”Det där feel-good börjar kännas trist måste jag säga. Det kan stå en upp i halsen med alla goda tips som man ändå inte orkar följa. Nej, fram för lite smuts i bägaren så att man kan identifiera sig. Finns det något eländes elände-nät”värk”?”  Den snart 40-åriga brunetten har nötbruna ögon och en figur som skulle passa perfekt i mina för små kläder som är förpassade till längst in i garderoben. Jag blir nästan upprörd när jag ser att hon slentrianmässigt slängt på sig en urtvättad rosa bomullströja och svarta byxor, som använts väl de senaste 10 åren. Hennes ansikte är osminkat och håret på ända när hon suckar och fortsätter.

 ”Jag vill höra om andras elände så jag kan gå därifrån och känna; Ja, jag är ju rätt bra i alla fall. De som pratade och bölade på scenen hade det värre än jag. ”

Jag lyssnar på min vän som är som en syster för mig. Hon plockar ner mig på jorden när jag börjar bli för uppblåst och tror att jag kan frälsa hela världen med effektivitet. Hon har ett av de godaste hjärtan och muttrar ofta att människor måste sluta vara så ego-fixerade.

”Folk hetsar upp sig över att de har för mycket att göra, jag förstår inte varför? Rensa i listan då och fokusera på det som är viktigt. Ge dina barn lite extra tid eller dig själv. Gör något viktigt för någon annan människa, eller ja, strunta i det och bara va.”

Jag ler när jag lyssnar och mina tankar far iväg på den födelsedagsfest vi ordnar för henne. Nu ska hon få en riktig överraskningshelg och vara prinsessa för en dag. Vi ska dränka denna småbarnsmamma i omtanke och ego-tid och hon kommer förmodligen avsky oss för det. Men det är rätt åt henne med tanke på att hon fixade en överraskning till mig i form av att åka motorcykel med ögonbindel och en spådam, som om möjligt var ännu mer positiv än jag. Ja, det är nog så att jag gick därifrån och tänkte att så jobbig är jag i alla fall inte. Kanske fick hon mig att må lite bättre med mig själv? Även om jag var lite matt av själva upplevelsen.

Varför är det i relation till andra som vi avgör hur lyckade vi själva är? Om någon lyckas sämre, kan vi då höja oss och tänka att våra misstag minsann inte är så farliga? Blir vi stressade av alla ”lyckade” människor som ler på bilder och i TV och verkar ha så perfekt liv? Ställer vi så höga krav på oss själva att vi måste koppla av med Lyxfällan för att känna oss duktiga igen?

Att tillåta dig göra misstag är det bästa sättet att undvika dem, enligt ny forskning. Heidi Grant Halvorson är Doktor i psykologi och författare till boken ”Succeed: How We Can Reach Our Goals” , enligt Dr Heide närmar vi oss det mesta av det vi gör med två olika inställningar:

1. ”Vara bra” – där fokus ligger på att bevisa att du är duktig och redan kan det du gör.

2. ”Bli bättre” – när du vill lära dig något eller förbättras.

Problemet med ”vara bra” mål är att de tenderar att slå tillbaka när det blir tufft. Vi börjar snabbt tvivla på vår förmåga (”Åh nej, jag kanske inte är bra på det här!”), Och detta skapar en hel del ångest. Ironiskt nog är det då mer troligt att vi slutligen misslyckas. Oräkneliga studier har visat att ingenting stör din prestation så mycket som ångest.

”Bli bättre” mål är praktiskt taget skottsäkra, då vår förväntan från början är mer realistisk och vi mäter de små framstegen istället för att förvänta oss de stora skördarna så fort vi sått ett litet frö. Du accepterar att du kan göra några misstag längs vägen och fortsätter vara motiverad trots motgångar.

Alltför ofta när chefen ger oss ett uppdrag, förväntar vi oss att kunna göra arbetet felfritt, oavsett hur svårt det kan vara. Vi fokuserar på att vara bra, och utsikten att misslyckas (inte leva upp till våra egna förväntningar) blir skrämmande. Tänk tillbaka på när du senast försökt angripa något riktigt svårt i ditt liv. Hur kändes det? Skrämmande? Obekvämt?

En del människor är ivriga att möta nya utmaningar, andra försöker bara överleva utan att orsaka några större katastrofer. Något helt nytt är förstås skrämmande, eftersom oddsen för att göra misstag är större när man är oerfaren. Inte undra på att vi välkomnar nya utmaningar med så lite entusiasm, ibland.

Hur kan du omforma dina mål så att du känner att du lyckas?

•  Börja med att acceptera det faktum att när något är svårt och nytt, kommer du behöva lite tid att verkligen få grepp om det. Du får göra några misstag, och det är OK.
• Kom ihåg att be om hjälp när du stöter på problem. Att behöva hjälp betyder inte att du inte kan – i själva verket är det tvärtom. Endast de dåraktiga tror att de kan göra allt på egen hand.
• Försök att inte jämföra dig med andra människor – jämför istället dina resultat idag med din prestation igår.

Ja, förlåt mig, nu avslutade jag med de där goda tipsen i alla fall. Jag är ett hopplöst fall som tydligen inte kan låta bli att lägga mig i människors möjlighet till utveckling. Förra helgen var jag på klass-återträff för oss som gick ut nian tillsammans. Jag var ju då inte äldst, men jag var fetast, eller ja, kanske inte fetast, men jag var definitivt långt ifrån smalast (på tal om att inte jämföra sig med andra) Så den här veckan får jag äta upp mina ord när Kristina Gissler, personlig tränare, nu sätter tänderna i mig och ropar ”Bra, Petra” när jag gör armhävningar. Tänk om jag skulle följa mina egna råd och gå in för att lära mig träna en gång för alla.

Önskar dig en hälsosam helg,

Petra Brask

”Errare humanum est, ignoscere divinum est.”

(Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt.)