”Hej! Jag ringer från Radio P4 och undrar om du kan vara med i P4s uppesittarkväll den 23 december tillsammans med Johan Wester? Ämnet är förstås effektivitet och om hur man kan effektivisera julen.” Den varma manlige rösten i andra linjen låter så trevlig så jag smälter.  Hur får de som jobbar på radio en så fantastiskt mjuk klang? Har de speciella skolor för att träna rösten?

Ett radioprogram som verkar vara hur spontant som helst är noga planerat av en duktig producent har jag lärt mig nu. Men för mig som gäst i studion är det så långt ifrån en agenda och struktur jag kan komma. Med hjärtat i halsgropen sitter jag där och försöker lista ut vad jag ska utsättas för.

Den här veckan har jag rört mig i vitt skilda städer och branscher, allt från rättsmedicin, IT & teknik till förlagsvärlden. Från deltagare som undrar vad de ska ta sig för när uppgifterna sinar och minuterna segar sig fram till frustrerade deltagare som darrande berättar att de tar lugnande innan de går till jobbet. Kontrasterna är många och stora så här runt jul och nyår. Jag kan känna mig lugn i att december är en månad när mina deltagare är tacksammare än vanligt över alla tips som kan frigöra tid och energi till alla julförberedelser.

Men en effektivare jul? Vill man verkligen effektivisera julen? Tänker jag tyst för mig själv när jag pratar med radiomannen i andra änden.

Söker du på effektivitet i ordlistan så står det ”att nå ett önskat resultat med minsta möjliga ansträngning”. När man inte sätter det i ett sammanhang låter det lätt trist. Ordet kan få människor att associera till strukturfascism och militärisk uppsträckning. Inget utrymme för lust, glädje och spontan samvaro?

För mig handlar effektivitet om att skapa trygghet. Om att få kvalitet på tiden och livet. Om att komma i tid och hålla vad vi lovat varandra. Att slippa lägga onödig energi på att leta efter saker, att skapa marginaler och utrymme för spontanitet och kreativitet.

Motsatsen är att vara ineffektiv, göra saker i onödan, ta extra lång tid med saker som inte är mödan värt. Om att känna otrygghet och oro kring hur man ska få ihop det. Jag tänker på min barndoms jular när mamma sprang som en skottspole mellan köket och matrummet för att ordna allt inför julmiddagen. Hon höll på i dagar och handlade, lagade, bakade, syltade och snyftade för att hela tjocka släkten skulle komma och få just precis alla delikatesser snyggt uppradade på finbordet.

Hemmet skulle vara pyntat och julfint och de tre barnen hela och rena i nya hemsydda fina julkläder. Pappa jobbade hårt fram till julafton och sedan satt han i soffan och underhöll släktingar med mamma sprang fram och tillbaka mellan alla rätterna. När allt var klart kunde klockan vara nio eller tio innan farfar gick till kyrkan för att köpa tidningen och ”missa” tomten.

Något som ger trygghet är traditioner. Vi har en vana av att fira jul och nyår på ett visst sätt. Vi kanske inte alltid tycker om det, men vi är vana vid det och på så sätt trygga med det. I en värld när så mycket förändras, så är det tryggt med något som är beständigt.

Och när det gäller våra vanor, så är de inte alltid helt lätta att förändra. De sitter ofta djupt rotade. Det vet du när du försökt ändra en vana. Att byta låda på osthyveln kan orsaka stora bekymmer i de flesta hem. Tänk dig då att kliva in på människors arbetsplats, deras revir, där de rotat fast sig och föreslå en förändring. Eller att vara den släkting som föreslår en förändring i julvanorna? Ve och fasa!

När jag frågade mina barn om det var något med julen som de tyckte vi kunde effektivisera sa de genast. ”Ja, julklappsutdelningen! Den tar för lång tid!”

Sedan vi blev bonusfamilj fick vi ärva traditionen i min sambos familj, där det är sed att öppna ett paket i taget och så ska hela släkten jubla eller förfasas över den inköpta presenten. Snacka om prestationsångest! Redan i september börjar adrenalinnivån stiga. I år har vi tagit ett gemensamt beslut att helt avskaffa julklappar till vuxna. Det har skapat en ljuvlig sinnesfrid och lättnad när vi insåg det alla tänkte, men ingen vågade säga.

”Men är inte det tråkigt med bara julklappar till barnen?” sa en deltagare i veckan. Nej, vi lättar upp stämningen med en julfrågesport istället. Mina svärföräldrar är väldigt förtjusta (läs duktiga) i frågesport.

Själva schemat under dagen är väldigt effektivt redan. Vi börjar med jullunch som består av ett knytkalas där alla bidrar. Delikatesserna är uppätna lagom till Kalle Anka börjar. Efter det är det julklappsutdelning tillsammans med kaffe och saffranspannkaka med salmbärssylt (ja, vi är en gotländsk släkt). I år kommer då ett inslag av frågesport i samband med detta och sedan tar nästa sport vid. Den årliga julpromenaden. Volangerna på kroppen ska trimmas efter all mat, så vi går långpromenad runt kyrkan och insuper julstämningen från alla hem och marschaller som vi går förbi.

Då vi är ett gäng gourmander händer det att det bli vickning efter det. ”Lite julskinka till?”

Sedan samlas vi en stund i soffan och instämmer i hur bra julen har varit, i år igen. Rörande överens om att det är just så här den ska firas. Lugnt och fint och med god planering. Det är inte så långt ifrån min barndoms jular, men med den skillnaden att här hjälps vi åt. Det finns ingen mamma som springer benen av sig medan resten av gänget väntar i soffan. Men hennes recept finns kvar. Det är tradition och smakar gott.

Jag vet inte om det går att effektivisera julen eller om vi ens vill det, men jag vet att vid julen så vill i alla fall jag slippa stress. Julen är inte bara en tradition, det är en känsla. Vilken känsla tar du med dig till julbordet?

Bloggen tar nu julledigt och är tillbaka igen den 11 januari, 2013.

Varmt tack för det här året tillsammans och tack för all härlig feedback ni mejlar mig, det värmer gott att veta att bloggen gör så mycket nytta.

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag dig

Petra Brask

Tips på julklappsrim:

Fast den mycket pengar kostar, står den bara där och rostar. (Brödrost)

Denna bok har inga mord, ingen kärlek och inga ord. (Plånbok)

Ibland så tycker jag du luktar unken, egentligen borde jag köpt hela dunken. (Rakvatten)

Med denna kan du springa och ha kul, det är något som du har önskat dig varje jul. (Hund)

Jesus ligger i sin krubba, här får du en bandyklubba. ( ! )