”Hej! Det här är Mattias Lundqvist på Myiagi Sales. Får vi filma dig som effektivitetsexpert till avsnittet ”Var chef över din tid.” för en av våra säljutbildningar?” Den ödmjuka frågan är svår att svara nej på, men jag stelnar till när han säger filma. Hur ska det gå till?

Den här veckan har jag träffat många människor från företag där stämningen är på topp. Trots utmanande tider med kraftigt svängande konjunkturer, trots vintermörker och vinterkräksjukan så lyser det ur ögonen på medarbetarna och energin sprudlar och det slår gnistor i rummet. Vad beror det på? Vad är det för hemlig ingrediens som gör att just dessa medarbetare har halleluja-stämning på jobbet? Är de orimligt positiva?

I Ny Teknik hävdar Professor Steen Hildebrandt att vi bör göra uppror mot positivit tänkande. Efter att min reptilhjärna hastigt svarade ett glatt ja till att bli filmad är jag benägen att hålla med professorn och läser nyfiket vidare. Steen säger att det inte finns några klara bevis för att glada människor är lika med produktiva medarbetare. Han menar att det är klart att glada människor har en annan kapacitet än de rädda och sura. Men du blir ju inte glad bara av att le.

Svend Brinkmann, professor i kommunikation och psykologi på Ålborg universitet håller med. Han påstår att vi nu är så vana vid det uppbyggliga sättet att kommunicera på att vi knappt tänker på det. Om vi tar medarbetarsamtalen som exempel så har vi lärt oss att vi först ska börja med något positivt innan vi sågar någon vid fotknölarna eller ja, påpekar att det finns en utvecklingspotential, som det så fint heter. Vi är så vana vid det upplägget att vi många gånger stänger öronen för berömmet och väntar på att bomben ska explodera. Då tycker de danska professorerna att det vore bättre om vi var lite mer ”pang på rödbetan” med vår konstruktiva kritik. Jag har svårt att förstå hur det kan vara ett problem i Danmark, där jag ändå upplever att de är väldigt raka och konkreta.

Men varken professor Steen eller Svend kan förneka att positiv psykologi är perfekt när det gäller inlärning. Både barn och vuxna lär sig snabbare om man bygger vidare på det som de är bra på från början. Och där är beröm och uppskattning en viktig del. Men hur bra är vi på det då?

Enligt en enkät som Stepstone gjort så är cheferna i Sverige bäst på att ge beröm. Man tror att det beror på att i Sverige är det fullt accepterat, och ofta önskvärt, att anställa en medarbetare som är mer kunnig och kompetent inom sitt specialområde än chefen, medan det i andra länder kan ses som ett hot och där många chefer tror att de konkurrensutsätter sig själva och sin position om de ger beröm. Även Danmark och Frankrike anses ligga bra till. Snålast på beröm är Belgien, Holland, Österrike och Tyskland.

Trots det finns det chefer som inte har lärt sig att beröm motiverar en medarbetare mer än en piska. I många företagskulturer och länder måste chefen veta bäst. Strukturen är också väldigt hierarkisk. I Sverige vill vi ha en öppen dialog och öppna dörrar och chefer belönas många gånger för att de lyfter upp sina medarbetare. Sammantaget visar undersökningen att tre av fyra européer säger att de sällan eller aldrig får beröm.

Men det kan väl inte bara vara beröm som gör att vi gillar att gå till jobbet? Nej, arbetsmiljön är minst lika viktig. Det vet grundarna för Entreprenörskyrkan, ett kontorshotell som är inhyst i en kyrkobyggnad från 1800-talet i Vasastan mitt i centrala Stockholm. Entreprenörskyrkan påminner fortfarande mycket om en kyrka, med predikstol, kyrkomålningar och en gammal orgel som står i ett hörn. Petra Jonsson säger till Computer Sweden att det är en väldig cool lokal och att det inte bara är skrivborden de hyr ut utan väldigt mycket en gemenskap. ”Vi vill att våra hyresgäster, som många gånger är småföretagare, ska vara öppna och generösa och dela med sig av erfarenheter och kunskap. Det är kanske därför inte en slump att de har en dörrmatta där det står ”Compliment the person next to you”.

Jag avslutade veckan med att på darrande ben ta mig till den filmade intervjun på Miyagi Sales och var beredd på att det skulle bli en hel del omtagningar. Jag blev genast avväpnad av de två grundarna Mattias och Emil som tog emot mig med öppna armar och en positiv utstrålning som kunde smälta ett isberg. ”Nu ska vi ha kul!” var deras inledningsfras. Jag måste erkänna att efter att ha satt mig framför kameran så glömde jag snart bort att den fanns. Det var inte förrän Mattias avslutade intervjun och karmeramannen spontant utbrast ”Den här platsbiten älskar dig” han syftade på kameran, som jag kom på i vilken situation jag befann mig.

Det blev aldrig några omtagningar. Vi satte det på första tagningen. Och det är möjligt att det alltid går till så. Men i så fall tror jag det beror mycket på den trevliga och avslappnade miljö som medarbetarna på Miyagi lyckas skapa. När jag körde bilen hem för att ta fredagskväll tillsammans med familjen var jag löjligt stolt. Och det är en himla skön känsla att ta med sig in i helgen. Tänk att det med så små medel är så enkelt att lyfta sin omgivning. Då får de danska professorerna tycka vad de vill, men en positiv kultur funkar för mig.

Bloggen får en paus på två veckor, då jag ska ta mig utanför komfortzonen (igen) och genomgå ledarskapsutbildning för att bli licenstagare för Human Element. En rätt omtumlande upplevelse har jag förstått. Lovar att rapportera när jag är tillbaka.

En glad helg önskar jag dig

Petra Brask

”Glädje är själens hälsa.”
Alf Ahlberg