Världsmästare i misslyckanden
Det finns ögonblick när tiden stannar. När hjärtat bankar så högt att man hör det i öronen. Så var det klockan 08.45 i fredags morse. Jag hade loggat in på Zoom i god tid, plockat fram deltagarlistan och var redo att bocka av de första som anslöt. Beställaren ringde och jag svarade glatt: ”Är redo och uppkopplad sedan länge.”
Pausen i andra änden blev så lång att jag hann känna pulsen stiga oroväckande. ”Petra”, sa rösten, ”du vet väl att föreläsningen är på plats i Stockholm idag?” Själv satt jag tryggt i min studio på Gotland. Jag minns att jag sa högt, nästan till mig själv: ”Åh herregud.”
Vad menas med en groda?
I svenskan är en ”groda” något vi säger när vi gör fel eller gör bort oss. I Asien symboliserar grodan tur, lycka och pengar. Och så har vi förstås sagogrodorna, de man ska kyssa för att de ska förvandlas till prinsar. Det har jag testat och jag kan avslöja att det inte funkar i verkligheten. I Egypten står gudinnan Heket – ofta avbildad som en groda – för fruktbarhet och födseln av något nytt.
Vi människor är mästare på att vilja förnya oss själva. Särskilt när det gäller vanor. Vi drömmer om att äta lite mer grönt, röra på oss mer, sova bättre och på något magiskt vis plocka bort alla de där ovanorna som smyger sig in. Vem har inte stått där på måndagen med en ny plan, bara för att redan på onsdagen känna sig som världsmästare i misslyckanden?
Det är lätt att tro att det är våra misslyckanden som gör oss mindre värda. Men tänk om det är precis tvärtom? Att det är våra grodor – små och stora – som leder oss rätt?
Den lilla grodan i vardagen
På vår senaste frukostföreläsning pratade vi om hållbara och hälsosamma vanor. Många av er skrev i chatten och delade egna tips och utmaningar. Det blev så tydligt: Vi vill väl, vi försöker men det går inte alltid som vi tänkt oss.
Kanske som när man planerar en perfekt hälsosam lunch, men istället hamnar med en banan och kexchoklad i handen för att eftermiddagen körde ihop sig. Eller när man lovar sig själv en tidig kväll men fastnar framför ännu ett avsnitt på Netflix. Små missar som kan kännas pinsamma eller frustrerande.
Men är de verkligen bara misslyckanden? Eller är det bara påminnelser om att vi är mänskliga? Och visst är det härligt med framgångar. Det ger energi att få fira när vi lyckas. Men det är genom misstagen vi faktiskt lär oss mest. De rymmer potential för kreativitet, innovation och utveckling. Om vi tillåter det.
Ett samtal om misslyckanden
I vårt senaste avsnitt av Tidspodden fick vi förmånen att prata med Jonas Dahl, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har nyligen disputerat på en avhandling, The Dynamics of Failure Sharing, om misslyckanden – och hur vi delar (eller inte delar) dem i organisationer.
Hans forskning visar något spännande: det är inte själva misstaget som avgör om vi lär oss, utan hur vi hanterar det.
- När vi känner skuld – ”jag gjorde fel” – finns en vilja att ta ansvar, rätta till och lära av situationen.
- När vi känner skam – ”jag är fel” – blir det istället tystnad, bortförklaringar och stagnation.
Med andra ord: skuld kan leda till lärande och utveckling, skam stänger dörrar.
Och just där – när telefonen ringde i fredags – hade jag ett val. Jag kunde låta skammen paralysera mig, eller så kunde jag koppla på lösningsinstinkten. Jag ringde min livlina, kollegan och vännen Jan Winstedt, som var på hemmakontoret. Beställaren kopplade upp mig på storbild i lokalen, medan Janne joggade dit. Prick klockan nio hälsade jag deltagarna välkomna – gigantisk på skärmen.
Jag inledde med att erkänna: ”I veckan poddade jag med forskaren Jonas Dahl om misslyckanden. Han betonade vikten av att vi i organisationer delar våra misslyckanden. Då sa jag att jag inte hade något riktigt bra exempel. Men nu har jag det!” (Skratt i lokalen.)
Vanor, skam och skuld
Hur ofta låter vi inte skammen smyga sig på när vi inte lyckas hålla våra löften till andra eller till oss själva? Det här gäller också våra vanor.
”Jag är hopplös, jag klarar aldrig att träna regelbundet.”
”Jag har ingen karaktär, jag kan inte ens tacka nej till smågodis.”
När vi blandar ihop vår identitet med vårt beteende fastnar vi. Men om vi istället tänker:
”Oj, jag missade min planerade promenad idag. Det var inte så bra. Vad kan jag göra annorlunda imorgon?”
…så öppnar vi dörren för lärande och utveckling.
Misslyckanden i olika kulturer
Jonas Dahl berättade också om hur olika kulturer ser på misslyckanden. I Tyskland är det ofta tabu att prata om dem. I Asien finns starka skamkulturer kring fel, medan man i USA är mer van vid att öppet dela sina misslyckanden – till och med fira dem genom så kallade ”fuck up nights”.
Och visst kan vi lära något av det där. Att skapa forum där vi får lov att säga: ”Här gick det inte som jag hade tänkt, men jag delar det för att se om det här behöver utvecklas eller göras på ett annat sätt.”
Tänk om vi skulle göra samma sak med våra vanor? Prata om våra ”grodor” tillsammans. Skratta åt dem. Lära av dem. Och sen hoppa på tåget igen – inte det som gått, utan nästa som faktiskt kan ta oss dit vi vill.
Ledare och psykologisk trygghet
En annan viktig poäng från forskningen är att ledare måste gå före. När chefer vågar dela sina misstag blir de inte mindre kompetenta – de upplevs istället som mer ödmjuka, mänskliga och pålitliga.
Det gäller förstås inte bara chefer. Det gäller oss alla. Ju mer vi kan skapa trygghet i våra team, familjer och vänskapskretsar, desto lättare blir det att prata om både våra lyckade och misslyckade erfarenheter.
Den hållbara vägen
Så vad betyder det här för våra hållbara vanor?
Det betyder att vi inte ska mäta vår framgång i hur felfria vi är, utan i hur vi förhåller oss till våra misstag. Vanor byggs av den goda känslan de ger oss. När en vana känns bra, när den fyller på energi eller ger en skön känsla av stolthet, då vill hjärnan ha mer av den.
- Att missa ett träningspass är inte ett bevis på att vi aldrig kommer lyckas – det är en chans att se vad som stod i vägen och hitta tillbaka till känslan av rörelseglädje.
- Att äta den där kexchokladen är inte ett misslyckande, det är en signal om att vi behöver bättre energi under dagen – för vi jagar känslan av pigghet, inte sockerkraschen.
- Att somna sent ibland är inte ett karaktärsfel, det är en påminnelse om att vanor tar tid att bygga – och att den goda känslan av utvilad sömn är värd att sträva efter.
Från skam till lösning
Så hur gick det då med mitt stora misslyckande i fredags? Jag som har utbildat i planering under 30 år och plötsligt gör en sådan dundermiss. Fallet är stort från planeringsexpert till planeringskrasch.
Tre timmar senare tackade deltagarna för en fantastisk förmiddag och var imponerade över hur vi löst situationen. Själv tackade jag proffsiga Janne, de fantastiska deltagarna och våra flexibla beställare. För en sådan lösning gör man inte ensam. Det är tillsammans vi kan vara modiga när det blir fel.
En personlig reflektion
Nästa gång du misslyckas i vardagen eller på jobbet, kom ihåg:
- Skuldkänslan kan bli en språngbräda – använd den med ett lärande mindset.
- Skammen behöver vi släppa taget om – den hjälper oss inte.
- Och varje groda är en chans att börja om, lite klokare och lite mer mänsklig.
Numera har utbildningar på plats en lila färg i min kalender och utbildningar online är ljusblå. När vi vågar prata om våra grodor släpper vi skammen och hittar styrkan. Det är så vi bygger vanor som håller – inte genom att vara perfekta, utan genom att vara modiga.
Önskar dig en härlig helg
Petra Brask, författare, föreläsare och mänsklig
Det är så vi bygger vanor som håller – inte genom att vara perfekta, utan genom att vara modiga.
Avhandling - The Dynamics of failure sharing
🐸 GRODA - fem insikter om misslyckanden
- G – Grodor gör oss mänskliga
Vi gör alla misstag, men just där finns ofta nyckeln till lärande och utveckling.
- R – Rädslan för skam
Skam leder till tystnad och stagnation, medan skuld kan öppna för ansvar och nya försök. Här är självmedkänsla ett viktigt motgift.
- O – Omtanke i kulturen
När vi bygger psykologisk trygghet vågar fler dela sina fel och erfarenheter. Chefer som går före visar vägen.
- D – Delandet som gör skillnad
När vi delar våra grodor – på jobbet, hemma eller i livet – stärker vi både relationer och kreativitet. Därför firas misslyckanden världen över på Fuck Up Nights och International Day of Failure.
- A – Acceptans som förvandlar
När vi accepterar våra misstag kan de bli språngbrädor mot något nytt, kreativt och livskraftigt.
Detta inlägg har 2 kommentarer
Så fint inlägg. Vi behöver verkligen släppa skammen. Den är paralyserande. Jag är uppvuxen med väldigt mycket skam. Skam som uppfostringsmetod, bland annat. Jag hatar den känslan. Jag har i situationerna blivit lösningsfokuserad ändå, men jag hatar skamkänslan. Usch o fy. För många år sedan nu kom min vän Emma in i mitt liv och hennes approach till misslyckanden o misstag är helt annorlunda än den jag vuxit upp med. Hon säger ”ojsan” eller ”oj då”, när nåt går snett. Jag har hört henne flera gånger. O sen löser hon problemet. Första gången jag såg detta tappade jag hakan. Nu har jag lärt mig hur man gör – och fortsätter att lära mig. Men vad ska vi med skam till egentligen, när det går mycket bättre utan?
Allt gott!
Tack Melissa för din kloka reflektion. Din fråga – vad ska vi med skam till egentligen? – är så viktig.
Skam hjälpte oss en gång i tiden att stanna kvar i flocken och skydda vår plats i gemenskapen. Att inte bli utstötta var avgörande för överlevnad. Därför signalerar skammen när vi riskerar att bryta mot normer. Men när den blir för stark kan den hålla oss tillbaka från att ta plats, pröva nytt och växa.
Jag tycker mycket om bilden av din vän Emma som säger ”ojsan” när något går snett. Vilket kärleksfullt sätt att möta livet på. Det låter som en fin vänskap.
Allt gott till dig, och tack igen för att du delar
Petra
Kommentarer är stängda.