Det duggregnar över den ståtliga Stefanskyrkan som är belägen högt uppe i Vanadislunden i Stockholm. Jag går med dröjande steg mot entrén och vet att jag är alldeles för tidig. Begravningsceremonin startar inte förrän klockan 13.00, en hel timme kvar. Möter vaktmästaren i entrén som hjälper begravningsbyrån att placera ut vackra blomsterkransar runt den stora vita kistan längst fram i kyrkan. Den är drömlikt dekorerad med stora ljusrosa rosor. Sätter mig nära och pratar tyst. Hon var så levande att jag i mitt stilla sinne tänkte att hon var odödlig. Min kära vän, mentor, extramamma och förebild, Hélène, blev 84 år gammal och levde ett innehållsrikt liv. Hennes man och barn har bett mig att hålla i minnesorden under ceremonin. Har förberett mig grundligt för att inte bryta ihop. Vill ära henne och om möjligt skänka tröst till hennes nära och kära. Men kommer jag att klara det? Tårarna pockar på och jag tar ett skakigt andetag och talar till henne igen. ”Hélène, jag räknar med att du hjälper mig nu.”
Bloggen den här gången skulle handla om stress enligt vårt noggrant planerade årshjul på Petra Brask & Partners. Tips för att stressa mindre. Visst kan jag skriva om det. Det lär vi ut dagligen och stora delar av vårt kursmaterial, böcker, bloggar och poddar handlar om stresshantering. Men tangenterna vill inte skriva om det nu. Mina fingrar flyger över de bokstäver som bildar ord och berättar om en människa som betytt oerhört mycket för mig. Det går inte att förbise att hon har lämnat jordelivet och att hon efterlämnar ett stort tomrum. Vill du hellre läsa om stresshantering skriver du in det sökordet i Tidsbloggen och får fram många tips som kommer hjälpa dig. För jag tänker fortsätta att berätta om en människa som ägnade hela sitt liv åt att lära ut hur vi ska stressa mindre och hinna ha mer kul i livet.
Det är över hundra sörjande i den nu överfulla kyrkan. Jag har kramat om gamla kollegor och vänner från förr. Hélènes man, dotter och son är på plats längst fram i kyrkan när klockorna ringer in. Inledningsmusiken är Air av J.S Bach tätt följd av solosång med Anki Albertsson; ”My way”. Jag ler mellan tårarna. Såklart. Den har jag sjungit tillsammans med Hélèns son på hennes 75-årsdag. Hon gick alltid sin egen väg, ett riktigt original.
Psalmen Blott en dag sjungs på sista versen och snart är det min tur. Torkar tårarna och tar många djupa andetag. Prästen annonserar Minnesorden och välkomnar mig fram mellan den stora svarta flygeln och den vackra vita kistan. Ett djupt andetag till och sedan kliver jag upp inför församlingen.
Hej käre Svein, kära Helena och käre Pelle
Hej Hélènes nära och kära
Visa mig dina vänner och jag ska visa dig vem du är.
Och här är vi. I denna sorg och saknad känns det tryggt att möta så många bekanta ansikten. Flera av oss sågs senast på Hélènes 80-årsdag. Vi firade, festade och frossade i hyllningar över vår lysande stjärna. Vår kära Hélène kunde konsten att göra entré, lysa upp en salong och starta ett telefonsamtal med pondus och respekt.; Nu talar du med Hélène.”
Svein och Hélènes generösa bjudningar på Odengatan, Sättra och Tjörn har fått oss att uppskatta livets goda. Över dignande middagsbord och under långa promenader har vi delat livshistorier, sorger och glädjeämnen.
Ni var bra på att fira, fröjdas och fånga det som är viktigt på riktigt. Möten, människor, maten… den så goda maten som mannen, legenden Svein lagar med så mycket omsorg. Den vackra smyckningen av borden som Hélène gjorde flera veckor i förväg med fyndig bordsplacering. Väl förberett och inget förbisett, vackert vikt servett, vett och etikett.
Har gått igenom minnen med min kära mentor Hélène, eller HH som hon ofta skrev i sina meddelanden.
Den 1 april 2014 fick jag mejl från HH med titeln; Gör det nu – eller ångra dig i graven. – Tips för dig som bara står och stampar
Hon undrade hur det gick med mitt bokskrivande… Med all rätt… Boken blev inte utgiven förrän tre år senare…
Hélène stod inte och stampade. Hon gjorde det Nu.
Stickning, syltning, svampplockning och salta bad på barndomens Tjörn
Jag minns hur vi låg där i vattnet en sommar och hon berättade en ramsa som hon lärt barnen i skolan för att de skulle öva på sje-ljudet; ”Det är skönt att känna hur sjön sköljer skiten ur stjärten.”
Det var som att hon aldrig klev ur lärar-rollen.
Jag kunde få svar på mina långa julbrev med rättningar på min svenska.
Skickat: den 20 december 2013 18:25
Till: Petra Brask
Ämne: SV: Julhälsning från Petra med familj
Kära Petra-kompis!
Detta är en spirituell , innehållsrik o glädjande rolig läsning! Hoppas att snart få höra mer om hur du har det men live. Eftersom jag är din mentor vill o får jag tala om, att du har endast ett svenskfel. Har rödmarkerat det.
var = plats
vart = riktning
juliskram HH
Första mötet
Första gången jag mötte Hélène var i maj 1995 i köket i den rosa Villan, IBTs kontor ute på Kvarnholmen i Nacka. Vackert beläget med magisk utsikt över Svindersviken. Hélène kom instormandes i köket i cykelhjälm, t-shirt och cykelbyxor, hon hade förstås cyklat ut, miljövänlig som hon var.
Jag sken upp och sa med min ljusa röst och alltför stora entusiasm (Tänk Carola på extasy) Du måste vara Hélène, dig har jag hört sååå mycket gott om. HH suckade och sa ganska omedelbart. Ja, jag förstår det och ”Dig hade jag aldrig anställt.”
Jag studsade till och frågade nyfiket ”Varför?” ”Du är alldeles för ung. En 25-åring?!! Hur har du tänkt skapa respekt i en ledningsgrupp?”
”Hur gammal är du själv då?” Frågade jag frankt. Hon tittade förnärmat på mig och sa 57 år. ”Dig hade jag aldrig anställt.” sa jag då. ”Varför då?” frågade hon med stark röst som gick upp i falsett. ”Du är alldeles för gammal. Men snittåldern på dig och mig tillsammans är perfekta konsultåldern. Vad sägs om att jag hänger med dig ut?” Helene sprack upp i ett leende och sa ”Du har visst skinn på näsan i alla fall.”
Hélène lärde mig allt som finns att veta om pedagogik och metodik, som gammal lärare med två högskoleexamina, visade hon var skåpet skulle stå. Hon tog med mig till frisören för att göra slut på min gamla 90-tals permanent och gick med och handlade kläder. När hon var klar med mig såg jag ungefär tio år äldre ut med knytblusar, låga pumps och pärlhalsband. Sedan fick jag hänga med ut till kunderna och anteckna vartenda ord hon sa om och om igen.
Vi reste förstås kommunalt. Ibland hade Svein skickat med smörgåsar och så hade HH en termos med kaffe, té eller choklad. På vägen hem var det förhör och genomgång av anteckningar från utbildningsdagen. Men på vägen till kunderna fick jag höra om hennes uppväxt…
Jag ser förundrad ut över församlingen. Alla skrattar spontant när jag berättar om sje-ljudsramsan och att hon aldrig skulle anställt mig. Mina gamla kollegor nickar instämmande. Precis så var hon. Jag är så lättad att det går vägen. Att jag inte står och fulgråter. Ser framför mig att hon sitter där med knallrött läppstift bredvid sin man och nickar gillande. Ute har det slutat regna och solen letar sig in genom kyrkfönsterna och fram till de ljusrosa rosorna på kistan. Som att himlen vill lysa upp scenen för henne en sista gång.
…länge såg vi HH undervisa med en OH-projektor. Hon kände sig friare med OH och visade bilderna i den ordning lusten föll in. Hon sa alltid om powerpoint att “what is the power and what is the point.”
Vad är poängen?
Kära Hélène, du har betytt mycket för så många. Du har berört oss med dina tal, med din raka ärlighet, omtanke och humor. Du fick mig att känna mig som en lärling och kronprinsessa som fick äran att lära mig av ditt arbetslivsvärv. Du var den som var stolt när det gick bra och som peppade när det inte gick alls. Det var dig jag ringde till och frågade om råd när jag skulle gifta mig och när jag skulle skilja mig. När jag skulle fira mina barns studenter eller begrava mina föräldrar.
Hade gärna stämt av med dig inför idag om vad jag skulle berätta om dig, vad jag skulle ha på mig och vilken sida jag skulle sitta på i kyrkan.
För mig var du en mentor, en vän, en mamma och en förebild. Du svarade kort och kärnfullt och ofta med en avväpnande humor. ”Jaha, ska du skilja dig. Ja, det var väl på tiden. Gör det Nu eller Gör det Du som din man skulle sagt.”
Om vi tänker oss att den fysiska kroppen är en farkost som vår själ bor i här på jorden. Som får härbärgera vårt ljus en stund medan vi vistas i det jordiska. Då har ditt ljus just nu bytt farkost, kära HH. Ditt ljus kommer lysa länge än. I Svein, i Pelle och Helena, i mig och i oss alla som du berört med din klokskap, ditt skratt och din helhjärtade hängivenhet.
Älskade Hélène, Ditt stjärnljus kan ingen släcka.
Din vän Petra Brask, 2023-03-03
I perspektivet av att vi alla kommer att dö, vi vet bara inte när, kanske vi kan stressa mindre och hinna njuta mer av livet och varandra.
Önskar dig en skön helg med gott om tid för de som betyder mycket för dig.
Petra Brask, effektivitetsexpert, författare och föreläsare
”När allt är sagt och gjort leder alla vägar till samma mål. Då spelar det mindre roll vilken väg du tar, det viktiga är hur du tar den.”
Detta inlägg har 5 kommentarer
Tack, kära Petra!
Jag beklagar din sorg. Så fint skrivet! Det ligger något fint i att hur du tolkar henne också, med en sådan start på en vänskap hade det kunnat sluta helt annorlunda om du blivit stött och gått därifrån. Ditt sätt att se och förstå medmänniskor säger mig att du också är helt fantastisk!
/Helena
Underbara Petra. Med tårar och skratt läser har det du skriver om Hélène. Känner igen mig i allt du skriver. Hélène är en av få människor som berört mig från tårna och upp. Hon såg människan på ett sätt som gjorde att hon blev ihågkommen.
Så älskad och så saknad🧡
Så fint skrivet. Tack för dina ord. Om det här inte lärde oss om stresshantering i alla fall så vet jag inte vad. Regnet som får oss att samlas under ett gemensamt tak. Att underkasta oss livet och se det essentiella. Det är väl ändå målet med all stresshantering. Att kunna vara här och nu och inse att inget annat finns. ❤️🙏 jag känner ju inte någon av er men är verkligen stärkt av dessa ord.
En fantastisk blogg älskade Petra!! Så välskrivet med en perfekt blandning av humor, kärlek och vemodighet. Saknar dig!!
Kommentarer är stängda.