Längtar du efter en garderob som är luftig och där du kan hänga in saker utan att de blir skrynkliga eller ramlar ut igen p g a platsbrist? Du är inte ensam. Den här veckan har jag återhämtat mig ifrån influensan som attackerade förra veckan. Men jag har också haft förmånen att få föreläsa för nya härliga grupper. De generade skratten när jag frågar om de har något de behöver ta tag i, är alltid lika förlösande. Igenkänningen är stor när jag räknar upp; Var det i år du skulle börja träna? Var

det året 2015 som du lovat att rensa ut garaget, städa förrådet, byta det trasiga mot något helt?

Så här på fredagen var jag osäker på om jag gått på lite för hårt när jag föreläst på en byggmässa i Kristianstad. En kvinna som heter Ann-Margreth erkände med stor vånda att hon har garderober (många) som behöver rensas därhemma. Hennes make satt bredvid och nickade instämmande och berättade snabbt att han fått bygga nya garderober hela tiden för de gamla var så fulla. ”Och snart är det dags igen om hon inte rensar.” Ann-Margreth beskrev hur nostalgisk hon blev varje gång hon skulle försöka slänga något. Jag tror att alla i lokalen kunde känna vilket stort hopplöst projekt det var och att hon inte visste i vilken ände hon skulle börja. Inför mig och hela församlingen fick hon sedan lova att börja i en del av en garderob nu på söndag. Angeli, en annan kvinna bland åhörarna lovade att ta på sig uppgiften att följa upp hur det går på måndag. Ann-Margreth har dessutom lovat att återkomma till mig, så att vi kan följa detta spännande projekt i bloggen och få veta hur det fortlöper. Jag hade bara lite dåligt samvete när jag såg hur denna härliga kvinna pratade om sina kläder som att de var släktingar som var svårt att skiljas från. Det kan bli ett smärtsamt avsked. Men jag hörde hur tipsen från publiken haglade över henne på vägen ut. Vi är många som har varit där, i rensningsträsket. Håller tummarna för dig Ann-Margreth och ser fram emot att höra av dig!

På andra föreläsningen samma dag var det en ung man som heter Daniel som erkände att det var dags att byta ut ett lås hemma. Hans fru nickade frenetiskt och började ingående berätta detaljerna kring hela låshistorien. Förvirrat undrade jag vem som ägde uppgiften? Hon pekade snabbt på Daniel. Han sa lika snabbt att det inte var han som skulle göra det. Efter några skratt i salen kom Daniel fram till att han skulle ringa en låsfirma och när han tänkte efter, visste han precis vilken firma det var. ”Bra, då vet du nästa steg!” sa jag. Det gillar hjärnan, då det blir betydligt lättare att förstå när vi tydliggör uppgiften. ”När ska du ringa då?” undrade jag vidare. Daniels fru såg nu överlycklig ut över att hon valt att gå till föreläsningen tillsammans med sin man. På måndag förmiddag ska Daniel ringa låssmeden och han har också lovat att återkomma så att vi får veta hur det går. Heja dig Daniel! Och tack för din hjälp under föreläsningen!

I förra veckan fick jag också se vilket fantastiskt sovrum som bondefamiljen i TV-serien Tidsjakten hade fått. Jag ska höra med dem om de kan tänka sig att bjuda på någon bild här i bloggen, så att ni också får se. Det är så fint! Kommer fortfarande ihåg när vi stod där i sågspånet och gjorde handlingplanen med deadline och allt. Superbra jobbat!

Ibland vill jag inte att varken att veckan eller fredagen ska ta slut. Så roligt och priviligerat är det att få ha detta härliga jobb och träffa alla er fantastiskta deltagare som inspirerar mig så. Idag har jag turen att fredagen inte tar slut. Alla från mässan ska ses och äta middag och lyssna på Nanne Grönwall. Och tänka sig att jag är medbjuden.

På sätt och vis är det tur för min familj, för efter den här dagen är jag också grymt sugen på att ta tag  i något saftigt projekt därhemma. En liten garderobsrensning kanske? Eller vad säger du, min käre man? Är det inte dags att rensa ut några gamla skjortor?

Önskar dig en handlingskraftig helg

Petra Brask

”Ting tar tid – ju fler ting, ju mer tid”