Den här veckan har varit en intressant studie i teknik och stress. Jag började veckan med att kliva av pendeltåget utan min datorväska. Det där ögonblicket när man tar steget av tåget och vänder sig om och inser att det var en sak som inte riktigt hann med ut när dörrarna stängdes. Jag stod på perrongen och väskan stod kvar på trappsteget innanför dörrarna som just stängdes framför näsan. Snopet såg jag tåget åka iväg med hela mitt arbetsliv och mitt morgonlugn. Jag hade trettio minuter på mig att ta mig till kunden där jag skulle föreläsa hela dagen och samtidigt lösa problemet med att min dator nu var ute och åkte tåg på egen hand. Man kan väl säga att min adrenalinnivå accelererade från 0-100 på några sekunder. En klassisk stressreaktion.

”Vad menar du med stress? Det finns väl positiv och negativ stress?” Det tillhör vanligheterna att jag föreläser i en aula fylld med professorer och forskare på något av våra universitet i Sverige. För en forskare är det ett tjänstefel att inte ifrågasätta. Jag hinner inte mer än säga mitt namn så räcker de upp händerna. ”Vad kommer ordet stress ifrån?”

Med tanke på hur stor påverkan stress har på våra liv kan det tyckas märkligt att fenomenet inte ens fick ett eget namn förrän på 1920-talet. Ordet fanns men inte i den betydelsen. Stress kommer från engelskans ”destresse” som i sin tur lånats in från franskan och har sitt ursprung i latinets ”stringere” som betyder ”dra samman, hårt”. Engelskans stress kom att betyda ”tryck” och ”spänning”. Mest användes begreppet inom fysiken där det beskriver en kraft som verkar påfrestande på ett fysiskt objekt och därmed utövar en inre spänning. Att stress är något som händer i det inre kan jag verkligen hålla med naturvetenskapen om. Först 1954 kom ordet stress till Sverige i betydelsen ”ansträngande omständigheter som framkallar påfrestningar både fysiskt och psykiskt; hets; spänningstillstånd” enligt Nationalencyklopedin.

Professorerna lyssnar intresserat och fortsätter att ställa många frågor. På sista rasten kommer en av de mest aktiva deltagarna fram och flinar med en kaffekopp i handen. ”Jag hoppas jag inte är för hård mot dig? Du vet, jag föreläser ju själv och är van att bli ifrågasatt av studenter.” Jag ler stort tillbaka och tackar honom för att han håller mig alert inom mitt ämne. Hans kollega ansluter och ger sig in i en lång utläggning om att negativ stress inte automatiskt uppstår i vissa situationer, utan det beror på hur vi själva kan tolka och förhålla oss till livets utmaningar. ”Det är inte hur du har det, utan hur du tar det.” avslutar han på mjuk skånska. Jag skiner upp när han använder ett citat av den moderna stressforskningens fader, Hans Selye, som tros ha myntat begreppet negativ stress. ”Under mina utbildningar i England använder mina deltagare oftare ordet strain när vi pratar om negativ stress. Det har en hårdare innebörd än stress. Strain betyder överbelastning, slitsam påfrestning och obehaglig tänjning av gränserna.” berättar jag för den skånska professorn.

I samtalet med den vänlige tunnelbanevakten på en av SLs mer välbesökta stationer upplever jag en obehaglig tänjning av mina gränser när han förklarar att det kan ta upp till tio dagar innan min väska med dator kan tänkas dyka upp i deras system, såvida den inte är stulen. ”Vi får in 300 upphittade saker varje dag, bl a datorer och telefoner, så var inte ledsen.” säger han och klappar mig tröstande på axeln. ”Och det är ju bara en dator. Det är värre när folk glömmer sina barnvagnar eller har så bråttom att springa ombord på tåget att de inte hinner se efter om deras barn också hinner med. Med fasa vänder de sig om och ser barnen stå kvar på perrongen.” Hoppas inte det tar tio dagar innan barnen eventuellt dyker upp på SLs hittegodsavdelning?

Min förtvivlan får ett plötsligt slut när vakten delar med sig av sina historier. I min handväska ligger ett USB-minne med min presentation. Kursmaterialet får deltagarna via ett lösenord på hemsidan. Hemma ligger backup-disken och väntar. Kanske på en ny dator? Jag skänker min gamla trotjänare och PC en tacksamhetens tanke och förbereder mig på ett eventuellt avsked. Vi fick många fina år tillsammans. Telefonen ringer och en av mina kära kollegor uttrycker sitt stöd och erbjuder hjälp för att lösa mitt tekniska strul.

På vägen hem från kunderna funderar jag mycket över den pågående stressdebatten som jag tycker är alltför fokuserad på just våra reaktioner på stress. Varje gång jag ber mina deltagare fundera över vad de behöver för att skapa balans och aktivera sina återhämtningssystem så ser de lika förvånade ut. Det är alltid de där depåerna av vila, reflektion, träning, vänner, familj, mat, sömn eller vad det nu är som skapar återhämtning hos dig; som får stryka på foten när vi är stressade. Till förmån för en sak till och en sak till och så en sak till som man ska göra. Som om man var lösningen på världens problem och att hela jorden står och faller om man inte betar av precis allt på den där att göra-listan.

En övning som mina deltagare brukar få göra när det är för många måsten som snurrar i huvudet är att skriva ner allt rakt upp och ner i en lista. Både privat och jobb-saker. Sedan får de dela upp den i 3 kategorier;

1. Att göra (inom den närmaste veckan)
2. Inte nödvändigt att göra just nu
3. Inte nödvändigt att göra alls

De punkter som hamnar i första kategorin får de sedan sätta av tid för i kalendern. Det är en förvånansvärt enkel övning som brukar locka fram ett lättat leende hos de flesta. Att bara försöka ”stressa mindre” är ofta svårt att ta till sig. Många tror att det innebär frånvaro av aktivitet. Men tänk om det är så att du själv är ansvarig för att stimulera dina vilo- och återhämtningsprocesser och att det är en högst aktiv handling? En handling som leder till en intensiv aktivitet i din återhämtande kropp, som då kan passa på att bygga upp energiförråd och reparera småskador och tekniska strul i ditt inre?

På väg hem för dagen är jag lite nervös för vad min man ska tycka. Han kommer inte att reagera lika lugnt som SL-vakten och mina kollegor. Det är nämligen han som har installerat alla program på min dator en gång i tiden. Han valde den med omsorg och var med vid det stora inköpet. Det är också han som är backup-chef hemma. Innan jag kliver in genom dörren försöker jag ställa in rätt ansiktsuttryck. Jag menar, jag kan ju inte se ut som att jag haft en fantastisk dag när jag förlorat min dator? Då kommer han inte att tro mig. ”Hej Älskling! Hoppas du haft en bra dag? Själv gick jag ifrån datorn på tåget.” hör jag mig själv ropa när jag kommer in genom dörren. Jag hör hur det skramlar till när min man tappar hakan och stekspaden i köket.

Önskar dig en minnesvärd helg

Petra Brask

“When you are stressed you eat more chocolates, ice cream and sweets.
You know why? Because stressed spelled backwards is desserts.”