”Vi kommer väl inte tvingas att spela några rollspel?” min beställare och chef skyndar fram till mig längst in i den stora matsalen. Det är fyllt med pynt och levande ljus brinner på bordet där jag dukar upp min dator. Jag är inbjuden till ett succéföretag som med sina många och unga medarbetare ska få tips att hantera tiden och livet. Jag måste erkänna att jag inte förstod riktigt hur stora de är förrän mina ungdomar frågade var jag skulle iväg och föreläsa. De blev eld och lågor och berättade att det är där många av dagens youtube-stjärnor hänger. ”Tänk om du får träffa någon av dem?” utbrister de exalterat. ”Ni låter som att jag ska träffa George Clooney.” fnissar jag och möter blanka ansiktsuttryck. ”Vem är det?” Jag tappar andan och börjar nu bli riktigt nervös inför föreläsningen. Tänk om medarbetarna tycker jag är en gammal stofil? En jobbig, tjatig morsa som inte fattar någonting? ”Nej då, de behöver inte vara oroliga vi ska inte göra några rollspel” svarar jag min beställare som genast går ut och lugnar alla på företaget vilket resulterar i att fler vågar sig in i matsalen. Sedan kommer hon fram igen och skakar på huvudet när hon ser att jag laddat upp vår senaste utbildningsfilm från YouTube ”Surdegspaddan.” ”Den där bör du nog inte visa här.” säger hon och skrattar lite generat. ”Jag såg den på er YouTube-kanal och ehhh… kort sagt… jag tror att den är för lång för att visas här.” Jag svarar automatiskt. ”Den är bara fem minuter.” Hon tittar tillbaka med ett blankt ansiktsuttryck och svarar ”Precis.” Jag sväljer hårt.

Den här veckan har varit fylld av fina möten med kursdeltagare, kunder och kollegor. Det är en underbar känsla att få föreläsa och prata om det ämne som ligger mig så varmt om hjärtat. Men trots det så kan jag inte sticka under stol med att det ska bli så skönt att nu få fokusera på våra utvecklingsprojekt. Resten av den här våren får mina kära kollegor dra ett tyngre lass och ta hand om de flesta av uppdragen ute hos våra deltagare. Ser fram emot att stundvis göra mig helt otillgänglig för omvärlden och bara grotta ner mig i nytt utbildningsmaterial som behöver formuleras och skrivas. Det ska bli så härligt att få göra det klart så att jag sedan kan få ägna mig åt min nya mission i livet.

Du som har träffat mig den senaste tiden vet att jag brinner för våra ungdomar och deras utmaningar. Hemma har jag en son som går ut grundskolan till våren och en dotter som tar studenten. Trots att båda har växt om mig i längd och ser ut att klara sig alldeles utmärkt själva, så märker jag att mitt stöd som förälder behövs mer än någonsin. Framförallt upplever jag att de behöver hjälp med balans samt bra vanor och rutiner. Något de inte är ensamma om.

Två av tre barn känner sig stressade när det gäller skolan. Det är vanligare att barn känner stress på grund av läxor och prov än på grund av höga krav från föräldrar eller lärare. Många barn känner sig stressade över att få bra betyg men det är också en press att vara populär, status bland kamrater, en stressig och bullrig skolmiljö är också orsaker till en ökad stress bland ungdomar.

När jag börjat höra mig för bland de ungdomar jag möter när jag är ute på skolor och föreläser så slår det mig att;

• De har höga krav på sig själva
• Att vara bäst är det enda som räknas
• De oroar sig för att inte få tillräckligt höga betyg
• Vissa känner av press från föräldrar och är rädda för att göra dem besvikna

Våra ungdomar växer också upp med sociala medier där de förväntas vara tillgängliga. När min son var med mig på jobbet och fick stänga av sin telefon under en föreläsning pustade han och sa; ”Nu kommer mina kompisar tro att jag har dött.” När han slog på sin telefon igen hade han 70 statusuppdateringar på sin telefon. Det går inte att prata om bara ungdomar och stress utan att också ta med oss föräldrar i bilden. Vilka förebilder är vi för våra barn? De kommer aldrig att få bra sömn-, mat- och träningsvanor eller bättre balans på sitt dygn om inte vi visar dem vägen och lever som vi lär. Om en vuxen hjärna behöver 7-8 timmars sömn så behöver en tonårshjärna betydligt mer; 9-10 timmars sömn. Detta i kombination med att deras hormoner gör så att de får svårt att somna på kvällen samtidigt som skolan börjar 8. Det är en svår ekvation att få ihop.

Några bra vardagsrutiner som underlättar för både barn och vuxna.

• Ordentligt med sömn
• Frukost på morgonen
• Rörelse och motion
• Avkoppling innan det är dags att sova

”Vad bra det var! Grymma tips, ju. Varför fick man inte lära sig det här i skolan?” Ett gäng unga deltagare och youtubers kommer fram och tackar för föreläsningen samtidigt som jag pustar ut. Det gick vägen. Min kollega Monica brukar alltid skratta när jag är förvånad över att kunskaperna går hem i så olika åldrar och områden. ”Vad trodde du? Att få ihop tiden och livet är något som är angeläget för alla.” Jag ler tacksamt tillbaka och tackar för all fin feedback innan jag tar mig ner i hissen och ut i kvällsluften. Men lite underligt är det väl ändå? Tänk att något så grundläggande som återhämtning, sömn, mat och rörelse prioriteras bort till förmån för allt annat. Att tillåta oss att vara mänskliga tar mer än bara fem minuter. Det är som att vi tror att det går att bygga ett hus utan en grundstomme. När vindarna blåser blir det betydligt tuffare att klara trycket om vi inte har en bra grund att stå på. Är det verkligen så vi vill att våra barn ska gå ut i livet? De gör som vi gör.

Önskar dig en skön helg

Petra Brask

“Don’t judge each day by the harvest you reap but by the seeds that you plant.”
Robert Louis Stevenson