”Hej det är Skolsköterskan, jag har din son här. Han mår inte bra och vill gå hem, men jag vill inte bara släppa hem honom om inte någon är hemma för han är väldigt ledsen.” Jag sitter först stum i telefonen samtidigt som tankarna far runt i huvudet. Min långe, gänglige, glade 15-åring? Ledsen? Vad har hänt? ”Varmt tack för att du ringer, jag kommer med detsamma och hämtar honom.” svarar jag snabbt och skickar många tacksamma tankar till denna kloka skolsjuksköterska som hör av sig och till mina kunder som i sista sekunden bokade om den föreläsning jag egentligen skulle ha hållit. Bara tio minuter senare hälsar jag på den omtänksamma sköterskan som står redo att släppa in mig i vilorummet till min son. ”Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag tänker att det kan vara lättare för er att prata här i lugn och ro.” säger hon mjukt när hon öppnar dörren. Jag tar ett djupt andetag och ser in i ett par unga, ledsna och väldigt sårbara ögon.

Veckan inleds med att jag och mina kollegor får en alldeles egen lyxig föreläsning av Eva Jarlsdotter, som skrivit boken ”Från frustration till flow med Lean@home” Har du inte läst den, så gör det. Hon skriver bland annat om hur hon och hennes familj lyckades gå från en kaosartad tillvaro hemma till att få ett hem som är en oas för själen. Eva hade med sig garnnystan och vi fick beskriva ett flöde i vår vardag som vi upplevde trassligt och tidskrävande. Exemplen runt bordet haglade; det var städnings-, tränings-, mat- och tvättflöden. Genom att visualisera hela kedjan av aktiviteter kunde vi snabbt identifiera de största knutarna och komma på kloka förbättringar.

Eva ser på Hemmet AB och dess invånare som en behovsfabrik. Många gånger slösar vi med resurser, tid och pengar samtidigt som vi varje dag kör djupa hjulspår över våra egentliga grundbehov, som vi aldrig mättar. Vanligt slöseri i ett hem är t ex överkonsumtion – vi har inte koll på allt i kylskåpet och frysen och får slänga mycket mat. Merarbete – nytvättade kläder staplas i stora strykhögar (och blir ännu mer skrynkliga) samtidigt som vi inte tycker vi har några kläder och åker och handlar nytt. Brist på delaktighet – barnen tycker att vi aldrig har tid att umgås samtidigt som de inte fått vara med och skapa tydliga rutiner för hur de kan hjälpa till att hålla ordning, tvätta, duka fram och plocka av, laga mat – att hjälpas åt i ett hushåll är också tid tillsammans. ”Ställ frågan VARFÖR 5 gånger, så kommer du fram till den egentliga grundorsaken.” tipsar Eva Jarlsdotter.

”Vad har hänt?” frågar jag och försöker att inte låta alltför skärrad när jag sätter mig ner hos min son i skolans vilorum. ”Det gick skitdåligt på ett prov igår och ännu sämre på ett annat prov idag. Mina betyg kommer gå åt helvete och jag kommer inte komma in på något gymnasium.” frustrationen märks tydligt i den unga gängliga kroppen när han lägger händerna över ansiktet som för att värja sig från yttre hot. Därmed ser han inte min otroliga lättnad. På vägen dit hade min fantasi föreställt sig betydligt värre saker.

Jag ser dock att hans största hot kvarstår och de är inte yttre. Hans egna tankar blir till ångestfyllda känslor som skjuts ut som giftpilar och genomborrar hans själ. Jag vill sträcka mig in där och kasta mig framför varenda pil, avvärja de hotfulla attackerna, ta hans långa gängliga kropp i min famn och viska att allt kommer att bli bra igen. Precis som när han var liten och hade ramlat och slagit sig på knät så att det blödde ymnigt. Jag vill sätta på plåster efter plåster genom att protestera högljutt och ge hans tankar motstånd. ”Det är inte sant och det vet du.” vill jag överrösta och tysta ”Du är den finaste i hela världen.” Men jag vet att det skulle bli en ännu större kamp därinne. Tankar mot tankar. Och den gnagande oron inom honom skulle bara blossa upp igen, så fort den fick tillfälle. Jag behövde en bättre strategi för att hjälpa min son att hjälpa sig själv. Livet är komplext, det är komplicerat, tufft, obarmhärtigt och t o m väldigt orättvist ibland. Då gäller det att stå rustad.

”Problem är en möjlighet i förklädnad.” säger Eva Jarlsdotter muntert och berättar hur den inställningen kunde få hennes familj att mer kreativt hitta på lösningar och förbättringar, utan att komma med anklagelser mot varandra. Hon beskriver fem steg till förbättringar;

1. Beskriv nuläget, hur fungerar det idag?
2. Önskat framtida läge
3. Bestäm ett nytt sätt, gör det lätt att göra rätt.
4. Sätt igång med det nya inom samma vecka.
5. Följ upp. Säkerställ att förändringarna blir varaktiga och hållbara.

”Ta tag i det flöde där du har mest att vinna på en förändring.” fortsätter Eva och får igång oss att tänka nytt i våra hem och oaser.

”Så du upplever att två prov har gått åt helvete?” säger jag sakligt till min son. ”Han trycker händerna hårdare mot ansiktet och säger ”Ja, så är det.” Jag frågar dröjande. ”Har du pluggat mycket till dem?” Han tänker efter och skakar sedan på huvudet. ”Nej, inte speciellt.” Jag andas ut och svarar; ”Kan det vara så att det egentligen har gått hyfsat med tanke på hur lite du har pluggat?” Han tar ner händerna och ser förvirrad ut en stund. ”Ja, jo, så är det nog.” Han ligger helt stilla på sängen och sätter sedan händerna framför ansiktet igen. ”Men jag borde ha pluggat så mycket mer. Varför har jag inte gjort det?! ”Har du räknat ut hur många poäng du har?” frågar jag frankt. ”Absolut.” svarar han och nämner en siffra. Jag googlar snabbt fram medelpoängen i Sverige och i den kommun vi bor i och berättar att han ligger en bra bit över. ”Som det är nu så kommer du in på alla gymnasieskolor.” Han ser förvånad ut och andas ut i en lång suck. ”Ja, nu ja!”  säger han sedan med samma tonläge som en Örebroare ”Men så kommer det inte vara om jag fortsätter att vara så här kass på proven.”

Jag tar fram kalendern och visar hur många veckor det gått sedan sommarlovet. ”Ge dig själv en chans att komma igång efter sommaren. Komma in i nya bra vanor igen. Kom nu så åker vi hem och gör ett rimligt läxflöde. Det finns inga genvägar. Den som har bra studievanor får bättre resultat på proven. Om du har bra pluggvanor och ändå får ett dåligt resultat, så vet du ändå att du gjort ditt bästa, att du jobbat för det. Då kan du känna dig lika stolt som jag gör över dig.”

Han reser sig lättad upp och ger mig en varm kram som säger mer än ord. Jag sväljer rörd och tänker att jag nog klarade att vara den där mamman jag vill vara, som jag har ett grundbehov av att vara. Trodde att jag verkligen lyckats ända tills min son säger. ”Du är cool mamma, fast du är väldigt coachig ibland, men det är ju du.” och så härmar han min ljusa röst och mitt kroppsspråk. Jag skrattar generat. Giftpilarna är avvärjda. Han har skyddat sig själv från dem. På mitt pinsamma mamma-vis sträcker jag upp handen och stryker undan den alldeles för långa luggen ur hans panna. När blev den så lång? När blev han så lång? Tänk om det hände under de där dagarna när jag var upptagen med annat? Så glad att det här hände just den här dagen när jag var med. Tack min käre son för att du gav mig tillstånd att dela vår dag tillsammans. Kanske kan det du upplevde ge någon annan styrkan under en dag när livet och alla dess uppgifter känns överväldigande. Vill också rikta ett stort tack till alla skolsköterskor ute i landet. Vilka vardagshjältar ni är.

Önskar dig en skön helg hemma i din oas

Petra Brask

”Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek
så brukar folkvettet komma av sig själv.”
Astrid Lindgren