Tid för återhämtning
Jag vet inte när det hände, men någon gång längs vägen blev ”semester” ett verb. Ett projekt. En tävling med punkter som måste bockas av innan man får känna sig ledig.
”Vi ska upp till stugan och måla om trädäcket, åka på den där kajakretreaten vi sett på Instagram, hinna med mamma och pappa, besöka släkt och vänner, städa källaren OCH få till en riktig midsommar med rätt sorts inlagd sill.” För att nämna det viktigaste.
Och så kommer man tillbaka till jobbet i augusti – tröttare än när man gick på ledighet. Lite brunare, ja (tack och lov för den där dagen när det faktiskt var 25 grader). Men också med en inre suck: Nästa år ska vi ha en lugnare semester. Nästa år ska vi bara vara. Känner du igen dig (eller någon annan) i något av det här?
Prestationssemesterns lockrop
Jag skriver det här med stor kärlek för jag har själv varit där. Kanske är jag fortfarande där om sanningen ska fram. Även jag kan dras med i sommarprestationens lockrop. Jag har inga färgglada excelark över semesteraktiviteter men nog pendlar jag mellan mataffären, diskbänken och tvättmaskinen som om det vore ett triathlon. Jag försöker skapa sunda träningsvanor samtidigt som jag är den perfekta pensionatsvärdinnan för släkt och vänner – som turas om att komma och aldrig riktigt verkar åka hem. Och någon gång där i mitten av juli drömmer jag om att läsa en deckare i hängmattan och tänker: det var väl själva poängen?
I skrivande stund sitter jag med fötterna i Medelhavet och vinden i håret. Kollegorna runt mig har just tagit sig igenom ett träningspass i solen. Svetten lackar, endorfinerna bubblar och Ingrid och Monica skrattar så de får hicka. Jan och Nina har lagt sig raklånga i skuggan. Jan stirrar upp i palmkronan och mumlar: ”Det här är ju som när man drömmer om semester på kontoret – och vi som precis planerat klart hela 2026. Vi kanske borde flytta hit kontoret permanent.”
Mitt i allt detta landar tanken mjukt: Det är så här det ska kännas. Det här är återhämtning. Vilan är inte ännu ett projekt – den är ett tillstånd.
Skillnaden mellan vila och ledighet
Vi är på vår årliga sommaravslutning hela Dreamteamet och i år valde vi att fira med rörelse, riktning och reflektion på Mallorca. Kombinationen av träningskläder, badkläder och konferenskläder i samma väska säger det mesta om ambitionen: att mötas, svettas och slappna av. Och inte en enda minut spenderas i ett konferensrum – alla möten är utomhus, ofta gående och alltid i frisk luft. När tankarna ska få ny fart behöver kroppen få frihet att ses i både puls och paus.
Det har blivit tydligt för mig att vi ofta blandar ihop vila med ledighet. Men det är inte samma sak. Du kan vara ledig utan att vila – det vet varje småbarnsförälder som är hemma med barnen i juli. Och du kan vila mitt i vardagen – om du tillåter dig.
Vila handlar inte om antal semesterdagar eller hur många länder du hunnit besöka för att känna dig ”produktiv à la Instagram”. Det handlar om kvaliteten på dina andetag. Om närvaro. Om att ge dig själv tillåtelse att landa utan att genast studsa upp och undra vad nästa punkt på listan är.
Modet att vila
En av mina favoritövningar när jag coachar människor i effektivitet är att be dem boka in sina pauser först. Inte sist. Inte om det blir tid över – för det blir det aldrig. Återhämtning måste få ta plats, inte som en belöning efter att allt är gjort utan som en självklar del av själva livet.
Så i sommar vill jag skicka med en vänlig utmaning (gäller även mig):
Ställ inga krav på din semester. Låt den få vara mjuk i kanterna. Låt dagarna smälta in i varandra som akvarellfärger. Ta sovmorgon om det känns rätt. Ät jordgubbar till lunch (direkt ur kartongen, stående vid köksbänken). Strunta i källaren. Låt gräsmattan bli så vild så att utrotningshotade bin vill hänga i den. Skippa att fixa den där knarrande tröskeln – den har hållit hela vintern, den klarar sommaren också.
Gör inte semestern till ytterligare en prestation. Gör den till en övning i mod.
För det krävs faktiskt mod att vila i en värld som säger åt dig att springa (helst 5 km varje dag enligt träningsappen). Det krävs självrespekt att säga: Jag behöver ingenting annat just nu än att andas, njuta och vara där jag är.
Inget att bevisa. Inget att visa upp på LinkedIn. Bara vara.
När vi loggar in - med ny energi
Och när vardagen rullar igång igen? Då har vi laddat batterierna, hunnit tänka nya tankar, kanske till och med landat i en ny riktning. Då spetsar vi till oss. Vi fortsätter stärka våra hälsosamma vanor, bygger hållbara strukturer och finner vårt fokus.
Men det börjar inte med att vi springer fortare. Det börjar med en hängmatta. En varm sten vid havet. Ett skratt som får tiden att stanna.
Vi önskar dig just det. En sommar som andas långsamt. Som får dig att landa i dig själv.
Och när du gör det – ja, då blir du faktiskt mer effektiv också. Men det behöver du inte tänka på nu. Vi ser fram emot att ses i augusti. Utvilade. Inspirerade. Och lite mer avslappnade än innan.
Glad sommar från oss på Petra Brask & Partners ❤️☀️🍓
Ge dig själv en paus för att orka leva helhjärtat.
📚 OM MIN SOMMAR VORE FEM BOKTITLAR
och boktips för hängmattan
- ”Mikrovanor: Forskning och konkreta råd för hållbara förändringar” (2021) av Gisela Bäcklander. För alla oss som tränar på att inte göra allt – och hitta det viktiga i det enkla.
2. ”Att landa som en trana” (2019) av Johanna Nilsson. En vacker, lågmäld roman om att hitta hem – i sig själv och i naturen.
3. ”Stillhet är nyckeln” (2019) (Stillness is the Key) av Ryan Holiday. För dig som vill förstå varför det inte är slöseri att vila – utan visdom.
4. ”Städa hjärnan – hur du tar kontroll över din arbetsdag” (2023) av David JP Phillips. En perfekt bok att läsa innan vardagen rullar igång igen – konkret, rolig och smart.
5. ”Där kräftorna sjunger” (2020) av Delia Owens. Bara för att den är sommarens kanske mest suggestiva och vackra berättelse – och en påminnelse om ensamhetens styrka.
👉 Vilka fem boktitlar skulle fånga din sommarstämning? Eller vilka vill du läsa i sommar för att ge dig själv både ro och riktning?
