”Vår jul är kommen, ja nu är den här, så mörk i midvintertid. Barnen och julklapparna, leder oss bort, ej hem. Vi söker med ljus och med lykta efter varje krona. Handeln triumferar och följer dig gärna. Dagen är snart kommen och gången och allt ska glänsa över sjö och strand eller bara glänsa helt enkelt. Jul, jul, strålande jul. Julegran och julegris. Men vart är julekänslan?”
Nu ska vi vara, nu ska vi vara glada. Vem vill dansa runt granen och vara grinolle i år igen? Ja, är du svensk får du nog bjuda till lite extra för här ska det klagas. Vad är det som gör att missnöjet gror på jobbet? Är vi oroliga för att den ekonomiska krisen i världen ska påverka antalet klappar i tomtens säck? Eller är det stressen som gör att vi istället klappar ihop när julen lackar?
75% klagar för att man egentligen vill byta jobb. Det vet man på Blockets nya jobbsajt som har gjort en undersökning bland drygt 1000 personer i olika åldrar och yrken. Det kan jag ju ändå tycka är lite positivt, att man är villig att prova något nytt. Men de flesta som önskar något nytt fastnar i steget och kommer inte till skott direkt. Detta leder till att missnöjet gror. 80% hör någon i sin omgivning klaga över sitt jobb minst nån gång i månaden och 40% uppger att de själva klagar så ofta.
På plats nummer två och tre kom missnöje med lönen och att man inte utvecklas på jobbet.
8 av 10 anser också att det finns stora arbetsmiljöproblem och att stress är det klart vanligaste. En tredjedel tycker att stress är ett problem i deras jobbvardag. Hög arbetsbelastning, tätt sammanhängande med stressen och dåliga anställningsvillkor är också stora problem för många. Dåliga chefer och låg lön hamnar längre ner på listan.
Att ekonomin krisar runt om i världen oroar dock inte svensken mycket. Endast 16% säger att de är mer oroliga idag än för ett år sedan för att förlora jobbet. 12 procent är till och med mindre oroliga.
Vad fyller egentligen klagan för funktion i samhället? Den har säkerligen en funktion. Det är t ex ett effektivt sätt att skapa en känsla av gemenskap i en grupp. ”Vi, vi som klagar, vi tycker minsann så här… ” Men ett ännu effektivare sätt att få ihop gruppen är att skratta och ha kul ihop.
Jag måste erkänna att just överdrivet negativa människor, de som börjar varje mening med att belysa problem och hur svårt allting är, de är nog de som jag har svårast att umgås med i mitt privata liv. Jag får liksom inte luft. Vet inte varför? Det är som en allergisk reaktion.
Jag tänkte verkligen på det när jag var ute och reste senast, den här gången råkade det vara till ett land där huvudstaden ligger nere i en gryta omringad av vackra majestätiska berg. Detta påverkar luften som påminner om engelsk smog och ligger som ett lock över staden, fylld med allsköns avgaser. Byggnaderna blir dessutom rätt färglösa och gråbruna. Därför blev jag överraskad när jag klev in i kurslokalen och mina deltagare mötte mig med så mycket värme och glädje. I ett land som utifrån ett svenskt perspektiv verkligen har skäl till missnöje. Just där, klagades det inte. Deltagarna sa istället. ”Vi har två val. Vi kan antingen skratta eller gråta. Och vi väljer att skratta och försöker vara positiva.”
När jag sedan kom hem till underbara, vackra, friska Sverige och flygplanet cirklade över Stockholms skärgård med små söta röda hus och vita knutar, så blev jag nästan tårögd. Jag klev av planet och tog flera djupa andetag. Frisk luft! Vad härligt det är. Och så många färger.
När jag åkte genom min hemkommun, granskade jag alla byggnader med nya ögon. De låg där runtomkring varandra, som små smycken, uppresta och glänsande. Jag passerade det absolut tråkigaste området, med de gråaste hyreshusen, men de var inte längre grå i mina ögon. De var stolta, svenska, tegelhus, med grönska omkring.
Egentligen hade ingenting hänt. Jag hade bara fått ett nytt perspektiv på tillvaron. Hur länge höll det i sig? Denna halleluja-känsla? Tja, en vecka lite drygt. Sedan kom jag på mig själv med att muttra över att kön var lång vid trafikljusen igen och att han i bilen framför mig var en idiot som inte begriper hur man använder blinkers.
Suckande sneglade jag mot reklamskylten vid sidan av vägen och ser en jultomte som ser glad ut och säger att nu börjar uppladdning inför julen. Tummen upp!
Tummen upp eller tummen ner? Ja, valet är mitt. Oavsett hur lång kön är, hur grå tillvaron ter sig, eller hur omöjlig att göra-listan inför julen än kan verka, så är julen inte en säsong. Den är en känsla. Och Julafton kommer att infinna sig den 24:e det här året också. Tänk om vi skulle prioritera att bara njuta, eftersom det är jul och eftersom man kan vara lite extra glad när man bor i ett så vackert land.
Trevlig julhelg önskar jag dig
Petra Brask
”Du kan klaga över att rosor har taggar
eller glädjas över att taggar har rosor.”
Tom Wilson, ”Ziggy”
