Sensommaren har ett alldeles eget ljus. Solen står lite lägre nu och när kvällen kommer börjar dimman dansa över ängarna. Trädgårdarna dignar av sådant som äntligen är moget och havet har fortfarande kvar sommarens värme.
Kalendern ligger uppslagen på köksbordet och veckorna har fått nummer igen. Häromdagen kom jag på mig själv med att skriva ”höstens mål” överst på ett papper, mitt i det mognaste och mest generösa av året. Som om sommaren vore slut bara för att semestern är det.
Ta vara på sensommaren
Mitt i alltihop har en gammal låt lagt sig på repeat i bakhuvudet, Stanna världen en stund med Glenmark, Eriksson och Strömstedt. Den handlar om ett alldeles vanligt liv. Ett jobb, en lägenhet, kvällar framför teven och om ögonblicket när någon tar ens hand och allt det vanliga förvandlas. Fåglarna hörs plötsligt, och det enda GES-grabbarna önskar är att världen kunde stanna en liten stund.
Det är nog därför låten dyker upp just nu. Sensommaren stannar världen åt oss en liten stund. Ljuset dröjer sig kvar, äpplena mognar i sin egen takt och havet håller värmen så länge det kan. Naturen förändras hela tiden, men ingenting tycks ha bråttom. Det känns mer som en utsträckt hand. Kom och stanna kvar här en stund.
Vad gör vi i en värld som stannat?
Frågan är vad vi gör i en värld som stannat. Det finns siffror från en annan del av världen på vad en sådan stund kan vara värd. I en studie fick nyanställda vid ett callcenter i Bangalore avsluta sina utbildningsdagar på olika sätt. En grupp övade femton minuter extra, en annan fick papper och penna och ägnade samma kvart åt att skriva ner vad de lärt sig under dagen.
När utbildningen var slut hade gruppen som reflekterat över sin dag presterat över tjugo procent bättre än den som övat mer. Studien heter Learning by thinking.
Erfarenheter blir lärdomar först när de får landa och jag misstänker att det gäller svenska somrar lika väl som utbildningsdagar i Bangalore. Och för dig som stannade upp vid Bangalore så är det en stor techstad i södra Indien.
Pauser eller ledtrådar till det riktiga livet?
I sommar har jag stannat upp oftare än vanligt, delvis för att vila men mest för att lyssna efter vad jag längtar efter, vad jag vill ha mer av och vad jag faktiskt är färdig med. Frågorna fick dyka upp vid morgonkaffet, följa med på promenader och ligga och skvalpa under ett kvällsdopp.
Svaren kom inte på en gång, men efter hand började ett mönster framträda. Det handlade mindre om prestation och mer om havet och skrivandet, om resor och nya platser. Mer tid för människor som står mig nära och samtal som får ta tid. Fokus på arbete som känns meningsfullt. Tid för rörelse, nyfikenhet och förundran. Och mitt i allt detta en längtan efter att vara mer närvarande i mitt eget liv medan det pågår.
Jag började också fundera på om förundran är en sorts kompass. Det vi stannar inför, det som får oss att glömma tiden, säger antagligen en hel del om vad som betyder något för oss. Jag har alltid tänkt på sådana ögonblick som pauser från det riktiga livet. Nu undrar jag om de snarare är ledtrådar till det.
När jag såg allt jag skrivit slog det mig att det inte var någon ny plan jag höll på med. Det var en riktning. Det märkliga var att svaren inte kändes som något jag skulle skapa, snarare som något jag redan visste men inte hade hört förrän det blev tillräckligt stilla. Skillnaden är att jag varit väldigt bra på att sätta mål som säger; dit ska jag. Medan en riktning säger; åt det här hållet vill jag leva. Jag behöver inte veta exakt vart stigen leder, det räcker att jag känner igen vilka steg som för mig närmare och vilka som tar mig längre bort.
Sensommaren är en bra tid för frågan - vad vill jag behålla?
Sensommaren känns som en bra tid för sådana frågor, medan värmen ännu sitter i. Vad vill jag behålla? De långsammare morgnarna, promenaden efter middagen, att läsa böcker och träffa människor utan agenda. Att bada och äta utomhus så länge det bara går. Att faktiskt se solnedgången i stället för att konstatera att den inträffat.
Vad mer längtar jag efter och vad är jag redo att släppa taget om? När känner jag mig som mest levande, och vilka människor och sammanhang får mig att känna mig mest som mig själv? Vad får min värld att stanna en stund?
Frågorna är värda den ärlighet som infinner sig när ingen annan ska läsa svaren. Livet består trots allt mest av vardagar. Hur vill jag att mina ska upplevas?
Sensommaren är här ett tag till, solen värmer fortfarande och över ängarna dansar dimman. Frågorna får följa med ut i kvällsljuset. Vi behöver inte ha hela kartan, det räcker att ana riktningen. Så tänk om vi kunde stanna världen en stund. Vara kvar här lite till.
Önskar dig en sensommar att stanna upp i
Petra Brask
författare, föreläsare och effektivitetsexpert
Jag behöver inte hinna med allt i livet, jag vill bara hinna uppleva det.
Detta inlägg har 8 kommentarer
Tack Petra,
Det finns så många tankar och ord där ute, dessa gick rätt in i hjärtat. Tack för hjälp att ana min riktning.
Varma hälsningar
My
Tack My, dina ord gick i sin tur rakt in i mitt hjärta. Att få veta att orden hjälpte dig att ana din riktning betyder mycket. Tack för att du tog dig tid att skriva och berätta.
Varma hälsningar
Petra
Underbar krönika. Känns som den glittrar runtomkring mig och speglar det jag själv tänkte medan jag upplevde morgonens augusti-ljus. Tack
Tack Melissa, så fint beskrivet. Blir så glad att texten fick glittra med dig i morgonljuset. Tack för att du delade den stunden. ❤️
Älskar det du skriver, Petra! Det inspirerar och jag tror vi behöver reflektera så mycket mer för att finna svar och vad vi önskar av livet. Kram Carina
Tack Carina för att du tog dig tid att skriva, det gjorde mig så glad ❤️ Tror precis som du att vi behöver ge oss själva mer tid för reflektion och stanna upp och lyssna inåt. Varm kram Petra
Så underbara rader att läsa! Jag tog en stund med en gång och lyssnade på Stanna världen en stund med Glenmark, Eriksson och Strömstedt. Det var en mycket bra stund! Tack för att du inspirerar så!
Åh, så härligt, Britta! Du stannade världen en stund ❤️ och dessutom tillsammans med Glenmark, Eriksson och Strömstedt. Tack för att du berättade, blev så glad!
Varma hälsningar
Petra
Kommentarer är stängda.