Hoppas du inte råkat ut för några obehagliga skämtattacker idag, första april. Humor kan ju vara ett välkommet avbrott i arbetet, men på en del arbetsplatser har det gått troll i det. Varje vecka ser jag i deltagares inboxar varianter på ljudfiler, humor-mail och powerpoint-bilder som ska vara psykologiskt peppande, var en bra vän, njut av livet, gör ett barn glatt – de där med ett nästan religiöst tonläge avslutas oftast med ett pyramidsspelslikande hot som slår sordin på stämningen

Det vore intressant att ha statistik på hur många skämtbilder, roliga historier och youtube-klipp på ramlande personer och tokiga powerpoints som snurrar på ett nätverk. Finns det en gräns för skämtkultur och humornivå på jobbet? Både med avseende på vad den tar i effektiv arbetstid, men också var gränsen går på typen av skämt?

Hur tydlig är företagets policy kring att skicka skämt och spam?

Det kanske inte är ett problem, men det märkliga är att om jag skulle fråga en företagsledning om deras policy kring detta, så är jag övertygad om att de skulle säga att det inte ska förekomma och ändå finns det där.

Jag kommer att tänka på en f d kollega till mig (en kompis…) som var lite, jag ska inte säga pryd, men väldigt ordentlig och korrekt. När hon, som nyutexaminerad effektivitetskonsult, för första gången satt själv hos en deltagare och skulle hjälpa till med att strukturera och rensa, fick hon syn på en mapp som hette Fiske, som de inte hade gått igenom.

Redan där borde hon ha backat… Man tänker att fisken redan var rensad.

Hur tänkte hon? Skulle hon dela upp i fenor, metspön, kastspön och bete? Kunden, en mellanchef i medelåldern med brun väst och mörkgröna manchesterbyxor såg extremt besvärad ut och insisterade på att han kunde rensa det där själv sen.

Men vi lär ju ut Gör det Nu och just denna dag ville min söta unga kollega vara lite nitisk och hävda att han inte skulle skjuta på det…

Mannen som inte var så IT-van öppnade tveksamt mappen och klickade försiktigt på ett mejl , för att se vad det var. Upp kommer ett videoklipp med en dam som kunde haft mer kläder på sig och om det som visades var kraftigt besvärande, vad det inget mot den höga ljudnivån

Kollegan tittade på oss runt fikabordet och sa stelt ”Hur ska vi förhålla oss till sån’t här? Går det att ha företagsregler och guidelines kring skämt? ” Vi tittade på varann och jag tänkte att om man sätter en regel kring det, så har man ju på något sätt gett ett OK att skicka saker. Hur skulle en så’n regel se ut? Du får skicka max 3 skämt i veckan till högst 4 personer. Det är inte tillåtet att göra mer än en forward per skämt. Norge-historier är diskriminerande för våra norska medarbetare och bör inte förekomma alls.

Mina kollegor var helt inne i hennes berättelse och sa snabbt, fortsätt berätta. ”Hur störande var bildklippet på kvinnan?” Vår korrekta kamrat försökte beskriva klippet och imiterade damen och ljuden. Vi var nu ett helt gäng effektivitetskonsulter som plötsligt fick se oanade sidor av denna vän av ordning. Mycket kaffe spilldes på mattan.

Hon sa att både hon och kunden klickade förtvivlat på datorn, men lyckades inte stänga av klippet och svetten pärlade i pannan när deltagaren till slut kastade sig ner på golvet och drog ut sladden. Han tittade sedan besvärat ut i luften förbi min kollega och sa pressat. Hur hamnade hon där? (i fiskebiblioteket, eller?). Sen kom en lång utläggning om hur läskigt det var med mejl som bara hamnade på datorn av sig själva, spam. Min kollega nickade instämmande och mumlade att hon hört något likande nå’n gång.

Hon hade uppnått en rätt mörkröd nyans i ansiktet när hon avslutade sin fikarastsbikt för oss med frågan. ”Visst är det väl vanligt att så’na saker bara hamnar på folks datorer? Det har väl med spam att göra?” Vi var också röda i ansiktet, av skratt och nu kunde vi inte hålla oss längre. Den rasten blev lite längre än andra dagar.

Vi kanske måste acceptera att precis som varenda konversation rent muntligt inte alltid strikt handlar om arbete, så kommer nog alltid en del utväxling som inte enbart tillhör affärsverksamheten förekomma. Det finns en avgörande skillnad, när vi tar en kopp kaffe eller står i korridoren och hör det här skämtet så kan vi välja att gå. Med sms eller e-post så tar det både teknisk utrymme och bandbredd samt kräver en insats från vår sida att hantera trots att vi inte valt att få det.

Det är ovanligt (läs; omöjligt) att det dyker in och lägger sig själv i en mapp, om du inte skapat en specifik regel. Något som är sunt är väl att markera prioritet låg för att visa att det inte är arbetsrelaterat. Ni kanske redan använder FYI – for your information eller FYA – for your action och här kanske vi skulle skriva FYE – For your entertainment, då gäller det bara att chefen skriver rätt när han skickar veckobrev… De svenska språkpoliserna skriver FDI – för din information och då skulle det bli FDU – för din underhållning eller varför inte skriva… UFO, vilket hade passat i Fiskemappsfallet.

Tänk om det gick att installera ett historiefilter i sitt e-postprogram. Liknande” Ingen reklam, tack”. Jag vill helst bara få företagsnyttig information, utom på fredagar efter 15 eller när jag är på humör (ja, fredagar efter 15…)

Min största upplevelse förknippad med första april skedde för 13 år sedan. Jag minns det som igår. När jag ringde och berättade för mina vänner var det ingen som trodde mig. Nu ska vi ha födelsedagskalas för min ”lilla” dotter, 13 år idag. Hon är inget skämt, men hon skänker mig mycket glädje.

Önskar dig en fin vårhelg!

Petra Brask

”Humor är intelligens som roar sig.”
Albert Einstein (1879-1955)

OK, Einstein sa ”Fantasi är intelligens som…” men det är ju trots allt första april.. 🙂

Bloggen på engelska: http://time4petrabrask.wordpress.com