”Nej, jag vägrar! Jag vill inte ta bort ljud och aviseringar på telefonen. Tänk om jag missar något? Du vet den här släpper jag aldrig! Jag har med mig den vid middagsbordet, på toaletten och t o m när jag går ut med hunden.” Den långa rödbrusige mannen med tjocka glasögon forcerar fram ett leende samtidigt som han torkar upp några droppar kaffe som skvimpat ur koppen som ett smutsigt sommarregn ner på det slitna skrivbordet. Kaffekoppen är grön och vit i samma färger som hans favoritfotbollslag. Att han har mobilen klistrad i handen samtidigt som han torkar upp kaffet verkar inte slå honom som något märkligt. Att han har mobilen med sig vid matbordet och på toaletten är inget ovanligt. 50% har den med sig vid middagsbordet och 25% surfar som bäst på toaletten tydligen. Det jag däremot kan tycka är en märklig utveckling i världen är att människor faktiskt kan sitta och skriva mejl till sin chef samtidigt som de torkar sig där bak. Har vi inte blivit underligt gränslösa med varandra då? Plötsligt säger min deltagare; ”Vet du vad som är så konstigt?” Jag skakar på huvudet och lägger nyfiket huvudet på sned.

Det här är första bloggen efter semestern och den varma härliga sommaren, men jag har egentligen varit igång och jobbat en månad med att spela in de sista avsnitten i Tidsjakten. På Titan sitter man och redigerar intensivt för att leverera programmet i tid. Pressdagen på SVT härom veckan när de släppte höstens nyheter var fullspäckad med programledare som blev mingelintervjuade av de 80 närvarande journalisterna. Jonas Leksell och jag hade fullt upp. Intresset för Tidsjakten är stort. Kanske för att det är något vi alla känner igen oss i? Det där med att få ihop tiden och livet? Bitvis är det en ekvation som är svår att få ihop. Det kan jag själv intyga efter att ha börjat hösten med att jobba som tidsexpert i TV och samtidigt har högsäsong vad gäller kurser och utbildningar. Nu har jag mer nytta än någonsin av mina egna tips i planering. Och det är tur att jag jobbar med det jag gör. När jag säger Nej så möts jag av förståelse och respekt. Istället för att bli sura över att jag tar korta telefonmöten istället för långa på-plats-möten, så glimtar det till av förundran och man utbrister ”Du lever verkligen som du lär.”

Men hur gör du när du inte kan skylla på att du är effektivitetskonsult och ändå behöver säga nej och sätta gränser? Hur kan du vara tydlig, klar och rak gentemot dig själv, din tid kontra din omgivning och det som förväntas av dig? Det är något jag hoppas att programmet Tidsjakten ska hjälpa till med. Min huvudorsak till att göra programmet över huvud taget är att få oss alla att ifrågasätta hur vi egentligen lever och förvaltar vår tid och våra liv. För det finns en kollektiv stress och press. Det pågår en hets som vi gemensamt behöver stanna upp och fundera över. Vad är egentligen viktigt på riktigt? Hur ska vi kunna lägga tid på rätt saker, om vi alltför sällan för en dialog med oss själva om varför vi gör som vi gör?

Simultankapaciteten är inte på topp. Min deltagare har nu gett upp försöket att prata med sin Hammarby IF-märkta kaffekopp i handen samtidigt som han försöker plocka fram en bild i sin telefon. Han ställer ner koppen och hittar genast fotot han söker. ”Titta här! Det är min hund, Rocky.” säger han stolt. Jag tittar ner på den lilla hunden och undrar inombords hur han fått sitt namn. ”Du vet Rocky är en envis liten rackare som vill ha husse helt för sig själv. HAN märker så fort jag har mobilen med mig när vi är ute och går. Du vet han sätter sig ner och vägrar gå då. Då blänger han och väntar på att jag ska stoppa ner mobilen igen och bara vara med honom. Så nu har jag börjat lämna mobilen hemma.” Heja Rocky. Du har förmodligen räddat husse från att gå in i väggen eller åtminstone från att gå in i en lyktstolpe.

Ikväll är det Kristallengalan och min familj kommer sitta bänkade framför TVn i hopp om att få se en skymt av deras personliga favoritprogramledare. Förmodligen kommer de inte att få det. Men det värmer gott i mitt hjärta att veta att de sitter där. Jag är nyfiken på hur många på galan som kommer sitta uppkopplade på sina mobiler i rädslan för att missa något? Jag lovar att rapportera nästa vecka. Själv har jag ingen aning om vem jag ska sitta bredvid eller vad man förväntas göra på en sådan gala. Men jag är helt klar över att det enda jag är rädd att jag missar är en mysig fredagkväll med min man och mina barn.

Önskar dig en kristallklar helg

Petra Brask

“I’m an idealist. I don’t know where I’m going, but I’m on my way.”
Carl Sandburg