”Släpp tankarna på jobbet och fokusera bara på att bli frisk nu. Vi fixar dina uppdrag åt dig. Kryakramar!” ”Ingen fara bästa Petra, hör av dig när du piggnat till så bokar vi en ny tid.”
”Det är lugnt, vännen, jag kontaktar kunderna och ser till att allt löser sig.”

Djupt rörd och tacksam läser jag alla fina ord från mina fantastiska kollegor och kunder som bara är så förstående och hjälpsamma när jag nu knappt hunnit hem från Asien innan jag dukar under för årets influensasäsong. Det är alltid den där kampen om att inte vilja inse att det faktiskt inte går att gå ut och föreläsa när man är sjuk. Min man och mina ungdomar ser mig stappla nerför trappan i morgonrock och på ren rutin sätta igång den redan laddade kaffemaskinen, för att sedan få kväljningar när kaffedoften sprider sig och hasta till badrummet. När jag kommer ut igen och börjar plocka fram frukosten sätter min son händerna i sidorna och säger strängt ”Mamma, hur vore det om du lever som du lär och går och lägger dig igen?”

Har du insikt om när det är dags att sjukskriva dig? Finns det tid och resurser för det? Har du en plan B?

Den här veckan var rätt fullbokad. Min man skakade på huvudet när han såg min kalender. ”Har du planerat in allt det här? Gör du något slags experiment för att ta reda på hur sönderstressade människor har det?” Jag skakar trotsigt på huvudet. ”Nej, men prova själv att vara bortrest en månad från den vardagliga verksamheten. Det är klart att du får jobba ifatt när du kommer tillbaka.” Min man ser inte ett dugg övertygad ut. ”Du har ju kollegor. Delegera. Det är väl det du säger på dina utbildningar?” Jag mumlar tillbaka att jo, ja, men det är inte så lätt alltid när företaget har mitt namn. Men innerst inne vet jag att han har rätt.

I höstas gick jag och utbildade mig hos en ekonomiexpert för att tvinga mig själv att respektera mina egna resurser. Det innebar många sköna och osköna tankeställare. Ekonomi kommer från grekiskans »oikonomos« och är en sammansättning av två ord: »oikos« betyder »hus« och »nemein« betyder »tilldela«, »ordna«, »fördela«. Ordet avser ursprungligen hur man fördelar sysslor och tillgångar i sitt egna hem. Det innebar att jag skulle få stenkoll inte bara på företagets ekonomi utan också min privata men ledde till att jag började ifrågasätta hur jag använder alla mina resurser; pengar, energi och tid.

”Gå och lägg dig.” Min sons ord låter som pistolskott i mitt redan dunkande huvud och jag vill bara be honom att sänka rösten. Jag ska just säga att det inte är någon fara, jag är piggare än jag ser ut, men hinner inte öppna munnen utan får springa till badrummet igen. Min dotter står lugnt bredvid och fortsätter oberört att sminka sig. Hon är inte det minsta äckelmagad och om hon inte hade varit så bestämd med att läsa juridik, så hade hon passat utmärkt inom vården. Har sett henne obekymrat sitta och äta framför TVn samtidigt som doktor House utför en avancerad operation. Nu vänder hon sig till mig medan jag hulkar över toaletten och säger lugnt och logiskt. ”Mamma, du måste tänka på att inte smitta dina kunder. Gå och lägg dig. Vill du att jag ringer Monica och ber henne hjälpa dig att meddela kunderna?” Jag skakar på huvudet och muttrar. ”Tack, det är lugnt, jag fixar det.” Tanken på mina lugna, proffsiga kollegor gör att jag omedvetet sänker axlarna och illamåendet lugnar sig.

”Inget ont som inte har något gott med sig.” brukade min kloka mamma alltid säga. I det här fallet har min frånvaro inneburit att mina kollegor fått uppdrag de verkligen har njutit av att leverera med stort engagemang. Jag har fått se att det går att delegera och att det ger människor en chans att växa och utvecklas. Tänka sig att jorden snurrar alldeles utmärkt helt utan min inblandning. Man kan inte planera för när det oförutsedda ska ske, men när det väl sker kan man ha en plan och en backup för detta. Mina deltagare i England kallar det för contingency plan – en beredskapsplan om kriser uppstår.

Något positivt med att bli liggande på sofflocket en längre tid är att jag äntligen stillat min nyfikenhet på den norska populära ungdomsserien SKAM. Nu förstår jag vad det är mina ungdomar refererar till när de droppar namn och repliker på norska vid köksbordet.

Ett varmt tack till alla fina förstående kunder och kollegor – de fantastiska eldsjälar som jag har förmånen att jobba med. Vilka änglar ni är och med vilken värme och omtanke ni sköter ert jobb. Bara att veta att ni finns gör att jag känner att immunförsvaret aktiverar hela försvarsstaben.

Önskar dig en kempefin vecka

Petra B

“Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about.
Be kind. Always.”
Ian Maclaren (från Nooras vägg i SKAM)