”Har jag förstått det här rätt?” Den paranta kvinnan tittade på mig som om hon var beredd på att jag skulle säga emot. ”Du är alltså något slags effektivitetskonsult?” Klockan var åtta på fredagskvällen – en tidpunkt som borde ha inneburit en mysig kväll i TV-soffan framför ”På Spåret” – så där som det brukar vara – när jag inte behövde vara på middag med vilt främmande människor.

”Jaha, själv har jag städhjälp hemma, men jag är inte nöjd alls! Jag får gå och efterputsa och det är så vansinnigt irriterande. Där har du en bransch som skulle behöva effektiviseras!” 

Jag var trött redan under taxifärden in till stan. Nu var jag inte alls nöjd med min bordsplacering och mitt impulsiva beslut att tacka ja till bjudningen. Jag kände att min kärlek betraktade mig från andra sidan rummet. Hans sällskap såg mycket gladare ut.

Det är svårt att låta bli och reflektera över att den nya snackisen är de olika tjänster man har köpt in till sitt hushåll.

Oavsett om det är målning med rotavdrag eller städning med rutavdrag, så tenderar man att ha väldiga synpunkter på kvalitén. Det är väl ingen tvekan om att idén med rut och rot är att på ett kostnadseffektivt sätt få hjälp med det du själv inte hinner med eller vill lägga din dyrbara fritid på. Men ibland kan jag undra om vi verkligen är mogna för det här?

Hur duktiga är vi på att lämna över ansvaret till någon annan? Är det tillräckligt för oss att få jobbet gjort eller måste det vara gjort på ett visst sätt? Har vi svårt att släppa in någon i vårt hem, i vår borg?

En anledning att jag och många med mig tar lite hjälp med städningen är väl kanske inte att det egentligen tar så enormt mycket tid och kraft. Men för mig är det inte bara en tidsmässig vinst utan också en mental avlastning.

Trots det var det längesen jag hörde ett område där det finns så mycket missnöje och synpunkter.

På tunnelbanan och fikarasterna hör jag hur det diskuteras om hur trött man är på recepten i de hemkörda matkassarna, på målaren som spillt färg och på städerskan som glömmer att torka av spisen och dricker kaffe på betald arbetstid (vem gör inte det?)

Något jag har noterat är att man inte tar upp dessa synpunkter med personen ifråga, utan hellre ältar det med vänner och kollegor. Varför kan vi inte säga ifrån direkt till källan? Är vi för snälla? Eller har vi svårt att ha synpunkter på någon när vi får all denna lyxiga hjälp? Där står människan som är fem år äldre än jag och tjänar mindre än vad jag gör och så ska jag ha synpunkter?

Det är klart att det kan upplevas känsligt att säga ifrån, för då ska man ha någon som går och ångar och är sur över det varenda vecka. Tänk om städaren i hemlighet doppar min tandborste i toaletten i ren protest?

Jämför med hur du känner när din partner eller dina barn städar hemma. Har du tidigare haft synpunkter på när din man ska göra rent badrummet, så är du kanske inte mogen för att låta en vilt främmande människa göra det (eller kanske gör vem som helst det bättre än din respektive?)

Förr när det fanns hemhjälp i form av tjänstehjon, var det här med extrahjälp hemma något förunnat en väldigt priviligierad och liten del av samhället. Tanken slog mig när jag besökte en gammal vän, som bor mitt i stan. Där kunde jag fortfarande ana var pigkammaren varit och det fanns bjällror kvar i hallen för att kalla på hemhjälpen. Hade människor en annan tillit då? För att Rut som gjorde jobbet var en del av familjen?

”Nej, jag ska vara helt ärlig mot dig, Pernilla” den välklädda kvinnan som för länge sedan glömt mitt namn, men ändå landade hyfsat nära, hade nu uppnått ett tonläge på rösten som skulle kunna orsaka tinnitus. ”Det här med vår städerska hemma har blivit ett rent helvete och Jag hade gjort den där städningen mycket bättre själv!”  Jag har inte lagt vartenda ord hon sagt på minnet, men känner ändå att jag har så mycket på tungan som jag skulle vilja svara henne.

–          Lägg inte pengar och energi på något som bara tar mental kraft av dig och som du irriterar dig på! Se istället på det du får och byt hemhjälp eller acceptera att de gör 80 procent av jobbet och du bara behöver göra 20 procent. Med rätt inställning kan du frigöra både tid och energi och framförallt slippa klaga en hel fredagskväll.

Men jag är precis lika svensk som många andra. Jag tänker orden inom mig och så säger jag det med eftertryck till min man i taxin på vägen hem istället. Han lyssnar diplomatiskt och tålmodigt och påpekar att oaktat politiskt läge med rut och rot så är nog det här med hushållsnära tjänster här för att stanna. Vi får sakta en acceptans för att släppa in någon annan i vårt liv och i vårt hus.

Jag tycker det låter hoppfullt med tanke på att han och jag ska flytta ihop här under våren och han ska släppa in mig och barnen i sitt hem, på heltid. Vi får hoppas att han gör det med ren glädje.

Önskar dig en helg med mycket sinnesro,

Petra Brask, i ur och skur

”Hellre lite skit i hörnen, än ett rent helvete*.”

*Helvete – Ordet helvete är inlånat av ett annat germanskt språk. Hel betyder dödsrike och vite står för straff. Med andra ord betyder helvete “ett straff i dödsriket”.

The blog in English:
http://time4petrabrask.wordpress.com/