”Vi har en kollega i kontorslandskapet som hyschar så fort man andas. Det räcker med att jag tänker på att jag vill säga något så får jag ett menande ögonkast.” Kvinnan framför mig sitter med ett stort varmt leende som är så typiskt för henne. Hon har en lång blond hästsvans och är moderiktigt klädd. Bakom henne skymtar jag stora panoramafönster med en utsikt över Stockholmskvällen. Stadens ljus gnistrar och glimmar i det täta novembermörkret. ”Sen har jag en annan kollega som ser ut som att sju svåra år har drabbat henne. Hon släpar sig in genom kontorsentrén på måndagsmorgnarna och suckar ”Jaha, nu är det bara 5 dagar kvar, sen är det helg.” min väninna och fd kollega berättar fascinerat om hur det är att just har fått en anställning efter att ha varit egen företagare i många år.

”Men jag tror jag börjar få lite fart på kollegorna nu. I tisdags såg jag fröken ”sju-svåra-år” klämma på en stor apelsin och jag viftade från andra sidan landskapet och pekade på frukten. Hon tecknade tillbaka och undrade om hon skulle ta med en frukt till mig? Jag skakade frenetiskt på huvudet och pekade på apelsinen hon höll i och visade att hon skulle kasta den till mig. Hon tittade oroligt bort mot ”hysch-kvinnan” men kastade sedan klumpigt apelsinen rakt över landskapet. Nu gällde det bara att fånga den snyggt.”

November känns som en mellanmånad, som en mörk transportsträcka innan advent, lucia och julefrid tar vid. Jag längtar redan efter julbelysningen och funderar allvarligt på att hetsa upp grannarna genom att pynta tidigare än vanligt i år. Ute på företagen möts jag av något utmattade kunder som stretat sig till jobbet och utmanat regn, blåst och kyla. De suckar över det gråa och mörka och fastnar med blicken på något semesterminne som lyser upp när datorns skärmsläckare går på. Några pratar drömmande om julledigheten.

När mörkret lägger sig över Sverige är det extra viktigt att fylla på ditt kul-konto. Vad ger dig energi? Har du någon kollega eller vän som livar upp tillvaron? Är du kanske själv en sådan?

En marknadschef som fick sin uppföljning den här veckan sa lättad ”Bra, att du är här, jag behöver ladda batterierna. Förresten hur lyckas du vara så energisk jämnt? Vad går du på?” Jag tittade förvånat på henne och undrade om hon var ironisk. Men hon såg allvarlig ut.

Jag minns när jag började jobba som effektivitetskonsult på stenåldern (1995). Då var det många ögonbryn som höjdes när jag anlände till effektivitetsföretaget i Stockholm. ”Lantlollan” från Kalmar, 25 år ung med sönderpermanentat hår och en omåttlig positivism. En del av mina kollegor trodde att jag var djupt religiös. ”Så glad och energisk kan man ju inte vara, henne kan vi inte släppa ut till kun­derna”. En av delägarna utnämnde sig till min mentor och bokade tid för klippning och styling. ”Tagga ner fröken lycklig!”.

Men jag är varken djupt religiös eller född glad. Däremot är jag begåvad med en fantastisk uppsättning vänner. När min energi dippar, är det dem jag ringer. Och de ställer upp mangrant. Som tur är har jag många, så jag kan slita ut dem en i taget.

När hälsotidningarna rekommenderar oss att stärka upp immunförsvaret med extra c-vitaminer för att klara den mörka hösten, ringer jag istället mina gamla barndomsvänner. Förra veckan lunchade jag med en vän från grundskolan, som jag inte träffat på mycket länge. Hon är nyss hemflyttad till Sverige efter att ha bott på Sri Lanka i 22 år. Jag tittade fascinerat på henne och konstaterade att hon såg likadan ut som när vi gick i femman. Hon hävdade att jag också gjorde det, och då har hon snälla ögon. Hennes svenska hade en charmig brytning när hon berättade om hur fantastiskt det är att få komma hem till Sverige. Jag tittade ut i det november-grå och bad henne upprepa vad som är så fantastiskt med Sverige nu igen. Vi skiljdes åt med stora leenden.

I tisdags kväll åt jag middag med en f d kollega och tillika granne, som förgyllt min tillvaro med så oerhört många skratt. Vi träffades första gången när vi båda var mindre lyckligt gifta och delade sorger och skratt i varandras kök. Hon utbildade sig till coach och vi gjorde en del uppdrag tillsammans. Hon hade en osviklig förmåga att hitta på bus ute hus kunderna. Jag minns hur vi var inne på ett ganska strikt bankkontor i Stockholms innerstad och försökte få en högst motsträvig deltagare att rensa upp på sitt kontor. Bankdirektören hade sagt att om vi lyckades med honom, kunde de tänka sig att göra en utbildning för resten av företaget.

Jag kände att loppet var kört när mannen satt med armarna i kors i det kaos-artade kontorsrummet. Hakan var djärvt utskjuten och hela kroppen var spänd i protest när han sa ”Det här kommer ni aldrig att lyckas med.” Den utmaningen var som att hälla bensin på en eld för min kollega. Det glittrade till i hennes ögon och så hör jag henne säga ”Ska vi slå vad?” Om vad då? Säger han rappt. ”Om du rensar upp här inne i eftermiddag, så kommer Petra och jag att dansa på ditt skrivbord imorgon.” Ett djävulsleende smög sig in i mannens ansikte och han lutade sig nöjt tillbaka och började lojt skissa på ett kontrakt som min kollega och jag skulle skriva under, för att hålla oss till vårt löfte.” Chockad men tyst blängde jag på min kollega och skakade menande på huvudet. Mina ögon talade om för henne att hon inte var klok. Hon bara ryckte på axlarna och skrattade. Jag måttade deltagarens skrivbord med blicken och försökte föreställa mig dansandes på det. Skulle det ens hålla? Det här var visserligen åtskilliga kilo sedan, men ändå?

”Nästa fredag ska vi ha Frossarfredag. Alla tar med sig sitt favorit-bakverk och så smakar vi av varandra.” Jag ser förmodligen ut som en fågelholk efter att ha hört historier om apelsin-kastning i landskapet, matlådor som bytts ut i hemlighet och nu frossarfredag. Det är ingen hejd på busen som min väninna infört i det kommunala kontorsliv hon nu påbörjat. Jag minns att när hennes nya chef ringde för att fråga mig om jag trodde hon var lämplig för att arbeta hos dem, då var mitt spontana svar: ”Jag är avundsjuk på er, ni kommer få så kul!” Och jag kan inte låta bli att tänka på när vi shejkade loss till ABBAs Dancing Queen på ett av bankens anrika kontorsbord, som otroligt nog höll. Trots att ryktet nådde bankdirektören så fick vi förtroendet att jobba vidare med resten av bankens personal. Kanske just därför?

För dig handlar kanske hösten om att passa på att kura skymning med en kopp té och en god bok. Du kanske njuter av att slippa krav på käcka grillkvällar och besök hos moster Agda. Tids nog kommer julen med julklappar, besök och stök. Nu är tiden när ingen är förvånad eller upprörd över att du kurar ihop dig inomhus och du tänker njuta av varje minut. Mörkret kanske är din bästa vän.

Oavsett vad som fyller på dig med energi i höstens mörka så önskar jag dig en skön helg!

Petra Brask

”Vänner är änglar som lyfter dig, när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger.”