”Jag hatar det där uttrycket!  ”Vi måste tänka utanför boxen!” Om min chef säger det en gång till så kommer jag att spy.” Kvinnan framför mig ser faktiskt lätt illamående ut och jag tvivlar inte på att hon vid nästa möte kommer gå upp i atomer om hennes chef drar igång med samma gamla klyschor. Hon drar ett djupt andetag och handen darrar så att kaffet nästan skvimpar över kanten när hon sätter ner muggen med företagets prydliga logo på. ”Kan någon leta upp den som hittade på denna ”utanför boxen-plåga” och se till att lämpligt straff utdelas? När man ändå är igång borde man straffa alla som hittar på klyschor. ”Högt i tak, Sätta sig i förarsätet, walk the talk.” Snälla, kom med något nytt!”

Den här veckan vilade trots allt en något lugnare stämning ute på arbetsplatserna hos mina deltagare. Höstlovet gjorde sig påmint och jag såg hur mina deltagares inboxar var fyllda med out-of-office meddelanden. På fikarasterna suckades det när man scrollade upp och ner bland sina Facebook-vänners semesteruppdateringar. ”30 grader i solen, vin på balkongen, Cypern visar sig från sin bästa sida.”

”Ja, ja, mula in det bara.” muttrade en medelålders man med en skogsgrön kavaj medan vi åt korv Stroganoff till lunch. ”Och om sanningen ska fram så är det väl inte bara Cypern som visar sig från sin bästa sida på Facebook. Det är ingen som skriver att rummet var skitigt, att sonen slog i tån i poolkanten och att hans syster fick psykbryt när hon skulle gå och lägga sig.” Mannens kollegor skrattar lättade. Vad skönt. Vem vill vara på Cypern? Nej, vi har tur som får jobba i lugn och ro den här veckan.

Det är först när lunchen nästan är över och vi avslutar med kaffe, som en av kvinnorna i gruppen eldar upp sig ordentligt. Den något loja semesterstämningen får ett abrupt slut när hon börjar uttrycka sin ilska över chefens klyschor. ”Han säger att vi ska ”fixa säljet” och ”borra djupare i frågan” och för att göra det måste vi ”äga kunden” och ”tänka utanför boxen” så att vi kan ”closa dealen”. Men allvarligt, Petra, du som undervisar i möteseffektivitet. Skulle inte mötena gå dubbelt så fort om man tog bort alla upprepningar av gamla klyschor? De gör ju bara så att det känns som att vi har haft samma möte alltför många gånger. Hur ska vi kunna vara kreativa och komma på nya idéer då?”

Hur många gånger har du själv använt klyschor den senaste veckan? Kan det påverka nytänkandet och locka oss in i samma tanke som vi hade igår? Varför heter det klyschor?

Klyscha är slang och kommer från franskans clicher; att avtrycka eller avbilda i en formbar massa. I grafiken är en kliché en platta av metall som man använder för att mångfaldiga en bild eller en viss text. I ordböcker förklaras klyscha oftast med ”en sliten fras”.

I vårt språk använder vi klichéer av olika slag för att förklara, skoja och överdriva. Men också för att moralisera, försköna eller ironisera. Modeorden försvinner ibland lika fort som de kommer, men ju mer seglivat ett uttryck blir, ju större är chansen att det uppfattas som en klyscha.

Du kanske har varit på ett möte och hört följande uttryck några gånger:

Det är lite så vi jobbar
Från ax till limpa
Fokusera bredare (!)
Hur långt är ett snöre
Högt i tak
Höja lägstanivån
Skapa synergier
Trång sektor

Och man kan ju undra om vi sett för många matprogram på TV när det smyger in uttryck som

Marinera frågan
Baconlinda frågan (?)
Köttigt
Smör och bröd-tjänster
Ett fiberrikt möte

Du behöver inte ens kalla Maria Montazami till mötet för att höra:

Commita sig
Holistisk approach
Pinpointa
Mainstreama
Workshoppa
Fejsa

Sportens värld bidrar med väl mycket till möteskulturen:

Många bollar i luften
Skjuta över målet
Göra en dragning
Skjuta från höften
Tar du den bollen?
Ta stafettpinnen
Tänka ett varv till
Det här måste vi punktmarkera

Historien kan göra sig påmind på ett möte:

Det här är inte ristat i sten
Det bästa sedan skivat bröd
Framtiden är redan här (?)

Och även djurlivet kan bidra till den klyschiga mötesandan:

Spindeln i nätet
Göra en pudel
Kratta manegen
Hjulet snurrar men hamstern är död

Det märks att en och annan mötesdeltagare har tittat på Solsidan när man kommer in i konferensrummet och hälsar på varandra.

”Tjeeeenare, mannen!”

Och varför begränsa oss till möten, de här uttrycken hör vi på fikarasterna, på stan, på släktmiddagarna. Ingen kommer undan och ingen är oskyldig till att någon gång ha använt dem. Från början är ju inte de här uttrycken några klyschor utan ett sätt att visualisera och målande beskriva något. Problemet uppstår när vi använder samma uttryck för ofta, för brett och ibland i helt fel sammanhang. Det är då vi glömmer bort deras verkliga innebörd och styrka. Värdet går förlorat.

På vilket sätt skulle slitna uttryck påverka kreativiteten då? Utöver det faktum att för ofta använda uttryck i sig kanske skvallrar om en brist på kreativitet, så vet jag inte om det finns forskning som pekar på just det sambandet. Men däremot uttrycker en del deltagare en frustration när de ska ha kreativa möten och påstår att de snabbt fastnar i gamla tankemönster.

Studier på University of Alabama som Thomas Ward och hans kollegor gjort visar att ditt minne automatisk söker upp information som är relaterad till det du redan tänker. De gjorde bland annat ett test där de bad högskolestudenter att rita djur från främmande planeter. Nästan alla ritade djur som liknade de djur vi redan har på jorden. De hade liknande organ, ben och armar och var symmetriska. Även när studenterna ombads att vara kreativa så byggde de sina idéer på redan kända exempel.

Om jag ber dig att tänka på ett djur, kommer du börja tänka på ett som du känner väl till. En hund kanske? Om du vill ändra på sättet du närmar dig en kreativ utmaning, så behöver du ändra vad du tänker. Beskriv situationen på ett nytt sätt. Ställ andra frågor. Det kommer att ändra vad du drar dig till minnes och den kunskap du använder för att lösa problemet. Så om du upptäcker att du saknar friska idéer, leta efter en annan beskrivning av situationen och kom ihåg att din kreativa process hänger på var du startar den. Det handlar inte om att tänka utanför boxen utan i sådana fall om att inte tänka på en box överhuvudtaget.

Nu när butikerna smyger igång julskyltningarna börjar det bli dags att tänka kreativt hemma också. Eller ska du ge din familj samma slags julklapp som förra året? Det kanske ändå är vad de vill ha, eller? Är det därför vi ibland har svårt att vara kreativa? Vem vill egentligen ha något nytt? Är vi kanske vanemänniskor som gillar att allt är som det alltid har varit? Därför blir vi upprörda när Kalles Kaviar plötsligt fyllt tuben med mjukost också. Vem kom på den idén?

Önskar dig inte en suboptimerad helg

Petra Brask

”It is a cliche that most cliches are true, but then like most cliches, that cliche is untrue.”
Stephen Fry