”Jag har ett tips på en app som är så effektiv att jag inte behöver den längre.” Det ljusa konferensrummet på läkemedelsföretaget är fyllt till bristningsgränsen och deltagarna har kommit igång med att tipsa varandra om användbara appar. Nu vänds alla blickar mot mannen som arbetar på marknadsavdelningen och som vill berätta om den supereffektiva appen som skulle hjälpa honom att hålla koll. Jag väntar med spänning. Första gången jag träffade honom gjorde han ett stort intryck på mig. Han hade med sig en sprängfylld plastkasse med mejl som han skrivit ut och skulle jobba med under pauserna på steg 1 av Time Management-utbildningen. Jag gjorde redan då en mental notering om att hjälpa honom att nyttja mejlprogrammet bättre för att slippa skriva ut all viktig information. Att gå från pappersstadiet på kontoret till att prata appar, visade på en häftig utveckling när vi nu sågs igen på steg 3 och jag var lika nyfiken som resten av deltagarna på att få höra om Appen med stort A.
När jag var liten och hade glömt något eller varit ouppmärksam så kunde min pappa säga. ”Men hur gick det till? Hade du huvudet under armen?” När man är så där sex år gammal så svarar man ju givetvis ”Nej, det hade jag inte.” och tycker att det är en rätt märklig fråga från en vuxen. Men nu börjar jag nästan undra om inte pappa hade rätt. Att det faktiskt går att tappa huvudet. Speciellt om hjärnan börjar styras av appar, YouTube och Google.
En inte helt ovanlig uppfattning är att allt går så mycket snabbare nu än förr. Nya tekniska innovationer har skapat en produktivitetsökning i samhället. Men är det verkligen sant? Eller är det en historisk synvilla?
Jag vill inte på något sätt glorifiera 70-talet och säga att allt var bättre förr. Men faktum kvarstår. Vi har aldrig haft så många verktyg och tekniska hjälpmedel i våra hem och i arbetslivet. Ändå är vi mer stressade än någonsin. Behöver vi verkligen alla dessa verktyg för att fungera? Kan det som ska hjälpa oss, istället stjälpa oss? Är vi på väg att bli fördummade?
Det skapas verktyg och appar för allting. Vi överlåter till tekniken att förse oss med information, logik och slutsats och risken är att vi tappar bort tilliten till vår egen erfarenhet och förmåga. Vi använder dessutom verktygen ganska okritiskt. Hur mycket vet vi om logiken i appen eller riktigheten i informationen på t ex Wikipedia?
Jag fascineras över hur vi sitter på middagar och samtalar om Alice Babs eller kärnkraftsutvecklingen och hur vi bara inte kan fortsätta samtalet utan att någon måste googla på hur gammal vår nationalklenod och fd hovsångerska är eller hur många kärnkraftverk det finns i världen. Jag vet inte hur det var för er, men jag kan inte komma ihåg att mina föräldrar sprang och slog upp saker i Nationalencyklopedin hela tiden när vi hade gäster hemma. Däremot minns jag att de var hyfsat allmänbildade. Du kunde ta upp vilket krig som helst så visste pappa när det började, slutade, hur många som stupade och vilken general som gjort bort sig.
Vad händer med vår minnesförmåga när vi googlar allt hela tiden?
”Jag brukar ha såna problem att komma ihåg vart jag parkerat bilen.” Det råder en förväntansfull tystnad i konferensrummet när deltagaren berättar om appen som ska hjälpa honom att hålla kollen. ”Ibland kommer jag ner på morgonen och går till gatan där jag parkerade två dagar tidigare, bara för att komma på att igår parkerade jag någon helt annanstans. Men var? Därför laddade jag ner appen ”Hitta bilen”. När jag parkerat trycker jag på appen. Det tar då 30 sekunder att registrera vart jag och bilen befinner oss. När jag nästa morgon trycker jag på appen igen så guidar den mig rätt. Jag tänkte att den skulle lösa rätt många bekymmer för mig. Men det visade sig att när jag provat den tre gånger, kom jag fram till att på de 30 sekunderna som det tar för appen att registrera parkeringspositionen, så hinner jag själv se mig omkring i området och memorera platsen. Så nu behöver jag inte ens öppna appen för att hitta bilen. Det är supereffektivt.”
https://itunes.apple.com/se/app/hitta-min-bil-gratis/id546980960?mt=8&affId=1764377&ign-mpt=uo%3D4
Skratten haglar i konferensrummet och det kommer fler tips på appar. Faktiskt så finns det en app som heter ”Jaga Lisa”. Och det är inte för dom som vill bli ihop med en tjej som heter just Lisa, utan helt enkelt en app som varnar för Lapplisor.
http://www.jagalisa.se/JagaLisa/JAGA_LISA.html
YouTube är fullt med instruktionsvideos gjorda av människor som med stort allvar vill lära oss elementära saker. Skulle ditt minne svika dig helt en dag kan du alltid gå in och lära dig hur du t ex skivar en paprika. Rätt komiskt.
http://www.youtube.com/watch?v=25_ReacQjvw&list=PL67F2503E4852BBE3
Och faktiskt finns det till och med en app med duschljud. En låtsasdusch i telefonen? Det kan ju tyckas vara en ren skitapp. Om du inte lyckas lista ut vad du ska ha den till, så klicka på länken här.
http://bloggar.aftonbladet.se/appguiden/?s=dusch+app
Jag hoppas inte du tänker gå med huvudet under armen utan tar dig tid att stanna upp och njuta av att vårsolen äntligen kommit. Tänk dig att verkligen få njuta på riktigt och inte via en väder-app.
Önskar dig en helg med koll på nuet
Petra Brask
“Computers are magnificent tools for the realization of our dreams, but no machine can replace the human spark of spirit, compassion, love, and understanding.”
Louis Gerstner
