Veckan hade inte börjat bra. Faktum var att den inte kunde börjat sämre. Men här stod jag ändå och hade överlevt till slutet av den och tyckte att den hade tagit sig. Gruppen framför mig var ett digert gäng entusiaster i försäkringsbranschen som med glada ögon visade prov på samarbetsvillighet när de kom fram med kloka lösningar på avdelningens tidstjuvar. Efter vårt första steg tillsammans kom deras ledare fram till mig på scenen. Hennes dräkt var som klippt ur en modetidning för affärskvinnor och hon tog vant in hela rummet när hon talade. ”Vi vill tacka dig för att du har kommit hit till oss idag och startat den här förändringsprocessen och vårt nya effektivare liv. Vi har därför tagit med en speciell present till dig. Här är din get, Petra!”

Har du någon gång känt som att du har ett svart orosmoln över huvudet, som du irriterat försöker vifta bort? Ett svart moln som är där trots att du har allt du någonsin drömt om eller åtminstone allt som många runtomkring dig tycker borde vara drömmen. Du har en någorlunda hälsosam kropp och har turen att bo i ett land där det råder demokrati. En familj, ett hem, vänner. Till och med vädret utanför ditt fönster är irriterande perfekt och ändå är det inte bra. Ditt moln hänger över dig och du kan inte sätta fingret på varför det är där och vad det betyder?

Ibland vaknar du och tror dig veta vad molnet står för. För säkerhets skull drar du till med att det står för något som ligger utanför din kontroll, något som inte du kan förändra. För då behöver du ju inte göra något åt det. Det är riksdagens fel, vädrets makter, chefens, kollegans, din partner (den som inte har velat förändra sin partner nå’n gång, ljuger…). Det är Sverige, i ett annat land hade du minsann…

Kanske skyller du inte alls på någon och har inte en susning om vad molnet betyder.

I måndags låg det ett lågtryck över mig när jag vaknade. Något var fel. Inne i min hjärna hade tankarna snurrat till sig. De gick i samma hjulspår. Något är fel, men jag vet inte vad. Bara en allmän olustkänsla. Men fy katten vad den tog energi! Fast besluten att få bort den googlade jag på lycka och kom osökt in på min favoritsida TED talks.

Varför lyckas människor? Är det för att de är smarta? Eller är de bara lyckosamma? Analytikern Richard St. John komprimerar samman år av intervjuer kring de riktiga hemligheterna till framgång, i en 3-minuters presentation. Kort och bra. Jag kastade mig nyfiket in i Richards roliga tal.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_s_8_secrets_of_success.html

Några skratt senare mådde jag bättre och jag kände igen mig. Jag hade inte haft den där pushiga mamman som Richard pratade om. Jag och min storebror fick klara oss själva från tonåren och uppåt, medan våra föräldrar jobbade utomlands. Det i sig gav oss en otrolig drivkraft och ett entreprenörskap. Vi gjorde listor på innetjänst och utetjänst. Vissa veckor på året kändes utetjänsten som att man var ledig. På så sätt tog vi hand om familjen stora hus på landet (tack brorsan, jag vet att du drog det tyngsta lasset). Jag tror det var då min stora passion för effektivitet började. Hur intresserad är man av att göra jobbet lättare för sig när man är 15 år? Jätte!

OK, Richard, 8 enkla vägar till framgång, men sedan då? Att lyckas är ingen garanti för lycka.

Jag googlade igen. Och till min förvåning dyker Mr St John upp en gång till. Den här gången pratar han om att behålla framgången. I sin typiskt ärliga stil påminner han oss om att framgång inte är en enkelriktad väg, utan en konstant resa. Han använder historian om sitt eget företags framgång och nederlag för att illustrera en viktig läxa – när vi slutar försöka, misslyckas vi. Det tog honom bara 4 minuter att förklara det.

http://www.ted.com/talks/lang/sv/richard_st_john_success_is_a_continuous_journey.html

Jag var mer nöjd den här gången. Det träffade mer rakt i hjärtat. Det viktiga i att hålla dig kvar i det du verkligen brinner för, inte konstla till det för att andra tycker det är en bra eller lönsam idé (för vem då?) Mmm… mitt moln började lätta. Men det var inte förrän på slutet av veckan som det försvann på riktigt. När jag fick geten.

Jag blev lite nervös först och trodde de kära kunderna skulle plocka fram en livs levande get bakom kulisserna. Hann tänka några tankar på hur jag skulle förklara det för min ordningsamme man hemma…”Eh, hej älskling! Det hände en rätt kul sak på jobbet idag…” samtidigt mumlade jag matt ”En get! Tack! En så’n har jag faktiskt inte…”  men tänkte snabbt ”Vad är det för fel på blommor?”

Den kloka ledaren räckte stolt över ett köpintyg med en bild på en vit get som bar en namnskylt som det stod Petra på. Det stod också att Skandinaviska Barnmissionen hade mottagit en gåva för inköp av en get till deras näringsprogram i Afrika. Flera länder i Afrika är hårt drabbade av HIV/Aids och många barn har blivit föräldralösa. Geten Petra kommer att ges till en fattig familj som tar hand om föräldralösa barn och den kommer att vara viktig för denna familjs överlevnad.

Det var då jag blev påmind om livets goda och vad som gör mig lycklig. Att få ge. Varför inte en get? Till någon som verkligen behöver det.

Ett varmt tack kära kunder för att ni påminde mig om hur viktigt det är att vi alla bidrar till att göra den här världen lite bättre. Det är inte viktigt vad vi gör, men att vi alla gör något. Tänk om det inte behöver vara mer än en vänlig tanke. En omtanke.

En omtänksam helg önskar jag dig

Petra Brask

“It’s not always easy to push yourself, and that’s why they invented mothers.”
Richard St John

…or brothers?
Petra