”Hej, jag mår inte alls bra. Jag är så fruktansvärt frustrerad!” Kvinnan i telefonen darrar på rösten av vrede och det låter som att hon har gråtit nyligen. ”Hjälp mig reda ut mina tankar, snälla.” säger hon uppfordrande och låter inte alls som den snyggt samlade kvinna som hon brukar vara. Rösten sviktar igen och hon snyftar till. ”Vad är du rädd för?” frågar jag lågt och väntar på hennes svar. Det kommer omedelbart, som en blixt exploderar hennes röst genom luren ”Jag är inte rädd! Jag är förbannad! Heligt förbannad!”

Den här veckan har jag mött många som varit på väg att bryta ihop. Det har räckt med att säga hej, så har det kommit en flodvåg av själslig frustration som flytande lava ur munnen på alltför uttröttade deltagare. På telefonsvararen har flera bekanta beklagat sig och bett mig ringa upp för att hjälpa dem reda ut sina tankar. Lite stilla tänkte jag att hos min massör borde det i alla fall vara lugnt, där är ju en fredad zon. Där kanske det kan få handla om mig? Jo, pyttsan, mitt i en avancerad knådning av min högra axel bröt den sönderstressade egenföretagaren också ihop. Jag har funderat på om det finns någon gemensam nämnare till alla dessa sammanbrott? Ja, onekligen. Det har handlat om bristen på tid. Och bristen på respekt…

När ifrågasatte du hur du använder din tid senast? Vänta, låt mig frasera om den frågan. När ifrågasatte du hur du tillåter andra att använda din tid senast?

Låt oss göra ett litet räkneexempel. Låt oss säga att en minut av ditt liv är värd en krona för dig. Låter det för lite? Din arbetsgivare räknar att du har ett självkostnadspris på 550-750 kr i timmen, då ingår kostnader för lokaler, IT, administration utslaget på varje anställd. Så om vi räknar på 600 kr på en arbetstimme så är en minut av din tid värd 10 kr, men jag insisterar. Låt oss räkna på att en minut av din tid är 1 krona.

Jag vet att myntverket har pratat om att ta bort enkronan, så du kanske tycker du blir väldigt lågt värderad här, men det är för att det ska bli lätt för dig att multiplicera, när du själv sedan bestämt värdet på din tid. Tycker du att den är värd tio gånger mer, kan du bara lägga till en nolla.

OM en minut av ditt liv är värd 1 krona, så innebär det att en timme är 60 kr, ett dygn är värt 1.440 kr, ett år är värt 525.600 kr om du lever till du är 80 år, vilket är en genomsnittsålder i Sverige, så skulle det motsvara en förmögenhet på 42.080.000 kr. Du är alltså mångmiljonär.

Du som värderar dig tio gånger högre är ännu rikare. 420 miljoner, på god väg att bli miljardär. Tänk vad en nolla kan åstadkomma! Grattis!

Då ska vi se hur du förvaltar dina tillgångar? Forskarna har räknat ut att vi spenderar 11,5 år av vårt liv att titta på TV, det blir drygt 6 miljoner kr. I Sverige spenderar vi minst 33 h per månad och person bara på sociala medier och om du börjat med det när du var 13 år (inträdesålder för Facebook bl a) och lever till du är 80 år blir det ca 1,5 miljoner kr.

Det kan jämföras med totalt lite mer än månad av våra liv som vi spenderar på att mysa ihop med vår partner. Drygt 43.000 kr spenderar du alltså av din livstidsresurs på kärleken. Och så undrar vi varför skilsmässostatistiken ökar?

Vanligaste orsaken till att man gick isär för bara några år sedan var att någon i relationen varit otrogen, så är det inte längre enligt tidningen Leva PS. Nu beror det på att vi växer ifrån varandra. Växer? Eller prioriterar oss ifrån varandra?

Hur är det på jobbet då? Ja, där kan vi ju lugnt påstå att din arbetsgivare i alla fall värderar din tid högre eller åtminstone får betala ett högre pris för den. Hur väljer du att prioritera din tid där då? För många och långa möten? Ständiga avbrott? Svårt att säga Nej? Listan över våra tidstjuvar kan göras lång.

”Jag är heligt förbannad över omorganisationen på företaget!” OK, exakt vad är du så upprörd över då? Frågar jag lugnt. Kvinnan som ringt upp mig, medan jag är på väg hem i bilen, tänker länge och jag kan nästan höra hur hennes ilska knastrar på linjen. ”Jag vet inte. Men jag gillar det inte!” svarar hon svävande.

Exakt 22 minuter senare har vi rett ut varför hon är så upprörd och jag svänger in bilen framför huset. Min vän avslutar glatt vårt samtal med att säga. ”Tack, nu känns det mycket bättre! Förresten hur mår du?”

Jag svarar snabbt att jag mår utmärkt om jag bara får lägga på luren, annars kommer min man slå ihjäl mig för att han får vänta med middagen. Min nu betydligt gladare väninna lägger på med ett klingande skratt som värmer gott i mitt hjärta när jag går in till mitt hem, min oas, där jag vilar och hämtar kraft.

När jag lägger handen på dörrhandtaget slits dörren upp och ut sträcks en hand med en soppåse. ”Vad bra att du kom. Kan du slänga de här och hämta posten. Hej, förresten, maten är klar NU!” Tänk vad skönt det är att ha en fredad zon, där tiden är min eller ja, nästan…

En skön helg med respekt för din tid önskar jag dig,

Petra Brask

“Time is what we want most, but what we use worst.”
William Penn (1644-1718)