”Var inte rädd att ändra dina beslut om det känns fel, risken är att det blir värre.” Kristina Lindhe, VD på Lexington står som en lysande stjärna på scenen och berättar om sin resa från att ha utbildat sig till lärare till att inse att inredning är hennes grej. Lexington finns nu över hela världen och har drygt 100 anställda med en omsättning på 120 miljoner. Min kollega Monica och jag sitter i ett stort atrium utanför Grant Thorntons lokaler på Sveavägen 20 mitt i Stockholm och lyssnar nyfiket. Temat på föreläsningen är att ”Leda ett bolag i tillväxt.” Kristina fortsätter berätta om sin passion och sin starka tro på företaget ”Många säger att de tycker jag är så modig. Men jag tycker att man måste vara rädd för att vara modig och jag har aldrig varit rädd. Jag har varit naiv.”

Den här veckan har varit en inspirerande vecka i effektivitetens tecken. Det har varit spännande att se reaktionerna av lättnad hos deltagare som gått från 13.000 mejl i sin inkorg till noll. Eller uppleva alla aha-moments hos chefer som stannar upp och reflekterar över sina mål och förväntningar och inser att dygnet inte rymmer så många timmar som de orimligt ställda kraven skulle innebära. Rensa, välj bort, fokusera. När jag så satte mig i slutet av veckan för att själv utvecklas var jag spänd av förväntan. Vad är egentligen avgörande för att nå de mål och drömmar vi föresatt oss? Vilka misstag och erfarenheter har redan gjorts därute, som vi kan lära oss av? Vad är det som ger det där modet och extra energin som så väl behövs i vår vardag?

”Nu ska jag ge ett råd som jag själv är dålig på att följa; Ta vara på det som ger dig energi.” Lexingtons VD tar ett djupt andetag och fortsätter. ”Jag har en förmåga att bara se nästa mål hela tiden och glömma bort att stanna upp och njuta av allt vi uppnått.” Det går ett sus av igenkänning hos oss i publiken. ”Så nu har jag faktiskt hittat några enkla sätt att stanna upp och njuta. Jag brukar t ex sätta mig på plan 3 på NKs kafé mitt i julruschen. Kafét ligger mittemot vår butik och då sitter jag och dricker kaffe och noterar hur människor handlar våra saker och till och med slår in dem och ger bort till vänner och släktingar i presenter. Tänk att det vi gör kan betyda så mycket för människor. Det är så stort!” Skratten klingar i lokalen och några ögon tåras också.

”Jag brukar också sätta mig ner och minnas spännande möten jag har haft, t ex med en kvinna från Mongoliet som jag mötte när vi öppnade en av våra butiker i Kina. Hon var så enormt förtjust i våra saker att hon ville att jag skulle komma hem till henne personligen och inreda hela hennes hem.” Jag föreställer mig Kristina åka runt till sina kunder och inreda och undrar hur hon hinner med det också? Blir lättad när hon skrattande erkänner att det gjorde hon förstås inte, men hur hon njöt av att ändå någon på en sådan avlägsen plats som Mongoliet, älskar deras produkter så mycket. ”Vi var tidiga och unika med att alltid ha människor med på bilderna med våra inredningsföremål. Det innebar att vi behövde klä dessa modeller på ett sätt som passade i miljön. Då vi från början inte hade någon som helst budget för modellernas kläder innebar det att jag fick ta kläder ur min egen garderob. En inköpschef i Tyskland ville absolut beställa en mockaskjorta som en av modellerna hade på sig. När jag förklarade att det var min, insisterade hon i alla fall och menade att den är med på bilden, så då borde hon kunna beställa den. Det är faktiskt så som idén till att göra Lexington Clothing startade.” Jag höll andan och undrade om Kristina faktiskt sålt sin egen skjorta och blev lättad när hon förklarade att nej, där gick gränsen.” Då jag också är Kreativ Chef får jag dessutom vara med på alla vackra platser i New England där vi fotar och spelar in våra reklamfilmer.” Jag förstår snabbt vilken energipåfyllare det måste vara att sätta sig ner på stranden och se vågorna rulla in samtidigt som modellerna springer runt i vackra kläder.

I tanken försvinner jag bort en stund från Kristinas föreläsning och funderar på vilka energipåfyllare jag ägnar mig åt i vardagen. Det hon beskrev lät märkligt nära mindfulness. Att stanna upp och njuta i stunden. Tänkte på att jag får många sådana stunder när jag skriver, bloggar eller är med mina ungdomar. Jag gled tillbaka till Kristina igen och hörde hon pratade om hur svårt det var att öppna bolag i Frankrike. ”Jag tänkte lite naivt att där ska vi ju självklart etablera oss. Hade jag vetat hur svårt och omständligt det var hade jag nog aldrig gjort det. Så var det med vårt klädmärke också. Jag tänkte att det skulle vara enkelt att bara addera kläder till våra produkter, men att starta ett klädmärke var som att starta ett helt nytt företag. Det var helt nya producenter, nya distributionskanaler och nya konkurrenter.”

Den erfarna VDn betonade vikten av att tänka igenom sina idéer noggrant och se om de verkligen håller hela vägen. Det kan jag verkligen hålla med om. Men tänk om det är bra att vara lite naiv också? Att inte alltid fundera ut hundra scenarion som skulle kunna göra att allt går åt skogen. Tänk om vår naivitet är just det som hämmar rädslan och ger oss modet att följa vår passion och våra drömmar? I så fall Kristina Lindhe, är du både naiv och modig.

Önskar dig en stanna-upp-och-njuta helg

Petra Brask

”Have the courage to follow
your heart and intuition.”
Steve Jobs