Workshopen var i full gång. Deltagarna var indelade i grupper om fyra och diskuterade ivrigt gränserna mellan arbete och övrigt liv. Ledarna hade fått ta del av Kristina Palms forskning och film på Sunt arbetsliv. Under rasten hade en av deltagarna kommit fram och avslöjat att hon hade väldigt svårt att släppa jobbet på fritiden. ”Det händer att jag vaknar mitt i natten och börjar hantera mejlen istället för att somna om.” Därför blev jag inte förvånad när hennes grupp delade sina reflektioner och började med; ”Jo, det blir ju en del fuljobbande hemma.”
Det som fick mig att haja till var ordet; fuljobba. För att vara säker på att jag förstod bad jag gruppen att förtydliga. En man förklarade; ”När man sitter med jobbmejlen i mobilen framför TVn och sambon sneglar misstänksamt mot en. Då mumlar man …det ska visst bli mycket snö imorgon… och låtsas att det är väder-appen man kollar in.” Alla i gruppen skrattar igenkännande. ”Ja, det där har man ju gjort. Har för säkerhetsskull en gullig kattvideo i beredskap om min man frågar vad jag gör.” säger en kvinna i samma grupp.
Flera exempel på fuljobbande halgar från de andra deltagarna och jag gapar i förundran över uppfinningsrikedomen hos mina deltagare. Sedan påminner jag dem om att deras kursledare är skribent och att detta definitvt kommer bli en del av julbloggen. De skrattar och säger att det bjuder de gärna på.
När gick vi från att finjobba till att fuljobba?
Vi reflekterar över det faktum att för bara några år sedan var det fint att jobba mycket. Då kunde man se människor dela på sociala medier; ”Det blev 14 timmars övertid den här helgen.” följt av många tummen upp och kommentarer som; ”Vilken kämpe!” ”Du är grym!”. Skulle du göra ett sådant inlägg på sociala medier nu är kommentaren; ”Stackars sate, byt jobb!”
När gick vi från att finjobba till att fuljobba? Är det ett nödvändigt skifte? Ska vi gå runt med en skamkänsla för att vi jobbar istället för att spendera kvalitetstid med våra nära och kära?
Medierna har svämmat över med artiklar om de eskalerande sjukskrivningarna kopplat till alltför mycket stress. Forskare förklarar att vi är överlevarna av tidigare generationer tack vare vår förmåga att hålla oss informerade. Vår hjärna belönar oss när vi kollar nyheter och håller oss uppdaterade med alla våra klaner. Ensam är inte stark. Ensam är död. Den kick vi kan få av att fuljobba är alltså svår att konkurrera med för nära och kära – vår klan därhemma. De är ju ändå där… Tills de inte är det längre. Är det av den rädslan som vi fuljobbar? ”Nej, älskling, jag jobbar inte, jag har fullt upp med att sitta här och vara lycklig med dig.”
Vår hjärna är lat och smart
Forskarna säger att vi behöver begränsa stimulansen annars kommer vi att bli olyckliga och deprimerade på lång sikt. Våra förfäder hade knappast problemet med alltför många kickar. Men vi vet en sak till. Det är inte farligt att jobba mycket. Det är farligt att återhämta sig för lite. Det är väl snarare det vi behöver överväga när vi sitter där och fuljobbar.
Vi vet att vår hjärna är lat och smart. Den vill göra av med så lite energi som möjligt och tar gärna genvägar. Tänk om det är för jobbigt att komma på ett alternativ till vad som stimulerar dig mer än att hålla dig uppdaterad på jobbet just nu. I Harvard Business Review skrev professorerna och beteendevetarna Jon M. Jachimowicz, Joyce He, och Julián Arango om The Unexpected Benefits of Pursuing a Passion Outside of Work. Deras studier visar tydligt att de som har en hobby utanför arbetet också har lättare att återhämta sig och komma tillbaka till jobbet med ny energi och kreativitet. Men de nämner också att det finns de som gjort sin hobby till sitt jobb och säger samtidigt att det är få som lyckas med det.
Dags att hitta tid för återhämtning?
Oavsett om du har en vana av att fuljobba, kuljobba eller juljobba. Så önskar jag dig en riktigt skön julledighet med dina nära och kära – din närmaste klan. De är inte alltid lika gulliga som kattklippen eller jämförbara med tillfredställelsen av att bocka av den där uppgiften på att göra-listan. De tycker säkert inte att du är så himla härlig alltid heller. Men tänk om ni tillsammans kan hitta tid för återhämtning? Tänk om den här julen ska bli julen när ni livar upp de gamla brädspelen, utmanar varandra på snöbollskastning eller kurragömma? Se bara till att gömma jobbmobilerna först.
Petra Brask, föreläsare och författare
Vi på Petra Brask & Partners önskar dig en god, fin och kul jul!
Nina, Ingrid, Janne, Petra och Åsa, samt Eeric och Monica ❤️
För en dag när du blir stor ska ett bord stå dukat i ditt hem, där du bor med din familj. Jag tror, att en dag, när du blir stor ska de samlas runt ditt bord. Och den jul du aldrig fick, ska du få. Någon dag, när du blir stor.
Detta inlägg har 5 kommentarer
Så väl utfunderat, väl formulerat och väl skrivet!! Det är ju inte det att man inte vet vad som är bra för en och hur man mår bäst av att leva, men man behöver denna typ av påminnelse – regelbundet – för att faktiskt orka göra det och inte hemfalla till genvägarna och de snabba kickarna att-göra-listan skänker. TACK!!
Hej Petra,
Vad du skriver härligt, blir glad och inspirerad när jag läser dina krönikor!
Önskar dig en riktigt God jul och ett Gott nytt år!
Kramar Carina
Tusen tack Carina! Blir så glad att höra att du uppskattar läsningen här. Önskar dig och dina nära och kära en skön Jul och ett riktigt Gott Nytt År.
Varma kramar Petra
Fuljobba – vilken härlig (och tydlig) beskrivning på det som händer i soffan allt för ofta. Och då är det inte jag som har en kattvideo i beredskap…. Ja du fattar.
Fin – eller fuljobb. Jag är helt inne på din linje. Samtal, närvaro, kvalitetstid. Hur kan det någonsin hamna annat än högst på listan?
Önskar dig en underbar och fridful jul med dina nära och kära. Många kramar från mig och familjen
/Anna-Karin
Hej Petra
Tack för din fin läsning och tack för senast i Bromma, det var vi som mer eller mindre fuljobbade 🙂 men fick oss en tankeställare att minska på det eller sluta helt, tack och God Jul och Gott Nytt år
kram
Jolanta
Kommentarer är stängda.