Så blev det dags för semester. Äntligen. Borde jag lägga till med ett litet käckt utropstecken. Fast i år känns det inte så. Den här våren har uppdragen duggat tätt och intensivt, men det har också varit en oas, en tid av meningsfull njutning, en slags workfullness, där jag har fått fokusera på ett uppdrag i taget, en deltagare i taget. För en stund har jag kunnat stänga dörren till ett privatliv, där jag alltid känner att jag är på fel plats. Ett privatliv med en svart sorgekant, fyllt av ett dåligt, sorgligt samvete som betyder att jag älskar min sjuka gamla pappa och önskar att jag kunde vara där han är, jämt. Och ändå inte. För då skulle jag gå under.

Ibland är det så svårt att släppa taget. Vill liksom inte slå på frånvarohanteraren riktigt än. Jag kan ju jobba några dagar till. Riktigt så mycket semester behöver jag väl i ärlighetens namn inte? Har jag slagit på ett autosvar, så känns det fånigt att svara på mejlen. Vad ska andra tänka då? ”Jaha, så hon kan inte släppa taget om jobbet. Inte ens hon. Som tjatar på oss andra. – Stäng dörren till jobbet när du är ledig, så hjärnan kan koppla av. Men själv står hon där med dörren på glänt och låter några mejl slinka iväg ut i cyberrymden.”

Är helt säker på att mina kära deltagare har andra saker att tänka på än huruvida jag svarar på mejl eller inte under min semester. Men min inre röst, som coachar och tycker sig ha rätt att tillrättavisa mig, sitter på axeln som en olyckskorp och skakar på huvudet och säger strängt; ”DU VET att det där inte är bra. Antingen jobbar du eller så är du ledig. Tro inte att du kan LÅTSAS vara ledig. SLÄPP taget nu.” Men en del av mig VILL inte. En del av mig inser att det är jobbet som varit min mindfullness och undrar vad som ska hända med mig om jag BARA ska simma runt i mitt privatliv i flera veckor? Kommer jag inte att drunkna av skuldkänslor då? Effektivitetskonsulten i mig som sitter på andra axeln ber mig vänligt att vara rationell och lista ”Vilka skuldkänslor är det då?” Fogligt gör jag en borde-måste-lista

• Vara hos pappa
• Rensa ut pappas hus och sälja
• Göra roliga saker med familjen
• Fixa och göra fint i vårt hus
• Umgås med vänner
• Skriva
• Segla

Efter en stund slår det mig plötsligt att även roliga, energigivande och påfyllande saker har hamnat på den tunga borde-måste-listan. Hur gick det till? De ska ju inte alls vara där! Vad mer har mitt undermedvetna svalt av bara farten? Känner mig som någon som sprungit en löprunda vid Dalälven med öppen mun. Jag spottar genast ut dessa undermedvetna myggor som flugit in i munnen utan lov och utan logisk ordning.

Öppnar bestämt frånvarohanteraren och inser att semester är precis vad jag behöver, så min hjärna får vila upp sig och komma in i ett hälsosamt tänkande igen. Sist jag kollade så snurrade jorden även när jag inte jobbar. Ja, jag kommer att sakna er kära deltagare, kloka kollegor och roliga jobbuppdrag. Men jag vet att ni är där i höst igen. Och då kommer jag tillbaka utvilad, myggbiten och med ny energi.

Första veckan efter semestern kommer jag knappt veta vad jag heter eller vad jag jobbar med. Då brukar ett gäng journalister höra av sig. ”Ge oss dina bästa tips på hur man kommer igång med jobbet och får en bra start på hösten.” brukar det heta. Då är jag lika blank i huvudet som många andra efter semestervilan. Hur det nu kan bli så efter 20 år med samma jobb? Nyfiket undrar jag vad jag ska svara på en sådan fråga och får alltid en två sekunders blackout. Sen kommer det tillbaka igen. Som ett rinnande vatten från ryggraden berättar jag hur du kommer igång att jobba igen och min inre coachande effektivitetskonsult ler segervisst och utbrister. ”Där ser du, du har det ju. Tur att du släppte jobbet så du kunde komma tillbaka med nya krafter.”

Tack och lov för sjukvård och hemtjänst som gör ett fantastiskt omsorgsarbete för våra äldre i Sverige. Så att vi anhöriga kan ladda om batterierna. I de tyngsta stunderna i mitt privatliv är jag så glad att ha ett jobb som känns meningsfullt och som jag brinner för. Är så tacksam och tar det aldrig för givet. Men har också respekt för att jag inte kommer att ha den där energin och kreativiteten om jag inte unnar mig att vara ledig och fylla på med ny energi och nya idéer. För tänk om det är det som händer när man släpper taget om något en stund? Är det inte då man ger utrymme åt något annat att komma in? Spännande. Välkommen alla nya idéer och sommartankar. Förhoppningsvis väl formulerade i nya bloggar som startar i slutet av augusti igen.

Önskar dig en härlig sommar med två händer som släppt taget, lediga och fria att omfamna något nytt.

Petra Brask

”Det behövs tystnad,
det behövs lugn.
För tillväxt behövs tid.
Ingenting växer på en åker
som ständigt plöjs upp”
Mari Aulanko