Strålkastarljuset lyste mig i ögonen, droppar av svett rann under skjortan längs med ryggen och i huvudet ljöd tusen röster ”Vad sa du nu?!” ”Så heter det väl inte?!” Åhörarna skruvade på sig och några la demonstrativt armarna i kors.
Har du någon gång stått inför ett större antal åhörare och undrat hur du tänkte när du åtog dig uppgiften att hålla tal?
Den här veckan har haft inslag av prestationsångest. Min käre man fyller 50 år och det är dags för hyllningstal till helgen. I mitt huvud kommer ovälkomna tankar som att släkt och vänner vet att jag jobbat som utbildare och föreläsare i 17 år och deras förväntningar måste vara skyhöga. Tänk om jag inte levererar? Det är ett utmärkt sätt att försätta sig själv i total blackout och kreativitetstorka. Att vännerna förmodligen inte haft tid att tänka på något annat än att få ihop vardagen och sina egna tal är inget som har slagit mig.
Vid det här laget är det väl allmänt känt att orden bara står för 7% av det som lyssnaren tar in, resten av kommunikationen består av din röst och ditt kroppspråk. Vad är det då som gör konsten att hålla tal till en utmaning?
Jag tror vi kan dela upp utmaningen i tre delar
- Att överhuvudtaget framträda för en större samling. Känna att du har allas ögon på dig.
- Att ha ett bra innehåll. Det finns ämnen som folk tycker är ointressanta, men som kan växa om du är bra på att framföra det.
- Ett bra framförande. Att kunna klassisk retorik, med logik, språk, struktur, rätt nivå och kanske ett stänk av humor.
Låt säga att du fixar 2 och 3 när du står hemma på kammaren, men ändå får scenskräck när det väl gäller. Vad kan man göra åt det?
Efter gymnasiet skulle jag prova att jobba som reseledare i Spanien en sommar. Det som slog mig var hur himla obehagligt jag tyckte det var på scenen i strålkastarljuset. Åhörarna försvann i en dimma och det susade i öronen på mig. Jag började läsa allt jag kom över om retorik och metodik. Hur lägger man upp ett bra anförande? Vad ska man tänka på? Det resulterade i att jag mycket väl förstod hur man skulle göra, men när jag blev stressad av att stå framför folk, så gjorde jag alla fel. Den insikten var nästan värre.
Jag tog en kvällskurs på TBV som hette ”Våga tala”. Första gången jag ställde mig upp inför gruppen bad kursledaren åhörarna att blunda. Då kändes det bättre och plötsligt kom flytet. Efter lite träning, kunde deltagarna titta och jag tappade ändå inte bort mig.
Idag när jag står på scen, får jag fortfarande rampfeber ibland, men då har jag en röst i huvudet som säger ”Du har ju gjort det här så många gånger nu.” Övning ger färdighet, övning ger trygghet.
Scenskräck eller inte så finns det inga genvägar. Ett tal eller föredrag behöver förberedas. Bjuder dig här på en mall som jag brukar använda mig av:
- Inledning: en rolig bild, något som får åhörarna att skratta, då slappnar både du och de av. Vill du fånga deras intresse, så börja berätta en intressant historia som knyter an till ditt ämne. Någon du precis träffat, något som hänt. Men avsluta den inte. Sluta mitt när det är som mest spännande och gå över till punkt 2.
- Vad: Vad är du här för att prata om – en mening.
- Varför: Frågeställningar och motiveringar. Vad har du för nytta av det här? Vad ger det dig att veta det här? Skulle det vara till nytta för dig att få ett enkelt redskap..? Ställ max tre frågor (ställer du för många, framstår du själv som ett enda stort frågetecken) och se till att de besvaras innan du är klar med ditt tal.
- Fakta: Studier, undersökningar, statistik, siffror. Det kan vara fakta och siffror om dig själv, så att du styrker din trovärdighet att prata om ämnet. Men även fakta kring det ämne du ska prata om.
- Hur: Hur går man går tillväga. Tips och lösningar. Har man en övning så gör man den i hur-delen.
- Tänk om: En kort framtidsfundering. Kan du tänka dig fler användningsområden för den här övningen? Tänk om det är så enkelt att…? Gå igenom ett tänk om-scenario.
- Frågor: Om åhörarna ska få ställa frågor, så tas de här. Alternativt ställ egna frågor och se till att du besvarat de frågor du ställde under punkt 3.
- Sammanfatta: Kort repetition.
- Avsluta: Avsluta den historia som du började med. Knyt ihop till början av föredraget.
Min kära bonusdotter som läser till Civilekonom på universitetet, kom inflygande på mitt kontor efter sin kurs i retorik och sa: – Nu har jag ett kanontips som jag lärt mig. När man går upp på scenen ska man tänka ”Fan, vad snygg jag är!” Det går inte att ha dålig hållning då!
Tänk dig att du är en otroligt vacker 22-åring och går upp på scen. Hur härligt skulle inte det kännas?
Så vad är en talares värsta mardröm? Jag tror vi alla kan känna igen oss i detta klipp från TED talks
http://www.ted.com/talks/a_ted_speaker_s_worst_nightmare.html
Önskar dig en talande helg
Petra Brask
”Behärska ämnet, så kommer orden av sig själva.”
Cato d.ä.