”Ursäkta, min man skällde på mig för att jag inte åt lunch igår. Går det bra att jag äter här, fast att jag inte anmält mig?” Den rödhåriga konferensvärdinnan som jag ställer min fråga till verkar vara i 45-årsåldern och ser ut att vara ett riktigt rivjärn. Hon har säkerligen en vana att hantera de mest konstiga förfrågningar. ”Det går fint! Kom med här så ska vi säga till hovmästaren.”

Jag plockar energipåfyllning från den smaskiga buffén och med en välfylld tallrik ska jag precis slinka upp till mitt skrivrum igen, när jag blir stoppad av den bestämda värdinnan. ”Tänker du äta uppe i konferensrummet??!!” Jaa, stammar jag generat.

Den här veckan har varit väldigt lyxig. En kort bit hemifrån ligger ett underbart hotell och konferenscenter precis vid en sjö. Såstaholm heter det och är egentligen ett tidigare pensionat för skådespelare. I de anrika rummen kan du se spår av bl a Hasse & Tage, Ingrid Bergman och Greta Garbo. Konferensrummet jag hyrt hela veckan för att skriva på min bok, bär namnet Håkan Westergren. Han har gjort en mängd svenska filmer läser jag i hans salong samtidigt som jag klär varenda kvadratmeter med bokkapitel och idéer.  Så skönt att få breda ut sig.

Men underbart är kort. Trots att jag haft det så bra, så kan jag ändå inte låta bli att så här på fredagsreflektionen gruva mig inför nästa vecka. Den är betydligt tuffare. Utmaning efter utmaning ligger framför mig och jag känner magsyran stiga, fast att det inte ens är måndag än.

För att få lite inspiration googlar jag på utmaningar och hittar det här 9 minuters-talet på TEDtalks av Amy Purdy. Hon är professionell snowboardåkare, men vilken resa hon gjort…

http://www.ted.com/talks/amy_purdy_living_beyond_limits.html

Plötsligt känns mina utmaningar nästa vecka som en västanfläkt. Och faktiskt visar Amy en ny dimension av det hela. Varför tro att du har en gräns för vad du klarar av? Det är vid gränsen det börjar och din fantasi och möjligheterna tar vid.

Jag hoppas jag kan utveckla Amys styrka utan att för den skull behöva gå igenom det hon gjort. Tänk om det är det våra svårigheter gör? Utvecklar oss.

Så vågade jag utmana konferensvärdinnan och kombinera jobb och lunch i mitt konferensrum? Nej, jag följde snällt med henne ut, när hon likt en mamma dammade av en stol till mig i det gassande solskenet på uteplatsen. ”Jag tror det var så här din man menade, när han skällde på dig för att du inte åt lunch. Han tycker nog du ska ta en paus. Vad vill du ha att dricka?” Jag svarar vatten och sitter förbluffad och äter i lugn och ro medan jag funderar på om min man och konferensvärdinnan är i maskopi på nå’t sätt.

Att vara på konferens är inte så dumt, jag gillade verkligen sällskapet.

Önskar dig en gränslös helg

Petra Brask

”När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem.”
Albert Einstein