Just nu går en ny säsong av Love is Blind. Jag tittar förstås. Kärleken sägs vara blind. Men efter några avsnitt börjar jag misstänka att den också är döv.
Deltagarna pratar om gröna och röda flaggor. Vem som känns trygg och vem som borde trigga varningslampor. Och i studion sitter komiker och analyserar allt som ”borde ha varit uppenbart från början”.
Jag sitter i min soffa och eldar upp mig ordentligt. Hur kan de missa signalerna? Hur kan de välja just den personen?
Sen slår det mig att det enda val jag borde ifrågasätta just nu är mitt eget. Att sitta här och analysera andras kärleksliv – trots att mitt eget är rätt stillsamt – istället för att gå ut i vårsolen som faktiskt skiner utanför fönstret. Har dessutom hört att chansen att träffa någon ökar markant om man åtminstone lämnar hemmet.
Vi fattar tusentals beslut varje dag. De flesta märker vi knappt. Vad vi ska ha på oss? Om vi ska svara på det där mailet nu eller senare (eller inte alls)? Kaffe eller te? Gymmet eller soffan?
Forskarna kallar det beslutsutmattning
Forskarna kallar det beslutsutmattning. Jag kallar det en ganska vanlig onsdag.
I år är det dessutom valår. Viktiga beslut ska fattas om vart vi står politiskt och vilken riktning vi vill att landet ska ta. De besluten känns stora, tunga och ödesdigra. Men paradoxalt nog är det inte de stora politiska vägvalen som formar vår vardag mest. Det är de andra. De som ingen håller tal om.
En kväll till framför datorn. En promenad som aldrig blev av. Ett samtal som skjuts upp igen. Lägg ihop tillräckligt många sådana och ett par år har gått och vi undrar vart åren egentligen tog vägen?
Valkompass - Tre riktningar
Stanfordforskarna Bill Burnett och Dave Evans har tänkt klokt om det här. I kursen Designing Your Life presenterar de en metod de kallar Odyssey Plan. Grundtanken är lika enkel som den är befriande. Det finns inget rätt svar. Det finns flera möjliga.
Det börjar med tre frågor som blir tydliga vägvisare.
1. Om jag fortsätter ungefär som jag gör nu - hur ser mitt liv ut om fem år?
Inte hur du hoppas att det ska se ut. Utan hur det troligen ser ut om ingenting förändras. Hur mår kroppen? Hur mycket tid finns för det som faktiskt betyder något? Frågan kan kännas lite obekväm men den är ärlig. Den visar vart autopiloten egentligen är inställd.
2. Om min nuvarande väg försvann i morgon - vad skulle jag göra då?
Den här frågan gör något märkligt med hjärnan. Den bryter upp de osynliga ramar vi byggt runt oss själva. De vi inte ens visste att vi hade. Plötsligt dyker tankar upp som vi inte riktigt visste att vi gick och bar på.
3. Om inget höll mig tillbaka - vad skulle jag vilja prova?
Här brukar drömmarna dyka upp. Inte för att allt måste bli verklighet. Men för att de pekar mot något viktigt: nyfikenhet, lust och meningsfullhet. Tre saker som med förbluffande enkelhet kan försvinna ur en kalender som mest innehåller statusmöten, återkommande bokningar och andras önskningar.
Reflektera över frågorna en stund. Du behöver inte komma på några svar. Ibland räcker det med att låta insikterna landa.
Jag brukar prata om en valkompass med tre riktningar: hjärta, hjärna och kalender. Hjärtat frågar vad som känns meningsfullt? Hjärnan frågar vad som är klokt och realistiskt? Kalendern frågar, med sin vanliga brutala ärlighet, vad som faktiskt ryms i livet du lever just nu?
Det finns en fjärde riktning som är ännu starkare
Men det finns en fjärde riktning som är ännu starkare. Det är vanorna.
De flesta beslut vi tror att vi fattar varje dag är egentligen inte beslut alls. De är vanor som smugit sig in, hängt av sig jackan i hallen och blivit kvar. Hur vi startar dagen. Om vi rör på oss eller inte. Om vi ringer den där vännen eller skjuter upp det ytterligare en vecka. Vanor avlastar hjärnan och de formar också livet vi lever, alldeles oavsett om vi bjudit hem dem medvetet eller inte.
Det är just därför riktningsförändringar sällan kräver ett enda stort dramatiskt beslut. De kräver små, upprepade val. Vilka vanor du bygger. Vilken miljö du rör dig i. Vilka människor du väljer att ge nyckeln till ditt hjärta.
Styrkan ligger inte i att hitta det perfekta valet. Den ligger i att medvetet forma livet med ett beslut i taget. En vana i taget. De vardagliga handlingarna blir till slut ditt liv.
Kärleken kanske är blind. Men alla livsval behöver inte vara det. Tänk om det bästa valet egentligen är väldigt enkelt. Att resa sig ur soffan. Ett val som ditt framtida jag skulle bli stolt över. Solen skiner fortfarande.
Önskar dig en helg med färre beslut och fler promenader
Petra Brask, Effektivitetsexpert, författare och föreläsare
Styrkan ligger inte i att hitta det perfekta valet. Den ligger i att medvetet forma livet med ett beslut i taget. En vana i taget.
