Han var arbetsnarkomanen som hade problem med att arbeta måttligt. Han prioriterade bort sömn, skratt, vila, fritid och hunger. Han var så övertygad om att han brakat in i väggen att han prioriterade bort alla läkarbesök. Det kunde i alla fall inte bli värre. Men det kunde det… 

Kristian Gidlund föddes 1983 i Borlänge och slog igenom som trummis i bandet Sugarplum Fair. Han var musikern, journalisten och författaren som kämpade en ojämn kamp mot cancer. Han började skriva sin blogg ”I kroppen min” 2011 när han fick sitt sjukdomsbesked.  En pojkes funderingar kring en död som kom alldeles för tidigt. Bloggen har haft över åtta miljoner besök. Kanske för att han vågade dela med sig av sina tankar om döden. Kanske för att han vägrade censurera sig själv. Kanske för att vi behöver höra hans tankar om hur han uppskattar livet mer än de flesta.

”Jag ser inte bara hur cancern äter min kropp, men också hur den äter min tid. Jag ser mina planer krackelera. Hur våren, sommaren och resten av året slås sönder framför mina ögon.”

I tisdags den här veckan den 17 september tystnade Kristian Gidlunds penna, fyra dagar innan han skulle ha fyllt 30 år. Men jag får fortfarande gåshud när jag lyssnar på hans sommarprogram från söndagen den 30 juni, 2013. Om du inte hade tid att lyssna då, så är här länken till hans insikter i slutskedet av livet. Rest in peace, Kristian, dina ord och ditt brev till din ofödda son kommer att leva kvar hos mig.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/209304?programid=2071&play=4610283&playtype=sändning

Vi vet att vi föds och vi vet att vi dör, det är de enda garantier vi har här på jorden. Men tiden däremellan varierar. Den vi får gäller det att ta vara på och spendera klokt.

Önskar dig en tacksam helg

Petra Brask

”Paradiset kan vara en plats på jorden.”
Kristian Gidlund