”Det händer hela tiden.” säger den vackra flygvärdinnan med den fina frisyren och tittar på mig med ett stort leende. Efter tio timmars obekväm flygtid mitt i de bästa nattsömnstimmarna där jag suttit spikrak i min flygstol utan att få en blund i ögonen, kan jag inte förstå vart hon hittar det där stora leendet. En annan sak som fascinerar mig är hennes frisyr. Ingår det i flygvärdinneutbildningen att lära sig göra lediga, vackra frisyrer, där det ser ut som att de svept upp håret helt vårdslöst och ändå ligger det hur snyggt som helst? Mitt hår skulle aldrig gå med på det, ens med en frisörs hjälp och speciellt inte klockan mitt i natten efter att min son just tömt sin nyss uppätna middag över hela sig och sätet.
Nu ler flygvärdinnan varmt igen och frågar ”Går det bra?” Bara 10 minuter tidigare hade jag sett henne effektivt springa ner längs gången mot en avsvimmad passagerare med illavarslande hjärtproblem, samtidigt som hennes kollega med lugn röst i radion undrar om det finns någon läkare ombord.
Det är 2010, ett nytt år, en ny start och dags för nya vanor. När jag kommer hem till mitt nerfrusna hus efter två veckor i Thailands sol och värme, är hela brevlådan överfylld med reklamblad som käckt påpekar att det är dags för en nystart i mitt liv. Jag inbjuds till kurser i indisk dans, seminarium om sinnesrörelse (?) och spa-dagar på Åhléns som ska förändra mitt liv en gång för alla. Suckande stoppar jag allt i pappersåtervinningen och mig själv och barnen i den efterlängtade sängens mjuka värme. Det är en oerhörd njutning att äntligen få sträcka ut kroppen.
På min julledighet ägnade jag många timmar åt att läsa om Ola Lauritzon och GI-metoden. Har bestämt mig för att prova. Vänner och bekanta har i mitt årliga julbrev fått läsa att 2010 ska bli mitt hälsoår och alla som vill är inbjudna att vara med. Ola skrev att det bästa sättet att lyckas är att omge sig med människor som är hälsosamma och tycker det är lustfyllt att träna. Hur många sådana personer har du i din vänskapskrets? Jag gick igenom min lista med vänner och de aktiviteter vi brukar ägna oss åt; fika, äta god mat, njuta av bastukvällar med skummande ölglas… Det här blir inte lätt… Jag kommer att behöva en coach, förstår precis hur mina deltagare känner när de gladeligen lägger sin förädringsprocess i mina händer. ”Här,Petra, hjälp mig att bli en effektivare människa.”
Innan jag somnar ligger jag och reflekterar över flygvärdinnans roliga kommentar. ”Det händer hela tiden.” Tänk om det verkligen var så att det hände hela tiden? Folk som kastade upp till höger och vänster på flygplanen. Hur ofta säger man egentligen den kommentaren? Det händer säkert hela tiden…
Petra
