”Året var 1995 och jag var med på min första kick-off på Marstrand med ett 30-tal likasinnade konsulter från hela norden.” Jag befinner mig på en konferensgård i mitten av Sverige och är mitt uppe i en föreläsning om vikten av prioriteringar när jag bestämmer mig för att dela med mig av en historia från mina tidiga år som effektivitetskonsult. ”Jag vet inte hur det brukar gå till på era kickoffer, men här var det ett gäng som sällan träffades, då alla var ute hos kunder veckor i sträck. Så när man samlades var det fest.” Några av deltagarna skrattar menande och jag förstår att deras kickoff kvällen innan hade gått rätt så vilt till. ”Vi hade konferens på dagen, stort party på kvällen eller natten eller ja snarare intill tidig morgon och nästa dag var ämnet på agendan Prioritering med en norsk föreläsare. Norsk prioritering? Hur går det till?”

Vi har tagit oss ur januari och är inne på februari. Kikar du i din kalender nu kan du se att det duggar tätt med avbrott för helgdagar och skollov fram till semestern. Sportlov, Påsklov, Kristi Himmelsfärd, Nationaldagen, Midsommarafton och sen Semester. Det är bara Valborgsmässoafton och Första Maj som har lyckats klämma in sig på en lördag och söndag. Resterande helger har brett ut sig i veckorna. Under våren gäller det därför att ha framförhållning på alla projekt och prioritera noga. När jag predikade detta under en av mina föreläsningar i veckan kom jag plötsligt att tänka på när jag som nybakad effektivitetskonsult skulle lära mig grunderna i prioritering. ”Hur gör vi när vi prioriterar?”

Trettio rätt avslagna konsulter satt i konferensrummet klockan 9.00 på morgonen med grus i ögonen och vissa hade en dov huvudvärk också. Ett rätt otacksamt läge för någon att hålla en heldag på vilket ämne som helst för oss. Vi hade fått veta att det skulle komma en riktig höjdare inom idrottsvärlden. En norsk f d skidlandslagstränare skulle läxa upp oss i konsten att prioritera.

I högtalarna dånar plötsligt en norsk marschvisa på oförskämt hög volym. Jag studsar till på stolen och sätter mig förskräckt upp. Vad nu?! Jag visste inte ens att det fanns så uppkäftiga norska marschvisor. Ljudet skar säkerligen i huvudet hos de flesta av oss. Mitt hjärta dunkade som en stånghammare. In på scenen kommer det en solbränd man med djupa fåror i ansiktet och många skrattrynkor runt ögonen. Han bär lusekofta och utstrålar en väldig vitalitet, så jag vill tro att han är yngre än sina 67 år. Det är inte lusekoftan som fångar mitt intresse, utan det faktum att han bestämt klappar händerna i takt till marschen och sedan utbrister på hög och klar norska:

God morgen, god morgen. I dag skal vi lære oss å prioritere! Når du prioritere, gjøre du bare det viktigste. Han skrev snabbt ”Det viktigste” på tavlan bakom sig och under det skrev han ”det nest viktigste” och fortsatte med ännu högre röst. ”Det viktigste, Det nest viktigste och Det nest nest viktigste.” Han tittade upp för att se att vi hade hängt med. ”Når du har gjort det viktigste, vil du gjøre det som er nest viktigste, fordi da er det viktigst. Han strök ett streck över nest och viktigste.” ”Det viktigste, Det nest viktigste och Det nest nest viktigste”

”Så dette er kunsten å prioritere. Det er så enkelt. Takk for meg!”

Och så gick han ut från den stora konferenssalen och kvar satt vi och gapade som fågelholkar. Var detta norsk humor? Vem var denne man och varför gjorde han så här? När vi började skruva på oss och viska chockade kommentarer till varandra, kom vår föreläsare plötsligt tillbaka in igen. Och först då stängde han av den norska nationalmarschen. Det uppstod en dånande tystnad.

”Vanskeligheten med all prioritet er å komme sammen i selskap med hva som er viktigst. Det vil ta oss resten av dagen til å forstå det.”

Och till de som inte hänger med på norska: ”Svårigheten med all prioritering är att komma överens om vad som är viktigast. Det kommer ta oss resten av dagen att förstå det.”

Vår guru hette Frank Beck. Han var en legend inom norsk elitidrott. Handbollslandslaget och fotbollslandslaget har nått framgångar med Frank. Skridskoåkaren Johann Olav Koss slog 10 världrekord och vann 4 OS-guld med hjälp av Franks hjärnkonster. Han jobbade in i det sista innan han gick bort i december 2014. Frank är fortfarande vida känd som den hjärnmassör som rensade upp i atleternas huvuden, så de kunde fokusera på att nå de mål de tänkt sig. Hans ord ringer ofta i huvudet på mig. Tänk om det är så enkelt som Frank påstod? Tänk om allt som behövs för att klara våren är lite sund norsk prioritering? ”Först så gör du det viktigaste, sen gör du det näst viktigaste, för då är det viktigast. Det är enkelt att prioritera när ni är överens om vad som är viktigast.” Är du överens med dig själv om vad som är viktigast i ditt liv? Har du valt att prioritera det?

Önskar dig en viktig helg

Petra Brask
“Action expresses priorities.”
Mahatma Gandhi