Redan för fem år sedan började jag skissa på en bok inom mitt ämne efter påtryckningar från bloggenläsare och deltagare. Byggde ett skelett med kapitelindelningar och gjorde en karta över vad de olika kapitlen skulle innehålla. Det var fantastiskt roligt att planera för boken men sen… när jag skulle fylla kapitlen med innehåll tog det stopp. Pressade mig igenom två kapitel och insåg sedan att det här går inte. Det där lätta flödet som blir när jag bloggar var helt borta och varje mening kändes som om den var klämd i en mangel. Ingen kul läsning. Misströstande tänkte jag att det nog inte bor en författare i mig i alla fall. Min skrivarentusiasm sträcker sig kanske bara till att skriva krönikor och bloggar? För att vara författare krävs det nog något extra som bara en liten procent superbegåvade människor besitter. Och med den förklaringen kunde jag ju ha nöjt mig för att susa vidare till betydligt enklare mål i livet.

Mitt uppe i rådande högsäsong på utbildningsfronten har vi haft en bokrelease. Mina kollegor och jag hjälptes åt att ta emot 120 gäster som (tack och lov) vällde in i omgångar på vårt kontor vid Norra Bantorget i Stockholm. Dramatiken spred sig dagarna före festen då vi började inse att vissa inbjudningar ätits upp av mejlprogrammens skräppost. Sitter du där och undrar varför du inte blev bjuden, så blev du säkerligen det. Skriv till oss och klaga så får vi ordna en fest till, för det var sannerligen en rolig tillställning. Tack alla underbara deltagare, vänner, branschkollegor som dök upp och så generöst minglade och gav presenter, blommor och uppskattning. Mina kunniga kollegor och våra familjer gjorde ett outstanding jobb med att få alla att känna sig välkomna och ompysslade. Min proffsiga barndomsvän Ann Nilsson, som du sett i våra youtube-filmer och i vår e-learning Expedition Tid, var konferencier för kvällen och ställde bland annat den traditionella sportfrågan; Hur känns det?

Äntligen känner jag den där enorma friheten av att ha fått slutföra ett mastodont-projekt, som det ändå är att skriva en första bok. Ja, jag skriver första och tänker att det här är precis som när jag födde vårt första barn. Några dagar efter förlossningen hörde jag mig själv säga att det blir säkert enklare med nästa barn. Jag som skrikit i förlossningssalen till barnens pappa; ”Det här gör vi inte om!” Hur kan man utsätta sig för den kreativa process fylld av vånda som bokskrivande, i alla fall, har inneburit för min del? Låt mig ta dig igenom stegen i den kreativa processen. Den har varit som en berg- och dalbana i 8 galna loopar.

Steg 1 – Det här är fantastiskt

Den där gnagande känslan kom tillbaka varje gång någon sa; ”Har du någon bok inom ämnet du kan rekommendera?” och visst hade jag flera böcker, men ingen så där klockren, som jag tyckte innehöll den helhet som vi behöver för att frigöra tid och energi, som lockar dig att vända blad för att det är spännande och intressant och samtidigt kryddat med en gnutta distans och humor. En sådan bok drömde jag om att skriva. Min man såg att här behövdes stöttning. Han köpte böcker om hur man skriver böcker. Min vän och författare Lotta Hellman sa klokt att jag behövde åka iväg och få hel tid för skrivandet. Jag packade väskan och åkte till Lofsdalen en höstvecka. Varje morgon gick jag upp och gjorde matsäck och vandrade i de grönklädda skidbackarna fram till lunch medan jag i tanken jobbade med boken. Sedan bar det hemåt till stugan och så flög fingrarna över tangenterna hela eftermiddagen tills jag framåt kvällen vaknade upp och var hungrig. Många sidor blev det, men ingen färdig bok.

Steg 2 – Det här är svårt

Jag fortsatte att sätta av skrivtid och satt ibland hela dagar hemma eller på Såstaholm, en konferensgård i Täby. Jag hade nu material till många böcker, men fortfarande ingen färdig bok. Frustrationen började växa. Varför går det inte att sätta ihop och få in det jag skrivit i ett skelett av kapitel?

Steg 3 – Det här suger

Fick tipset om en skrivcoach, Stefan Hedlund, som jag kontaktade med bävan. Vad skulle denna intelligenta smarta människa som skrivit så många egna böcker, tycka om mina små försök till skrivande. Jag vågade inte ens skriva ett mejl till honom. Istället ringde jag. Han lyssnade. Och sa sedan att jag skulle börja med att skriva om mitt liv och skicka det till honom, så att han fick ett grepp om vem jag är. Jag blev tyst i luren och tänkte att han nog missuppfattat. ”Det här är alltså ingen självbiografi.”

Steg 4 – Jag suger

Har ingen bett dig att skriva om ditt liv någon gång så be någon be dig om det. Det är en väldigt helande, renande känsla att helt plötsligt se sitt liv komma till liv i bokstäver, nästan som om du skrev om någon annan. Men vilket utlåtande skulle jag få? Tänk om det skulle bli ungefär som när vi ser någon som absolut inte kan sjunga ändå ställa sig där framför Idoljuryn. Ibland undrar jag vad det är för omgivning som inte varit schyssta nog att säga till denna unga människa att ”alla kan lära sig sjunga, men för guds skull öva mer innan du ställer dig framför en jury” Stefan blev plötsligt Alexander Bard och Simon Cowell i samma person och min fantasi föreställde sig en rad sågnings-scenarion.

Steg 5 – Det här är OK

Stefan berättade efteråt att han inte hade trott att han skulle få min historia i inboxen bara en stund efter vårt samtal. Själv blev jag bara så lättad när han konstaterade ”Visst kan du skriva, det är ingen tvekan om det. När du skriver om något som berör dig så kommer din röst och din personliga stil fram väldigt tydligt. Det kan du använda i boken.

Steg 6 – Det här är en återvändsgränd

När Stefan drillat mig igenom konsten att bygga upp en bok hade jag samtidigt hamnat på SVT och var i full gång att spela in Tidsjakten i sex avsnitt. I mitt kontrakt stod det att jag inte fick ge ut någon bok. Innan jag skrev under frågade jag SVT om det verkligen var så när nu boken påbörjats långt innan TV-serien ens var påtänkt. SVTs jurist svarade artigt att så var det och hänvisade även till karantäntiden efter att serien slutat sändas. Boken lades i träda. Stefan tröstade och sa att det är så de bästa böckerna skrivs. Man gör den färdig och sedan lägger man den på hyllan några år, sedan tar man fram den och skriver om den helt. Jag såg inte fram emot det.

Steg 7 – Jag är hemmablind

Innan jag hann damma av boken på hyllan blev jag kontaktad av flera förlag som undrade om jag inte skulle ge ut en bok. Gick igenom boken och insåg sorgset att det bara var att börja om. Alla exempel, all forskning kändes gamla som gatan. Efter några omskrivningar satt jag där frustrerad igen och fick då tips att kontakta storycoach Katrin Sandberg, som tog sig an att läsa boken och snabbt konstaterade; ”Väldigt ambitiöst projekt, Petra, det märks att du vill få med mycket, men jag saknar övningar.” Jag såg ut som ett frågetecken och tog manuset ifrån henne. Nog var det väl övningar i boken, herregud, learning by doing, det är ju ett mantra jag rabblar även när jag sover. Jag slog upp sida efter sida för att peka på övningarna… som inte stod där… Så hemmablind.

Steg 8 – Det här är fantastiskt

Det skulle krävas en värdefull kontakt med LAVA förlag, en långresa till Thailand med min kloka vän och proffsiga kollega Monica Svensson, en stuga på Gotland, en oerhört tålmodig, erfaren och proffsig redaktör, Maria Selin, innan boken Vem bestämmer över din tid blev klar. Efter tackmejl från läsare, entusiastiska journalister och fina recensioner så känns det fantastiskt. En bok är ett lagarbete och kan den hjälpa en enda människa så har det varit värt allt slit.

Så många gånger som jag mitt i den kreativa processens svackor tänkt; ”Det här gör jag aldrig om.” Men det var svårt att närma mig avslut utan att först bestämma mig för vad jag skulle göra efter att boken är färdig. Insikten kom smygande tack vara mina egna ungdomar. Tänk om det behövs en bok inom mitt ämne för ungdomar också? Tänk om de behöver alla tips de kan få om hur de ska förvalta tiden och livet? Först ska jag ta mig tid att njuta av att ha kommit till avslut. Men samtidigt samlar sig historier, fakta, forskning och möten med ungdomar. Så spännande. Så tacksam. Vem bestämmer över ungdomars tid, egentligen? Ja, det återstår att se.

Önskar dig en kreativ helg

Petra Brask, författare

“Writing a book is a horrible, exhausting struggle, like a long bout of some painful illness. One would never undertake such a thing if one were not driven on by some demon whom one can neither resist nor understand.”
—George Orwell

Vem bestämmer över din tid