”Ska jag hjälpa dig att ställa in din signatur i Outlook?” säger jag och vänder mig till min nya kollega. ”Nej, det behövs inte.” svarar han automatiskt och fortsätter läsa sitt manus. Sedan tittar han upp och ser hur jag febrilt gör inställning efter inställning i min nya dator. ”Eller ja, jo, självklart vill jag ha hjälp med det. Visa mig allt du kan.” Jag skrattar och säger att det kanske var att ta i, men vi kan göra några grundinställningar i alla fall. Och så tar vi bort alla pling och aviseringsrutor, lägger in helgdagar och veckonummer samt ställer in regler och gör inställningar för kalendern och att göra-listan. Min nya kollega iakttar fascinerat hur hans Outlook börjar sköta mailhanteringen åt honom. ”Vart har du lärt dig allt sån’t här?” undrar han förvånat.

Den här veckan har jag börjat på mitt nya tillfälliga jobb i TV-branschen. Jag har fått en ny dator, en ny mejladress, kontorsnycklar och spännande kollegor som är helt fantastiskt omtänksamma och vänliga. Du kanske tycker att det är helt självklart när man kommer till en ny arbetsplats. Och det är det säkert. Men du förstår, att jag har varit egen företagare så länge att jag har glömt bort hur det är att börja på ett nytt jobb och få bli alldeles bortskämd och omhändertagen. Som egen företagare åkte jag iväg till Clas Ohlson och inhandlade splitternya kontorshjälpmedel för att inreda mitt skrivbord. När min chef visade mig företagets omfattande kontorsförråd kom jag på att ”Ja, visst ja, här kan man bara gå och hämta saker”. Knappt hade jag hunnit ställa upp mina nyinköpta brevkorgar och kortet på barnen, förrän en IT-tekniker anlände med instruktioner om lösenord och frågade om jag behövde hjälp med några inställningar?

”Redaktionsmötet börjar så fort ni har kommit i ordning säger producenten till mig och min programledarkollega, som sitter vid skrivbordet bredvid. Jag sneglar ovanför våra arbetsplatser och ser skylten med programtiteln hänga ovanför. Min blick sveper över det stora kontorslandskapet till alla skyltar med titlar på olika TV-program. Jag kan knappt förstå det. Här sitter jag mitt i ett hav av TV-människor och ska få göra en programserie. Jag vill nästan nypa mig i armen, men tydligen så drömmer jag inte. Glad i själen studsar jag iväg till ett av de mer kreativa konferensrummen för att delta i ett långt manusmöte. Några timmar senare är jag fortfarande inte trött, men mötet får en naturlig paus i form av lunch. Vi börjar igen klockan 13.00 säger producenten och plockar ihop sina saker. ”Sharp!” utbrister jag i ren reflex. Alla hajar till och vänder sig mot mig. ”Javisst ja, vi har ju en effektivitetsexpert med oss.” säger en av dem. ”Kommer man försent får man sjunga.” fortsätter jag, precis som att de var mina deltagare och att jag var kursledare. Jag ser hur några protesterar. ”Inte sjunga väl?” Jag kan bara inte stänga av mig själv utan fortsätter enträget. ”Jo, du får sjunga om du kommer försent.” Jag märker hur vissa regerar och hur de säkert tänker att det här kommer att bli några kämpiga månader tillsammans.

Vi äter lunch ihop och när klockan är fem i ett säger en av medarbetarna att han ska gå och ringa ett samtal. ”Visst, men mötet börjar om fem minuter.” utbrister reflexrösten i mig. Irriterat försöker jag stänga av henne, den där kursledaren som bara ”tar över”. Lite mildare lägger jag till ”Men det där gör man ju som man själv vill.” och hör hur jag bara låter fullkomligt ironisk och som att jag dryper av sarkasm. Jag börjar svettas. Det här går inte. Jag kan inte stänga av den där reflexen. Jag reser mig upp och går in i konferensrummet så att jag ska vara färdig när mötet börjar. Min nye kollega står fortfarande med telefonen i handen och klurar på om han ska ringa eller inte. Men tre minuter i ett överger han och kollegorna allt de har för händer och rusar in i konferensrummet. Ingen vill sjunga.

Kanske var det p g a detta som det kändes lite extra skönt att vara ”ledig” från TV-jobbet i två dagar och jobba med mitt ”vanliga” jobb. Där jag får vara den som tar kommandot. Där ska jag styra upp och se till att vi håller oss till ämnet samt börjar och slutar i tid. Tack kära deltagare på Piperska Muren för två fantastiska Time Management-dagar tillsammans. Som vanligt är det ni som är min inspirationskälla, som ger mig de största insikterna och som får mig att brinna så för det här ämnet. När ni kom fram och så hjärtligt tackade för all kunskap och nya insikter så kände jag uppriktigt att det här är det roligaste jobbet som finns och att jag aldrig vill göra något annat. Men omväxling förnöjer och det ska bli väldigt roligt att fortsätta ”vicka” i mediabranschen. Vem vet? Nästa vecka kanske jag får höra dem sjunga?

Önskar dig en helg med nytändning

Petra Brask

”Variety’s the very spice of life, that gives it all its flavor.”
William Cowper