”Nej, men hej, vad kul att se dig igen! Läget? Du har inte ändrats någonting se’n sist…” skrattande får jag en björnkram av just Björn, en gammal deltagare som gick en effektivitetsutbildning för mig sju år tidigare. Jag är säker på att jag har förändrats en hel del under de år som gått, min badrumsvåg är löjligt avslöjande på den punkten…

”Petra, vårt problem är akut, hela säljkåren tycks ha fastnat i mejl-träsket… bland annat…” Björn har nu blivit ansvarig försäljningschef på ett teknikföretag och insett att de behöver hjälp… att förändra sina vanor… ”Kan du hjälpa oss att frigöra tid så att vi hinner ta hand om våra kunder?” Björn lägger huvudet på sned och tittar hoppfullt på mig.

Ja, det är ju frågan, kan man verkligen förändra någon eller något? Varför är vanor så viktiga? Vilka egenskaper behöver du för att skapa en förändring?

Ordet vana härstammar från latinets habitus, som betyder dräkt. Du klär dig i en mängd vanor, som fysiska handlingar, attityder och reaktionsmönster. Vissa hjärnforskare hävdar att minst 99 % av allt vi gör dagligen styrs vanemässigt. Dina vanor utgör din personlighet och är en självklar del av dig. Därför finner du trygghet i dem. Du har oftast bra argument för att slippa förändra din personlighet, och alla som har försökt vet hur svårt det är att bryta ett vanemönster…

Anledningen till att de flesta förändringsprocesser går mycket långsamt är att de kräver mycket mod. Viljan att förändras finns där, men rädslan för konsekvenserna är starkare. Det är skrämmande att lämna den invanda tillvaron bakom sig, även om livet känns förtvivlat sorgligt. Du vet vad du har, men inte vad du får. För att åstadkomma en förändring kan du ta hjälp av följande egenskaper:

Vilja – Det blir ingen förändring om inte viljan finns.
Mod – Våga frångå tryggheten i det bestående.
Uthållighet – Det kan vara mödosamt att ändra på attityder, rutiner och regler.
Fantasi – Tänk nytt och ifrågasätt det invanda.
Flexibilitet – Du behöver kompetens och prova nya metoder och tekniker.

Att släppa taget om tryggheten kan göra oss livrädda. Hellre lever vi som halva människor än överger det vi kallar trygghet. När jag försäkrar Björns säljare att vår effektivitetsutbildning inte är något nytt, att de egentligen känner till det här men inte fått tiden att tillämpa det tidigare – slappnar de av och slutar vara rädda för att jag ska inleda dem i en ovan förändring. De andas ut och tycker att jag är en rätt hygglig prick, som faktiskt är där för att hjälpa dem frigöra tid till det som är viktigt. Björn ler stort när alla säljare tömt sina in-korgar och fått en mängd verktyg för att kunna fokusera på kunderna igen.

Så här på min fredagsreflektion inser jag att det börjar bli dags att träffa Niklas. Det går inte att skjuta upp längre. Niklas är personlig tränare och hygglig nog att hjälpa mig med min träning, eller ja, vilken träning? Men det är ju det Niklas, ska ändra på, eller var det jag som skulle ändra på det…

”Att våga är att förlora fotfästet en stund.
Att inte våga är att förlora livet.”
Sören Kierkegaard

Petra, Effektivitetskonsult