”Hej! Jag ringer från Sveriges Radio P4 och undrar om du kan ställa upp i ett radioprogram, där vi har lite frågor kring tid och planering. Stör jag förresten?” den varma manlige rösten i andra linjen låter så trevlig så jag smälter. Hur får de som jobbar på radio en så fantastiskt mjuk klang? Har de speciella röstskolor? Antagligen. Nyfiken och omtumlad svarar jag ”Du får fem minuter, för jag ska snart gå in med min dotter till tandläkaren. Låter det intressant kan vi höras igen imorgon.”
Den här veckan var inte den bästa i mitt liv. Och ibland måste det väl finnas sån’a veckor också. Lite dalar bland topparna, så att det jämnar ut sig. Hälsan ville svikta efter en jobbresa till Sundsvall och jag fick raskt delegera uppdrag till mina underbara kollegor som snabbt kunde rycka in. Efter att ha vilat ett par dagar ska jag som grädde på moset delta i ett radioprogram under fredagseftermiddagen, som verkar vara hur spontant som helst. Det är så långt ifrån en agenda och struktur jag kan komma och producenten skrattade hjärtligt när jag tackade ja och samtidigt hotade med att komma i god tid inför programstart. Han gissar nog att jag kommer sitta där och försöka lista ut vad jag ska utsättas för. Samme producent ställde frågan:
”Varför ska man vara effektiv egentligen? Hämmar inte det spontaniteten?”
Frågan är relevant. Och jag har fått den förr. Många gånger. Vid det här laget har jag tappat räkningen på hur många de är. De stackars motsträviga deltagare som av sin chef eller någon annan blivit tvingad att gå vår utbildning i effektivitet och surmulet ringlat in i konferensrummet för att genast lägga armarna i kors i ren försvarsställning. Jag kan inte låta bli att tycka synd om dem. Samtidigt som jag njuter av utmaningen att få dem att ändra inställning under kursdagen.
Slår du upp effektivitet i ordlistan så står det något om att nå ett önskat resultat med minsta möjliga ansträngning. När man inte sätter det i ett sammanhang kan även jag medge att det låter trist. Ordet kan få människor att associera till strukturfascism och militärisk uppsträckning. Inget utrymme för busstreck?
Mina vänner känner mig som en högst spontan känslomänniska. För mig har kunskaperna i effektivitet varit en kurs i överlevnad. Det har handlat om att få kvalitet på livet och om att ta hänsyn till andra. Att komma i tid till möten och hålla vad vi lovat varandra. Att slippa lägga onödig energi på att leta efter saker, att skapa marginaler och utrymme för spontanitet.
Jag tror vi alla kan trilla av vagnen ibland, när livet känns mer motigt än vanligt, men har du bara tekniken, så är det lätt att hoppa på igen.
Motsatsen är att vara ineffektiv, göra saker i onödan, ta extra lång tid med saker som inte är mödan värt. Gå och släpa på tunga stenar av dåligt samvete, som hade kunnat planerats och prioriterats. Men hinner du med allt du önskar och inte behöver mer tid till något, så är det säkerligen för att du redan hittat smidigare lösningar och enklare vägar. D v s du är redan effektiv.
Då kan du skatta dig lycklig så här i juletider, när många först gångs-deltagare rusar in i konferensrummet som att de var jagade av den onde själv. Telefonen måste vara på och de måste hantera mejl samtidigt som mötet pågår, jodå, så är det, säger de i en forcerad ton.
Få saker är så frustrerande som saker du tror att du inte kan påverka, men som påverkar dig ändå.
Effektivitet handlar om att skapa trygghet och efter ett antal steg får de både mer gjort och framförallt känner de ett helt annat lugn och kontroll över sin arbetssituation.
Något mer som ger oss trygghet är traditioner. Och på söndag är det dags för en av dem. Första advent. Äntligen! Nu ska julmusiken och pyntet fram. De mörka kvällarna ska ljusas upp med allsköns belysning. Detta blir första julen som vi ska slå ihop vårt julpynt, min sambo och jag. Det kommer bli dubbelt så mycket, låt oss hoppas att det blir dubbelt så roligt.
En fin första adventshelg önskar jag dig
Petra Brask
”Effektivitet är intelligent lathet.”
David Dunham
