Yrvaket vaknar jag av ett konstigt ljud. Det är inte min man som snarkar, konstaterar jag, samtidigt som min hand för säkerhets skull redan har puttat till honom. Sätter mig upp i sängen för att finna den rätta källan till oljudet och hittar till slut telefonen. Har jag verkligen ställt larmet på den? Är det redan måndag och jobbarvecka? Väckarklockan lyser 07.00. Men den säger också att det bara är söndag. Pekfingret har i ren självbevarelsedrift fipplat med telefonen så att den slutat låta. Någon säger ”Hallå?!” Jag trycker försiktigt luren mot örat och svarar hest. ”Hallå?” Inser snart att det här är samtalet som jag bävat för hela sommaren.

Det är med blandade känslor som mina deltagare kommer släntrande in till jobbet igen. Några undrar vad de heter och vad de jobbar med? Andra tittar förtvivlade på sina att göra-listor och undrar hur de någonsin kunde tycka att det var en rimlig lista att börja hösten med? Vissa kommer inte in alls. De tröttnade på julivädret och jobbade istället. När nu augustisolen sluter dem i sin varma famn skrattar de hela vägen till stranden och gör käcka beach-incheckningar på Facebook. För säkerhets skull använder de Instagram och Twitter också, så att vi inte missar deras fantastiska semesterplanering à la SMHI. Men jag är inte bitter…

Min första arbetsdag börjar med ett kundmöte, som kunden valt att lägga i Stallmästaregårdens gröna trädgård med utsikt över den vackra Brunnsviken. Jag är tacksam att ha min kära kollega, Monica, med mig som redan mjukstartat en vecka tidigare. Hennes hjärna är som vanligt skärpt och alert samtidigt som min hjärna febrilt försöker hänga med. Kunden börjar med att glatt recitera stress- och arbetsmiljöforskaren Dan Hanssons tips om hur man mjukstartar efter semestern. Stolt harklar han sig och läser tipsen som han printat ut från Text-TV;

Så överlever du att börja jobba igen:

• Var förlåtande mot dig själv om du är lite trögstartad – det är naturligt.
• Fundera på hur du kan förlänga känslan av semester.
• Om du mår bättre av det, kolla mejlen och rensa innan du börjar jobba igen. ”Att komma tillbaka till 5000 mejl kan vara riktigt stressande”.
• Börja jobba på en onsdag så att det är kort till helgen, eller jobba deltid första veckan om det är möjligt.
• Fundera på nästa ledighet om det ger dig energi.
• Känner du riktig ångest, fundera på vad det beror på och om du kan åtgärda det eller om du kanske behöver byta jobb.

Efter det mjukstartande mötet åker Monica och jag in till vårt nya fina kontor på Wallingatan i Stockholm. Färgen har knappt hunnit torka på väggarna och den nya röda kaffemaskinen står i givakt för att servera oss kaffe, med den enda utmaningen att ingen har inhandlat kaffe. Nästan lika snabbt som Harry Potter förflyttar sig med flampulver tar vi oss till Kungsgatan och förväntar oss att George Clooney själv ska stå där och sälja dyrbara Nespresso-kapslar till oss. Men George är inte hemma, eller så är det just det han är. Personalen behandlar oss som stjärnor och lockar oss att prova det mesta i kaffeväg. Koffein-stinna tar vi oss tillbaka till kontoret med raska steg.

Det är skönt med semester, reflekterar jag, men oj vad det är underbart att vara tillbaka på jobbet igen. Den här sommaren var tuff, en av de tuffare i mitt liv. Min älskade gamla pappa har varit svårt sjuk och mina bröder och våra familjer har turats om att sitta vid sjuksängen. Hela sommaren har känts som en sträckbänk mellan liv och död. In och ut på sjukhus, in och ut på vårdhem och så hem. Pappa ville bara vara hemma. Där var det lugnt och tryggt. Och så i söndags kom samtalet från min bror att pappa tagit sitt sista andetag. Då tänker jag att jag borde vara beredd på det. Att sorgen på något vis ska vara hanterad under sommaren. Min bror och jag delar upp listan med släktingar och vänner som ska informeras och jag tycker att jag är samlad när jag ringer det första samtalet. När pappas syster svarar i andra änden, kommer gråten. Och den är långt ifrån samlad.

Min pappa var ”old school” eller ”hård men rättvis”. Han har drivit igenom stora hjälpprojekt utomlands och många gånger i farliga miljöer. När han och mamma väl flyttade hem till Sverige igen förstod han inte varför vi klagar så mycket här. ”Sverige är ett underbart vackert land med så mycket som fungerar.” När han skulle ta sig an projektet att bygga en stugby på Ölands Djurpark hade en av hantverkarna råkat tappa sina verktyg i lejongården. Pappa gick lugnt in och hämtade dom. Föreståndarinnan kom springande oerhört upprörd och skrek ”Du är inte klok! De kunde ha ätit upp dig!” Pappa snäste ”Lejon äter inte va’ skit som helst.” Men även den tuffaste lejontämjaren hade sina mjuka sidor. I sina ensamma stunder läste han dikter av Dan Andersson.

I våras var jag ute på föreläsningsturné tillsammans med en mycket klok Chefspsykolog på SOS International, Ingrid Almgren Sjölander. Hon visade bland annat en bild på något som såg ut som två volymknappar, med graderingen 0 -10. Den ena stod det ”stressnivå” på och den andra ”acceptansnivå”. Hon menade på att vi aldrig kommer att kunna sänka stressnivån i vårt liv till noll. Det kanske inte ens är önskvärt. Men ju svårare saker som pågår i livet samtidigt desto viktigare är det att skruva upp volymen för vår acceptans. Acceptera att vi inte orkar lika mycket som vanligt. Vara extra förlåtande även när det blir fel. Tänk om vår största kravställare och kritiker är vi själva? Vad skulle hända om vi så här i början på hösten skulle vara lite mildare i vår inre dialog? Tänk om det skulle bli precis den mjukstart vi behöver? Till och med el-motorer har en krets för mjukstart för att de inte ska dra extremt mycket energi i början och för att de inte ska gå sönder och brinna upp.

Önskar dig en mjuk höststart

Petra Brask

Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida –
den käraste, den käraste med ögon blå.
Dan Andersson, (1888-1920)