”Du kan väl ta och simma lite medan vi andra badar bastu…” Camilla Wagner, kvällens konferencier och kvinnokämpe läser med känslosam röst det brev hon fått av en medsyster och ledare i ett alltför vanligt svenskt bolag. ”Kvinnan som skrivit brevet har nyligen fött barn och känner knappt igen sin egen kropp. Fan också! Hon visste att det skulle fattas viktiga beslut, därinne i bastun, utan henne…” Hon svalde och bestämde sig sedan. Jag gör det här för mina medsystrar, tänkte hon och klädde av sig vartenda klädesplagg.  Hon försökte sträcka stolt på sig och i bara mässingen, i den bara överskottshuden klev hon in i bastun och satte sig bredbent bredvid sina manliga kollegor. Det gjorde ont… så in i… ont… Men det som gjorde att hon stod ut var att hon insåg… att det gjorde mer ont… hos dem som redan satt i bastun.”

Det är inte svårt, du väljer bara en tjej istället för en kille.” Pontus Schultz, Chefsredaktör på Veckans Affärer (VA) förklarar det enkla i att välja in en kvinna i ledande befattning. Och ändå tycks det vara så svårt. Näringslivet har visat sig vara den sista mansreserven. Det är galakväll på Cirkus. VA Kvinna bjuder upp in oss för att hylla de 125 mäktigaste kvinnorna.

Året är 2012! Ska vi verkligen behöva belysa kvinnors rättigheter? Ska vi behöva belysa det faktum att jämställdhet och mångfald skapar lönsammare bolag? I den sociala (r)evolutionen har vi väl ändå kommit längre?

I en vecka när vi firar internationella kvinnodagen så borde näringslivet rodna över det faktum att vi inte kommit längre. I ledningsgrupperna för börsens 247 bolag är det 4 av 10 som överhuvudtaget inte har någon kvinna i ledningsgruppen. T o m kyrkan har kommit längre… och då är det inte länge sedan vi började få kvinnliga präster…

Men det har skrällt till. Det kan vi konstatera när Camilla, i en djuplila vacker klänning, går igenom årets Anders-index. När VA en gång i tiden gick igenom listan över namn på börs-VD:ar, var Anders överlägsen. I år får han se sig omsprungen av 15 Johan och 14 Per. Det finns endast 13 börs-VD:ar som heter Anders. Det finns 11 Peter och 11 kvinnor… Skrällen då? Ja den består i att vi för första gången har 2 Mia och 2 Eva.

Är det dags att genuscertifiera företag? Gör vi som konsumenter för lite? På samma sätt som vi väljer varor och tjänster efter företagens miljömärkning, så är det kanske dags att välja dem efter genusmärkning? All forskning visar ju att jämställt är mer lönsamt, så det är en smartare affär för alla.

”Det är väl bra om kvinnor får komma in i styrelser och se att det inte är deras grej.” Mats Qviberg, 2010. VA sticker in gamla stofil-citat som avslöjar några ledtrådar till varför vi fortfarande har en brist på jämställdhet.

På Cirkus scen inträder nu en ny känd partiledare. Som i sin tysthet börjat vinna respekt. Stefan Löfvén . Han lutar sig mot podiet och mot ett tal på flera sidor, som han troget följer. Han lutar sig på sin erfarenhet som IF Metalls ordförande. Och det känns som att han i en publik som kanske inte innehåller hans största anhängare, ändå vinner.

Men på bänkraden sitter en man med ring i örat och hästsvans. Och han antecknar för fullt, noterar, bevakar, iakttar. Snart är det hans tur.

Löfvén avslutar ett något för långt tal och scenen äntras nu av en vanare talare. Anders Borg har inget manus och rör sig fritt över scenen samtidigt som han slänger upp powerpoint-bilder med staplar och diagram. Räkna med Anders Borg. Han är 150% övertygad om att vi behöver mångfald och att vi måste undvika de gangsterkalkyler som varit fördärvet för andra länder i EU och i den ekonomiska krisen. Borg är feminist, hävdar han. Camilla Wagner kommer upp på scen och frågar Borg varför inte Fredrik Reinfeldt är feminist? Borg menar att han och Fredrik diskuterat det ofta, men… att Fredrik tycker att den enda etikett han vill ha är Moderat. Han vill först och främst representera sitt parti. Camilla är snabb i repliken och säger rappt ”OK, men vad jag vet har han inga problem med att kalla sig Djurgårdare.” 1-0 till Camilla.

”Män ägnar sig åt karriär och fritid, kvinnor åt sex och service.” Leif Östling, 2002

Vi hade nu kommit till den lyxiga programpunkten för kvällen. Prisutdelningen. Buffén var uppdukad, det bubblade i glasen och ett böljande hav av korallrött och grått med läckra pumps hade äntrat Cirkusgolvet. Blixtar som lyste upp breda leenden, kvinnor i klungor, social förväntan. Vem tar hem priset, trofén, äran?

Själv stod jag där i mina H&M-kläder, som min stylist och bonusdotter rekommenderat, och tänkte att för en gångs skull ska jag väl kunna pricka in stilen för kvällen och slippa känna mig så beige och udda i den kvinnligt läckra församlingen. Min media-vän, alltid så chic och rätt, guidade mig i kändisdjuneln och hejade glatt till höger och vänster. Med lite räkmajonnäs i mungipan följde jag henne in till en plats nära scenen. Jag ville inte missa något. Med penna och papper satt jag redo för att anteckna pristagarna.

Trumvirvlarna yr och i högtalarna dånar musik och en röst som säger ”Årets entreprenör” Nyligen fyllde hon 70 år och samtidigt fyllde hennes klädföretag 35 år och firade en omsättning på en halv miljard kronor. Gudrun Sjödén har blivit Sveriges exportstarkaste varumärke.  Gudrun äntrade scenen som en mjuk, glad färgklick och delade med sig av 3 entreprenörstips: Du måste vara född av företagarföräldrar, börja med affärer i 20-års åldern och vara frisk alla dagar. Då kan du lyckas.

Priset till ”Årets Ögonöppnare” delades ut till en fin och ansvarsfull Camilla Kuylenstierna. Hon vill att vi ska prata om en alldeles för vanlig och tabubelagd sjukdom. Hon föddes i en gravt alkoholiserad familj och växte upp med parkbänksalkisar i köket. Hon satt på fosterhem och tampades med sociala myndigheter samtidigt som hon gick i privatskolan Carlssons Skola på Östermalm med sitt adliga efternamn som sköld. Med sin bok Ansvarsfull, som kommer ut i början på maj, vill hon att vi ska bry oss om, utifrån omtanke. Våga säga: Du mår inte bra och du är viktig för oss. Vi vill hjälpa dig. Det gjorde hennes arbetsgivare och det har räddat livet på henne.

Årets ”Gubbe mot strömmen” blev Hans Vestberg, VD Ericsson, som när han blev koncernchef slängde slipsen. ”Mångfald ger bättre affärer. Och det börjar hos mig. Det krävs att jag agerar för att det ska fungera. Du måste lyssna och förstå individen och vara nyfiken som chef. Vi ställer alltid frågan om det fanns någon kvinna eller någon från något annat land bland de sökande. Det ska sitta i vår ryggmärg”, säger Hans.

Årets nykomling borde ju rimligtvis vara Estelle… och mycket riktigt visar VA en bild på det nya kungalivet. Men den egentliga pristagerskan låg hemma i maginfluensa. Ingalill Berglund, VD för ett av landets största fastighetsbolag, Atrium Ljungberg.

Årets ryggrad var också rätt självklar och lyste med sin frånvaro. Jag tror inte någon undgått Inga-Britt Ahlenius skoningslösa kritik av FNs generalsekreterare Ban-Ki-Moon. Hon tvekar inte att granska och avslöja maktmissbruk och korruption. Trots att 72-årige Inga-Britt dragit sig tillbaka ska nog hennes fiender inte slappna av…

”Årets makthavare” beskrivs som en blandning mellan Pippi Långstrump och duktiga Annika. Likheten kanske ligger i det småländska arvet från Värnamo där Annie Lööf är uppväxt. I en giftgrön klänning äntrar hon scenen med en självklarhet och säger att ”Det är vad du gör, inte vad du är som är viktigt.”

Men det som verkligen tog andan ur publiken och gjorde oss alla smått starstruck var ändå när popmusiken dunkade ur högtalarna och vi skulle presenteras för pristagaren av ”Årets svenska i världen.” Robyn kommer in med sin korta blonda pojkfrisyr. Propert klädd i sandbruna byxor och en vacker topp, äntrar hon Cirkus bland näringslivets toppar. Det är en kontrast som heter duga. VA:s chefredaktör, Pontus, får nästan tunghäfta och i soffan ser det ut som att t o m Hans Vestberg vill slita fram autografblocket.

Publiken är fylld av ivrigt uppsträckta handviftningar när Robyn ödmjukt säger att hon inte ser sig som en ledare utan gärna vill ha en mentor. Det är mäktigt. Vi är alla så tagna att vi nästan glömmer att vi inte fått veta vem hon är än. Den mäktigaste av dem alla?

Vi försöker samla oss och ta emot henne med lika mycket värme. Susanna Campbell, Ratos nya VD är ödmjuk och vrålläcker i svart tajt klänning. Med självklar pondus tar hon emot priset, samtidigt som hon är lite missnöjd över att detta pris ska behövas år 2012… Mellan raderna hör man att hon längtar hem… till sin familj…

Och vem gör inte det? Galan är över, i baren flockas näringslivet runt popikonen. Försiktigt tar jag mig fram för att tacka den eminenta Camilla Wagner för hennes viktiga arbete och tacka VA för en fantastisk kväll. En av de bättre på länge. Jag citerar Lena Olving ”Jag vet inte hur det gått till, men på något sätt har jag blivit en ambassadör för Veckans Affärer.” Jag vet, Lena, men det är lätt hänt, efter så här lärorika och roliga kvällar.

”Det är svårt för mig att se kvinnor kopplad från sin erotiska kraft.” Lars O Grönstedt, VD för Handelsbanken, 2002