighet. Projekt som inte blev färdiga. Beslut som skjutits upp. Träningen som inte blev av. Inkorgen som fortfarande är full. Mål som inte nåddes.
Det är lätt att tänka att man borde ha hunnit mer.
Men när vi tänker tillbaka på våra liv är det inte resultaten vi minns starkast. Det är inte vem som vann eller förlorade. Vi minns skratten, samtalen, värmen och vänskapen.
Fyra kvinnor som efter år av söndagsmatcher väljer att resa tillsammans. Jag minns känslan av att sitta på en tennisarena sent på kvällen medan fyrverkerier lyste upp himlen över Paris.
Och jag påminns om något som är lätt att glömma mitt i alla ambitioner. Livet är inte något som börjar när allt är klart. Det pågår hela tiden.
Mitt bland halvfärdiga projekt, missade mål och planer som inte blev som vi tänkt oss.
Kanske är det därför sommaren kommer så lägligt. Inte som en belöning för att vi hann allt. Inte som ett kvitto på att vi lyckades. Utan som en vänlig påminnelse om att vi får vila ändå. Att vi får njuta ändå. Att vi får vara stolta över vägen även när vi inte nådde hela vägen fram.
Och att det faktiskt blir sommar ändå.
Önskar dig en riktigt fin sommar,
Petra Brask
Författare, föreläsare och effektivitetsexpert
Vi önskar dig en glad, god och avkopplande sommar – kanske med lite boulespel i solen? Varma sommarhälsningar 🍓☀️
Livet är inte något som börjar när allt är klart. Det pågår hela tiden.
