”Jag ska bara börja med att säga att jag precis har fått hjälp av min kollega att dölja mitt skrivbord, för att du inte ska se röran där.” Den erfarna kvinnan tittar på mig med rak blick och erkänner sitt tilltag. Hennes yngre kollega kikar generat fram bakom bokhyllan.

Den här med ordning och reda eller rättare sagt brist på ordning verkar vara något lite skamfyllt hos de flesta. Jag har hittills inte mött någon deltagare som glatt har räckt upp handen och sagt ”Jag har rörigt och stökigt, totalt kaos, det är helt fantastiskt.” Jag har däremot träffat många, som osäkert och ibland utmanande har sagt ”Tomt skrivbord, tom hjärna.”

Har du något du helst vill dölja? Något du tycker är lite pinsamt? Hur var det på julfesten förra året?

I ett nyhetsbrev från Monica Utterdahl läser jag statistik som handlade om julfester i Storbritannien framtaget av forskarna på Corporate IFA Momentum Financial Services.  

Där stod att hälften av den arbetande befolkningen skulle komma att gå på en julfest, ca 13,2 miljoner människor. Av dessa erkänner 2,3 miljoner människor att de mer eller mindre regelbundet gör bort sig. Forskarna har brutit ner resultaten och funnit olika typer av pinsamheter som förekommit och ungefär hur många som ägnar sig åt dem. På en brittisk julfest med 100 deltagare kan du räkna med att se följande:

• 8 personer som dansar på ett sätt som de i nyktert tillstånd själva skulle beskriva som olämpligt
• 5 personer hånglar med arbetskollegor, varav åtminstone en av dem ångrar sig dagen efter
• 4 personer spyr offentligt
• 4 personer skäller ut chefen
• 3 personer kommer att vingla runt eller på något annat sätt vara berusade på ett sådant okontrollerat sätt att någonting går sönder
• 3 personer kommer att blotta valda delar av sin anatomi under festens gång
• 1 person, med uppenbar känsla för klassisk julfestkomik, kommer slutligen att hoppa upp på kopieringsmaskinen och dra kopior på ni-vet-vad

Men, som sagt, det där var ju i Storbritannien…

Tänk om man kunde dölja pinsamheter, lika lätt som min deltagare dolde sitt skrivbord i datorn. Genom att högerklicka och välja ta bort.

Då hade jag använt det när jag i början på min karriär, skulle vara lite trevlig mot våra engelska kollegor på julmiddagen. Jag babblade på om kulturskillnader och jämförde med frukter (jo, det är sant) och sa att jag tyckte amerikaner var som persikor, mjuka, öppna och sociala, men med en kärna i mitten där de inte släpper in någon. Vi svenskar är mer som kokosnötter, lite hårda att komma in på livet, men när du väl lärt känna oss, så släpper vi in dig hela vägen. De engelska cheferna lyssnar artigt och nickar. Jag tittar på dem och frågar nyfiket ”And you guys, what kind of fruit are you? De harklar sig, knallröda i ansiktet och förklarar lite stelt att de förstår min fråga och ska tänka på saken. Det var inte förrän jag pratade med en väninna och klagade på de stela cheferna, som hon hysteriskt skrattande förklarade att fruit på engelska är slang för att man är homosexuell. Jag ville bara sjunka genom golvet. Högerklicka, ta bort…

Om det nu är så att livet är lite pinsamt och rörigt ibland, så är det nog rätt mänskligt och ibland något värt att bjuda på. Ta med dig det in i julförberedelserna och hetsa inte upp dig för mycket. Det kommer att bli jul nästa år också. Det du inte hinner pynta i år, kan du alltid fixa då. Skulle det bli lite pinsamt när svärmor hittar aggressiva dammråttor under granen och några nötskal bland soffdynorna, så tänk på 80/20-regeln och ”Good Enough”.

Önskar dig en skön andra advent

Petra

”Jul är inte en säsong. Det är en känsla.”
Edna Ferber, 1885-1968