”Min mamma var en hemlös alkis, min pappa en trippelexaminerad nationalekonom. Han har aldrig fått ett jobb i Sverige. Själv har jag försökt anpassa mig och vet att det är viktigt att stå rakt i kaffekön.” De subjektiva åsikterna om Sverige som ett slutet samhälle, där vi tar oss rätten att döma de som är annorlunda, haglar ur den 25-årige mannen med en hastighet av ett vulkanutbrott och med lika intensiv hetta. Han har samma frisyr som vår Finansminister, men där slutar likheterna.

Det är den Stora Chefsdagen i Vinterträdgården på Grand hotell. Det är tidningen Chef som samlat drygt 350 chefer från svenskt näringsliv, kommuner och landsting för att lyssna på Eldsjälar, ledare som brinner lite extra. Vad kan vi lära oss av dem? Hur vet vi att vi möter en eldsjäl? Kan det finnas nackdelar med att brinna för något?

”Att få oförtjänt beröm är som att kissa på sig. Det värmer skönt först, men blir snart obehagligt kallt.” Margot Wallström är en eldsjäl som föredrar att omge sig med sanningssägare. Hon bär en klänning med ett smått psykedeliskt mönster och sitter coolt tillbakalutad i en av de vita fåtöljerna på scenen. Cissi Elwin-Frenkel, VD på Chef intervjuar vant och undrar om det inte är jobbigt att alltid ha sanningssägare omkring sig. Margot skakar på huvudet och säger att själv använder hon sig av LUFT-modellen vid svåra samtal och feedback: Lyssna, Uppskatta, Förstå, Tala

Hon skrattar när hon minns PG Gyllenhammars reaktion på hennes feedback-modell. ”Nonsens!!! Man börjar väl med det man ska säga?!!” Margot är trött på frågor om Göran Perssons kritiserade ledarstil och vill istället lyfta fram Ingvar Carlsson som en god förebild. Han var tydlig och duktig på att lyssna. Hon avslutar intervjun med att säga ”Idag behöver jag inte le hela tiden. Även om det kan upplevas hotfullt för män, när kvinnor inte ler.”

När Margot går av scenen möter hon en leende man som byter plats med henne. Han sprudlar av energi och är stolt över att leda företaget som funnits i 137 år. Hans Vestberg, VD på Eriksson vill utveckla, motivera och ge energi. Drömmen är att 100.000 anställda ska känna att det är roligt att komma till jobbet.

”Här är namnen på 43 människor som jag har kontakt med varje vecka.” Hans visar ett kort som inte är större än ett visakort. ”Hur hinner du det?!” undrar Cissi på Chef. Själv undrar jag hur han klarar att läsa 43 namn på så liten yta? Karln bär inte glasögon, vad jag kan se…

”Det viktigaste i allt ledarskap är att börja med dig själv. Finn ut hur du fungerar, bestäm sen vad du vill lägga din tid på.” Hans har delat in sina uppgifter i 3 delar: Enkla, Svåra och Extremt svåra. Målet är att aldrig jobba med de enkla uppgifterna, som han också kallar ”skitlistan”.

Efter en bensträckare äntras scenen av före detta punkaren, Dan Eliasson. På 70-talet sjöng han i ”Bad Boo Band” med låttexter som inte går att upprepa i det här forumet… Idag är han generaldirektör för Försäkringskassan och säger sig jobba i människokärlekens tjänst. Dans främsta uppgift är att återupprätta hedern och stoltheten hos de som jobbar på Försäkringskassan, en av Sveriges mest utskällda arbetsplatser. ”Först när vi har återfått en inre styrka, kan vi börja jobba på att förändra och göra tillvaron bättre för våra kunder. Det måste vara inifrån och ut om det ska hålla i längden.”

Jag kan inte låta bli att gilla Dan och googlar nyfiket för att lyssna på hans punklåtar. Chockerande underhållning…

Efter lunchen står det Annichen Kringstad på talarlistan och sportjournalisten André Pops ska intervjua. Strålkastarna lyser plötsligt vid sidan av scenen. Två trapetser hänger ner från det skyhöga taket och i varsin trapets hänger Annichen och André. Mästarnas Mästare har flyttat in i Vinterträdgården. Andrés öppningsfråga känns självklar ”Hej Annichen, hänger du ofta här?” Som sportkommentator ingår det nog i kontraktet att leverera några hemska ordvitsar varje dag.

Annichen berättar om tider av prestationsångest och hur hon på senare år fått klart för sig att hennes självbild och idealbild legat en bra bit ifrån varann. ”Som ledare är det viktigt att förstå sig själv först, sen kan man bli nyfiken på andra.”

Gäller inte det alla, tänker jag tyst för mig själv.

Filippa Reinfeldt, kommer in i en rafflande snygg blus och får veta att hon beskrivs som ”Management by Trevlig” av sina medarbetare. Det har Chef undersökt. Och det är möjligt att det är så. Men bakom den trevliga och icke talträngda Filippa skönjer jag en vilja av stål. Och när frågorna blir för privata sätter hon en tydlig gräns. André Pops insisterar på att hon ska ge tips på hur hon klarar att jobba så mycket och ändå må bra. Filippa svarar att hon nyligen börjat träna mer och insett hur svårt det är med yoga.

Många av ledarna som talar under dagen är inne på att affärsmodellen i företag nu förändras på djupet. Bara de senaste åren har det blivit självklart att ha en smartphone i fickan. ”Vi har förändrat våra vanor och problemet är att många företag inte hänger med. Vi måste lära oss att göra affärer på ett helt annat sätt.” Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet berättar om processen att gå från en papperstidning per dygn, till att uppdatera en internettidning flera gånger dagligen. ”Men det finns något positivt med att papperstidningen dör ut. Det går inte åt lika många träd.”

Ljuset i salongen släcks plötsligt och en film visas. Tolv modiga ungdomar berättar att ”Det är OK att känna.” Filmen om unga vuxna i åldern 16-30 år med cancer, har väckt stor uppmärksamhet. När jag ser den förstår jag varför. http://youtu.be/162gYmyiGrU

Julia Mjörnstedt, grundare av Ung Cancer, berör oss till tårar när hon berättar om sin vardag som ledare för en liten organisation. De fajtas med stora frågor som rättigheten till ett värdigt liv när du har drabbats av cancer.

När vi kommit så här långt känner jag mig nöjd och helt slut. Ändå är det en talare kvar. Hur ska jag orka ta in mer? Då skuttar det fram en ung stilig man i jeans, skjorta och gympadojjor. Han har med sig en äldre man som sätter sig på en stol på scenen.

”Hej! Det här är min pappa. Han kommer från Bangladesh. Han har trippelexamen i nationalekonomi, men har aldrig fått ett jobb i Sverige. Min mamma var missbrukare och hemlös. Jag heter Leo Razzak och nu ska jag berätta något som jag aldrig har berättat förut.”

Leo fick mig att skratta åt mig själv och oss människor. Hur misstänksamma vi kan vara mot det som inte är exakt som vi är vana vid. Hur dåliga vi kan vara på att ställa oss frågan ”Varför? Varför är det så viktigt i Sverige att stå rakt i kaffekön?

För mig är Leo en eldsjäl och jag kan inte för mitt liv komma på hur det skulle kunna vara något negativt. Det är svårt att tro att han kommer från en trasig uppväxt, för med sin cancersjuka pappa på scenen framstår han så hel. Så rak och äkta. Det är uppfriskande att möta efter en dag med 350 chefer där yta ibland kan te sig viktigare.

Önskar dig en genuin helg tillsammans med de du verkligen bryr dig om.

Petra Brask

”Alla människor är lite konstiga utom du och jag, och till och med du är lite konstig.”
Robert Owen (1771 – 1858)